SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JOX jωk4s, sällan jok4s, n.; best. -et.
Ordformer
(jox (joks) 1791 osv. jux (juks) 19021904)
Etymologi
[jfr d. jux; av t. jux, skämt, skoj, gyckel, bedrägeri, smörja, skräp, av lat. jocus, skämt]
(starkt vard.)
1) ”skoj”, knep, bedrägeri; ”humbug”; fuffens; förr äv.: gm bedrägeri o. d. förvärvad vinst. Således bestiger sig mit lilla jox i det här qvartalet til femhundrade trettio riksdaler, hm. hm. excellent! Björn Oldsb. 5 (1791). Din far var en ärlig karl, det var inte något jox med honom. Smith Anker SvagKön. 76 (1926). Va har ni för jox för er nu igen? håll er i skinnet, pojkar! Östergren (1929).
2) bråk, besvär, ”jobb”. Dragande varje djur ur dess box / allt under eder och ideligt jox. VTid 1924, s. 129.
3) smörja, skräp, strunt; bråte. AStrindberg (1884) hos (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 465. Allehanda ändamålslöst joks och bråte. Kleen StrövtOr. 103 (1911). Karlfeldt FlBell. 92 (1918). Vad han snackade mycke jox. DN 12/7 1931, Söndagsbil. s. 3.
Avledn.: JOXIG, adj. (starkt vard.) till 2: besvärlig, jobbig, ”knogig”. Det blir naturligtvis dubbelt så joksigt att sprätta upp dem (dvs. remsorna på klänningen) igen. Kuylenstierna-Wenster 9Kamrat. 56 (1920).
Spoiler title