JUGENDSTIL jɯ3gent~sti2l l. 40~1, vanl. dock med tyskt uttal, r.; best. -en, äv. -n.
Etymologi
[av t. jugendstil, av Jugend (eg.: ungdom; jfr UNG), namn på en 1896 grundad tysk tidskrift, o. stil (se STIL). Namnet syftar på det inflytande som denna tidskrift under sina första år utövade, särsk. inom konstindustrin]
konst. dekorationsstil, särsk. inom konstindustrin, men äv. inom arkitekturen o. d., vilken framträdde i Tyskland i slutet av 1890-talet o. som utmärker sig för svängda, till övermått böljande linjer o. en från växt- o. djurvärlden hämtad ornamentik av halvt realistisk, halvt stiliserad dekorativ karaktär. SvSlöjdT 1906, 4: 16. TurÅ 1908, s. 36. Den trevande och rotlösa svenska jugendstil, vars bästa möbler ha Ferdinand Boberg till upphovsman. OoB 1930, s. 612.
