SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UNG 4, adj.; yngre 4re (1Mos. 48: 19 (Bib. 1541) osv.) ((†) ungare Lind (1738)), yngst 4st (Tob. 1: 4 (Bib. 1541) osv.), äv. (numera bl. vard.) ungast (Lind (1738) osv.); adv. -T.
Ordformer
(ongh (-nng) 1567 (: Onngnötzhuder)–c. 1640. ung (v-, w-, -nng, -gh) 1522 osv.)
Anm. Den gamla ändelsen i nom. sg. m. -er, äv. använd i f., förekommer i ä. texter, i sht i folkvisor o. d.
Etymologi
[runsv. ungr, fsv. unger; motsv. fd., d. ung, fvn. ungr, got. juggs, fsax. jung, mnl. jonc (nl. jong), fht., t. jung, feng. geong (eng. young); nära besläktat med lat. juvencus, yngling, stut, juvenca, kviga, sanskr. yuvaśá-s, ung, yngling, stut; till den rot som äv. återfinns i lat. juvenis, ung, yngling (jfr JUVENIL), lit. jáunas, fir. óac, sanskr. yuván-, ung. — Jfr JUNGFRU, JUNGMAN, JUNKER, UNGE]
1) om människa l. annan levande varelse: som har levt förhållandevis kort tid; äv.: som ännu inte är vuxen l. (om djur) fullt utvuxen (se särsk. h); vanl. inte om en individ i sitt tidigaste stadium (se dock c); ofta motsatt: gammal (se d. o. 2; jfr e); särsk. i talesättet den gudarna älskar dör ung (se GUD I g); ofta ss. attribut till ett sbst. som betecknar person l. djur i viss åldersgrupp l. kategori o. d. (se särsk. a, c); särsk. i tilltal; äv. substantiverat (särsk. i uttr. de unga tu (se TU, räkn. b δ)); i komp. o. superl. i jämförande l. absolut anv. (se i, j). En ung kvinna, tjej, man. Att vara ung idag. På 70-talet, när vi var unga. Iach sägher tigh vngher man statt vp. Luk. 7: 14 (NT 1526). Emedan til Academien nu myckijt mera än nåntzin tilförenne draga unga aff adelen och andra förnemme mans barn. Rudbeck d. ä. Bref 1: 32 (1664). En sådan levnad (tillsammans med svärmodern) blir ändå i längden otjänlig för en unger fru. Leijonhufvud 2Männ. 187 (i handl. fr. 1797). (När) gamla mormor än var ung / .. Hon fick den boken. Wirsén Dikt. 37 (1876). Denna lilla lärobok i skrädderi vänder sig i främsta rummet till de unga som utbilda sig inom yrket. Fröberg Skrädd. 7 (1941). ”Den unge författaren”, ”de unga skalderna”, hur gamla äro de egentligen? Ja, om de äro så pass bekanta att de omtalas i tryck .. ha de i regel uppnått trettio år .. ibland ha de fyllt fyrtio. SvD(A) 1929, nr 83, s. 10. Det ömmar i vader och fötter på väg mot säng och sovmorgon. Dansa min docka medan du är unger. DN 26/9 1998, s. D4. — jfr BLOD-, HALV-, PUR-UNG. — särsk.
a) ss. attribut i vissa mer l. mindre fasta förb. l. uttr. (äv. med anslutning till f) särsk. ung dam (se DAM, sbst.1 I 2 b), ung dräng (se DRÄNG 1), ungt folk (se FOLK 3 b), unga gubbar (se GUBBE II 2 h), ung herre (jfr HERRE 2 d), unga herrn, om pojke (se HERRE 3 b), unga herrskapet (se HERRSKAP 5); äv. i det bildl. uttr. ung knekt (se KNEKT 5 a α); äv. dels ung flicka, vanl. mer l. mindre tautologiskt om flicka strax före l. i de tidiga tonåren, dels ung person, om person som inte längre är barn men ännu inte räknas som vuxen (förr bl. om ung man (se PERSON 2 a α)), särsk. (i Finl.) i straffrättsligt avseende, om person som är 15–18 år. 2VittAH 8: 103 (1540: herrens). I början af öfvergångsåldern till ung flicka stod .. (Jeanne d’Arc) i den lilla frukttäppan bakom kojan. Hallström Skepn. 93 (1910). För sin förseelse dömdes han som ung person till 15 dagsböter. Borgåbl. 1979, nr 226, s. 6.
b) († utom i ssgrna UNG-FADDER, -KARL, -KULLA, -MÖ, -SKAFFARE o. UNGER-SVEN) med inbegrepp av l. övergående i bet.: som (ännu) är ogift. Echtenskaps Breff .. emellan een Enckia och en vng Karl. AJGothus ThesEp. 3: 83 (1619).
c) om barn l. djur i en mycket tidig period av livet; särsk. mer l. mindre tautologiskt o. utan motsvarighet hos gammal; förr äv. om nyfött barn; jfr LITEN 1 a γ. Mord och dråp på höga och låga .. och jämväl medh ung och späd barn. RA I. 1: 530 (1547). Wngha kalffuar köör och oxar. LPetri Œc. 44 (1559). Thet har min Hustru kummit vti Barn-säng, och har födt en vng Son. Weise 172 (1697). En kvinna med ett ungt barn på armen. Expressen 26/1 2004, s. 13. — jfr BARN-, SPÄD-UNG.
d) ss. attributiv bestämning till egennamn l. titel; i sht förr särsk. för att skilja ngn från en äldre person med samma namn l. titel (jfr i α α'), motsatt: gammal (se d. o. 2 f); äv. allmännare ss. (förr äv. oböjt) epitet före egennamn. Wnge Niels gwlsmit .. Gamble Nic(lis) gwls(mi)t. SthmSkotteb. 3: 208 (1522). Wåre m(edh) ho(n)om ij eeden .. gamle Anders Bånge .. wnge Anders Bånge. TbLödöse 75 (1587). Impossibile att ingå .. tractat, med mindre Uladislaus cederar Sveriges titel och agnoscerer Hennes Maij:tt unge Drottningen för Sveriges Drottningh. RP 5: 20 (1635). Då ung Erland på sin ystra fåle .. red tvärs öfver folkets åkrar (osv.). Rydberg Sing. 4 (1857, 1865).
e) i förb. med gammal; ofta mer l. mindre substantiverat; särsk.
α) i uttr. som innebär att alla l. ingen oavsett ålder omfattas av det som utsägs, särsk. (både) ung och gammal, gammal som ung resp. (varken) gammal eller ung. Gudh giffue här bådha vnga och gambla jtt gott och rett forstånd. OPetri 1: 523 (1528). Björnen .. skonar hvarken gamla eller unga. Geijer Skald. 153 (1815). Öl dracks av såväl hög som låg och gammal som ung. Bolin VFöda 31 (1933).
β) (med anslutning till f) vid uppdelning av personer (l. djur) i två generationer, motsatt: gammal (se d. o. 2 e); särsk. i ordspråk o. talesätt. 1Petr. 5: 5 (NT 1526). Wnghan lärer och Gammal beholler, såsom och Salomon betÿghar. LPetri Œc. 45 (1559). Vnderstundom finner man en vng som är mycket förståndigare (o)ch skickeligare än månge Gamble. Rudbeckius KonReg. 69 (1614). De unga tror att de gamla är narrar, de gamla vet att de unga är det. Holm Ordspr. 347 (1964).
f) med särskild tanke på de egenskaper som hör till l. förknippas med ungdom l. tidiga år (jfr a, e β, g), särsk. dels oerfarenhet l. brist på mognad, dels friskhet l. rörlighet l. oförvägenhet l. otålighet; äv. oeg.; särsk. i uttr. ung på nytt, så (pigg o. d.) som när man var ung. Ung och grön. Ung och fräsch. Hon ser så ung ut. En aff mina söner then än nu vng och späädh är. 1Krön. 29: 1 (”30: 1”) (Bib. 1541; Bib. 1999: ung och oerfaren). De unga ä unga, och de kunna aldrig ha så stor eftertanka, at icke de ibland förgripa sej. Boding Molière Mick. 19 (1741). Folket sade: ”fyr och flamma! / Nu är gubben ung på nytt; / Fordna junkern är densamma / Bor i hjertat oförbytt.” Runeberg (SVS) V. 3: 27 (1860). Du, Kalle, som är ung och rask, spring till kiosken och köp en (tidning) åt mig! Lindgren MästBlomkv. 25 (1946). — jfr RÅ-UNG. — särsk.
α) (mera tillf.) ss. adv.: ungdomligt. Tvenne Konungar, jemlika i häftighet, men den ene ungt öfvermodig, den andre åldrigt vresig. 2SAH 17: 246 (1836).
β) (†) substantiverat i n. sg., dels obest.: en som är ung, dels best.: ungdomen. Så lät en skrynkot, få en grå, / En ung bör älska ungt! Brenner (SVS) I. 1: 75 (1702). Det ungas magt på jorden – o hvad den är stor! Stenbäck Dikt. 39 (1840).
g) ss. ersättning för gammal (jfr d. o. 1) i uttr. så l. så många år ung, angivande ngns ålder med särskild tanke på dennes ungdomlighet l. förhållandevis låga ålder. Det ska vi fira! Per Henricson, 60 år ung. SvD 23/10 1992, Näringsliv s. 7. Blott 18 år ung utsågs han till lagkapten. GT 1/3 2010, Sport s. 13.
h) om djur: som inte längre är unge, kalv, föl, valp, yngel o. d., ännu ej fullvuxen l. fullt utvuxen l. utvecklad; i sht ss. förled i ssgr. Unga hundar behöver mycket motion. Sij, tin Konung kommer til tigh .. och rijdher .. på enom vngom åszninnos fola. Sak. 9: 9 (Bib. 1541; Bib. 1999: åsnehingst).
i) i komp.
α) med jämförande l. särskiljande bet.: som har levt kortare tid (av två l. flera personer (l. djur) l. än ett visst antal år o. d.); äv. med särskild tanke på de egenskaper som förknippas med en förhållandevis ung person (jfr f); äv. oeg.; ofta motsatt: äldre; äv. substantiverat. Hon är 50 men ser yngre ut. Medicinen gjorde honom 10 år yngre. Thenne (broder) skal ock warda til folk, och skal warda stoor, men hans yngre brodher skal warda större än han. 1Mos. 48: 19 (Bib. 1541). Barn, som äre yngre än 13 eller 14 åhr (får inte gå till nattvarden). Kyrkol. 8: 3 (1686). Lyden mig dock: ty båda I ären mig yngre till åren. MarkallN 1: 55 (1820). Var det verkligen varmare på första Maj för tjugo år se’n eller förefaller det oss blott så, derför att vi voro yngre! Strindberg NRik. 1 (1882). I Newton bodde två gamla damer med snövitt hår .. den äldre faster till den yngre och båda ogifta. Lagergren Minn. 8: 43 (1929). särsk.
α') för att skilja ngn som har levt kortare tid från en äldre namne (vanl. fadern); särsk. (närmande sig anv. ss. binamn) i uttr. den yngre, äv. förkortat d. y. Sten Sture d. y. At Bärendh v. Höseden ifrå Mönster, then ÿngre, war a(nn)o 71 fulmÿndig och mechtig giordh af sin Fad(er) Bärendh v. Höseden, then äldre. 2SthmTb. 4: 627 (1575). Anmodas .. yngre Per Persson son af torparen äldre Per Persson i Lakene .. att anmäla sig hos Häradsrätten. PT 1909, nr 128 A, s. 4.
β') (i Finl.) i klassificerande anv. ss. attribut i yrkesbenämning o. d.; särsk. i uttr. yngre lektor (se LEKTOR 4 slutet). 1883 utnämndes (K.) Palmén till yngre lärare i deskriptiv och projektivisk geometri vid polytekniska institutet i Helsingfors. FinBiogrHb. 1643 (1901). Yngre underofficer vid finska grenadiärskarpskyttebataljonen. Wilskman Släktb. 1: 96 (1912). Tf yngre landssekreterare. Hufvudstadsbl. 24/3 1988, s. 16.
γ') i uttr. yngre äldre (äv. sammanskrivet), sammanfattande om personer mellan c. 65 o. 75 år (yngsta gruppen ålderspensionärer). Samhället borde ta ett större ansvar för de yngreäldre. DN 3/10 1985, s. 39. Den forskning som under många år bedrivits i Göteborg visar att de ”yngre äldre” – upp till 75 år – blivit vitalare och friskare de senaste 15–20 åren. GbgP 6/7 1989, s. 20.
β) ss. absolut komp., i förbleknad o. vanl. attributiv anv.: ganska l. relativt ung; särsk. i sådana uttr. som en yngre kvinna l. dam l. man l. herre, om ganska ung kvinna osv. Ett yngre gift par köpte villan. Af minderårige nämnes 14–18:årig yngre person. Aldén Medb. 2: 66 (1884). Det har dykt upp ett par yngre familjer ute i Enskede. Jersild BabH 46 (1978). Tolken klarade inte en sådan subtilitet som att i Tyskland (liksom i Sverige) är en yngre kvinna äldre än en ung kvinna. SvD 27/5 1994, s. 2.
j) i superl., särsk. med jämförande bet.: som har levt kortast tid (av två l. flera personer l. djur); särsk. om barn i en familj; ofta substantiverat; äv. (mera tillf.) i sådana uttr. som yngsta möjliga, för att uttrycka att ngn har så låg ålder som kan komma i fråga i ett visst sammanhang. Ändoch han yngst war j then slechtenne. Tob. 1: 4 (Bib. 1541). Tagh thenna skålen som iagh tigh fåår, / Strax tu til the Fremmandhe Män gåår, / Och stick henne så lönligh, / I then yngstes säck. Gevaliensis Jos. 40 (1601). Den andra systern, Lucilla, tog sig i synnerhet an sin yngste lille bror. Lagergren Minn. 8:14 (1929). Yngsta möjliga flygarflickan. DN 27/9 1961, s. 13.
2) ss. (i sht (o. numera bl.) attributiv) bestämning till dels ålder, dels dag l. år, angivande ålder resp. tidpunkt l. tidsskede när ngn är ung (i bet. 1); i komp. ofta i absolut bet. (jfr 1 i β), angivande ålder osv. varunder ngn är ganska l. relativt ung; särsk. i sådana uttr. som i (ngns) unga l. yngre dagar (jfr DAG I 5 c ϑ) l. år, ofta om äldre l. vuxen person (äv. med underförstådd syftning) o. liktydigt med: i ungdomen; förr äv. i uttr. uti sitt unga år, i spädbarnsåldern (jfr 1 c). Kläder för yngre åldrar. G1R 12: 236 (1539). (Faddrarna skall) wara witne, att barnet är vthi sitt vnga åhr sanferdeligh döpt. KOF 1: 390 (c. 1618). Trugade hanss förälldrar honom i hanss vnge åhr, till att låta wijga sigh med henne. VDAkt. 1651, nr 126. Commendanten .. war Major Billstein, en gammal man, som likwäl i yngre åren intet warit af de lätt skrämda. Nordberg C12 1: 74 (1740). Har den siuke upkastningar .. så gif honom in et trediedels qwintin Upkast-Rot .. eller och mindre, om åren äro unga. PH 5: 2953 (1750). Hans sång var stolt i yngre år. Fröding 2: 121 (1894). Lill-Erika fick nånting som var som mässlingen, hon fick sluta sina unga dar. Johnson Se 110 (1936).
3) om ngt sakligt (jfr 4), i vissa anv. utgående från o. med nära anslutning till 1; särsk. i fråga om fysiska l. psykiska egenskaper hos l. kännetecknande för ngn som är ung (i bet. 1), i sht dels om kroppsdel l. organ o. d. (äv. i bildl. anv., särsk. i uttr. ungt blod (se BLOD 8)), dels om krafter o. d. (jfr 1 f); äv. med särskild tanke på den korta tid ngn har levt, i sht i förb. med liv; ofta i överförd anv. l. metonymiskt (se särsk. a, b); äv. om växt (se c). Carl IX Rimchr. 71 (c. 1600). Vachta tigh vell för bölian blå / hun krencker titt ongha lif. Visb. 1: 103 (c. 1640). Emedan Græca, och mäst Hebræa Lingua kräffver een Man som haar yngre ögon ell:r Syyn til des vthförande (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 61 (1652). Du båd vill och kan / .. De unga hjertan binda. Bellman (BellmS) 1: 4 (c. 1769, 1790). Dagen är en fest för våren, unga krafters offerdag. Rydberg Dikt. 1: 31 (1876, 1882). Gosse, skäms du icke att låta din far gå till fots? Du har yngre ben än han. LbFolksk. 13 (1890). Hon hade ett så ungt och vackert skratt. Lagerkvist Sibyll. 24 (1956). — särsk.
a) i överförd anv. l. metonymiskt, om ngt som gäller för l. rör unga personer; särsk.
α) om en ung persons handling(ar) l. känslor o. d. Aff hastig Fattigdom, offt’ vngan Kärleek släckies. CupVen. A 3 a (1669). Han kände ännu fläkten af denna unga, oskyldiga kyss. Topelius Vint. I. 1: 286 (1859, 1880).
β) om ngt som inträffar l. drabbar ngn i unga år, liktydigt med: en ung människas l. unga människors, ungas; särsk. om giftermål. Vngt giffte. Runius (SVS) 1: 167 (1703). (I Finl. c. 1840) knötos efter (dikten) Hannas exempel unga sommarförlofningar oftare än någonsin förr. Söderhjelm Runebg 1: 274 (1904). Morden .. innehöll alla de ingredienser som en riktigt stor skandal ska innehålla; kända personer, ung bråd död och gastkramande detaljer. Henschen SkuggBrott 10 (2004).
γ) i fråga om ngt konkret som förknippas med unga människor; ofta: ungdomars; äv.: avsedd l. lämplig för unga. Nylonpälsen .. är en engelsk nyhet i sportig och ung modell med bred ryggsleif. SvD(A) 25/10 1959, s. 16. Ung mat är inte bara hamburgare. Vad äter ungdomar när de är ensamma? DN 14/8 1984, s. 1.
b) (†) i överförd anv., om kött från ungt (nöt)djur. Tagh vngdt Oxekött, förwäll thet wäl. Kockeb. B 5 a (1650). Schulthess (1885).
c) om växt l. växtlighet; särsk. (o. numera i sht) dels om träd: som ännu inte är fullt utvuxet, dels om skog o. d.: som består av unga, växande träd; äv. om del av träd l. planta: som är i ett tidigt utvecklingsskede; ofta: späd; äv. om tidig växtlighet: späd l. friskt grön o. d.; ngn gg äv. ss. adv.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i ordspråk l. talesätt. Wijngårdzmannen planterar the vnga wijnträn. Schroderus Comenius 439 (1639). Wrijd wedian mädan hon är vng. Grubb 865 (1665). De (starrarter) som wäxa på torrare mark äro begärligare .. för Kreaturen; de andre måste bärgas unga, om de skola duga till foder. Fischerström 4: 284 (c. 1795). Sof, du lilla vide ung; / Än så är det vinter. Topelius Läsn. 4: 56 (1871). Fjällfloden .. slingrade sig emellan .. ungt grönskande björkdungar. Düben Lappl. 20 (1873). 144 tunnland skogsmark, beväxt med ung och medelålders skog. PT 1906, nr 264 B, s. 1. (Vassen) mejades till foder under sommaren, så nu skjuter bara den unga gröna efterväxten över stubben. Oljelund GrRidd. 7 (1926). — jfr SPIRNINGS-UNG. — särsk. (†) om grönsak l. rotfrukt: späd, färsk (som primör). Salat som är grön och vng, förwäll honom, slå Olia och Ättickia ther på. Kockeb. C 2 a (1650). Junii Månad (levererat) den 2 100 st. unga Morötter. HovförtärSthm 1764, s. 3850.
4) om ngt sakligt (jfr 3): som endast har funnits till förhållandevis kort tid (o. inte har nått full utveckling l. mognad l. som innebär l. (vill) förknippas med friskhet l. drivkraft l. förnyelse o. d.); särsk. om tid (jfr c): som ännu inte är mogen; äv. om levande varelser ss. grupp l. om individ med särskild tanke på viss grupptillhörighet (se särsk. e); äv. i sådana uttr. som evigt ung, om ngt som behåller sin fräschör l. aktualitet trots tidens gång. Östtimor är en ung nation. Porath Pal. Föret. 3 (1693). Så synes den tiden (dvs. kejsar Julianus tid) fuller allt för ung att sätta opp en kyrka på för de Christne. Eneman Resa 2: 127 (1712). Under medeltiden (lades) en fast grund för kommande tiders konstlif, och det är väl icke minst känslan häraf, som gör de gamla folkvisorna evigt unga. Oscar II IV. 1: 120 (1871, 1890). Unga folk, hvilka frukta att icke annars bli erkända som egna nationaliteter, hafva .. en naturlig böjelse att ej alltid på naturligaste väg skaffa sig ett eget språk. Tegnér SprMakt 8 (1880). Whitney var en af de ypperste representanterna för Amerikas unga vetenskap. Paulson Minnestal 34 (1895, 1899). Den moderna (stadsplanen) som kommer in i vårt land med detta sekel och nu alltmer stämplar våra unga orters stadsplaner. SvGeogrÅb. 1931, s. 13. — särsk.
a) (†) som nyss har kommit l. bildats (o. ännu inte förlorat friskhet o. d.), ny; äv.: färsk. På Ängiar och Beetesland, then yngste och friskeste Gödzel bör uthföras, så Hösten som Wåhren. Risingh LandB 22 (1671). Ren som yngsta sniö. Kolmodin QvSp. 1: 689 (1732). Ung grädda, som slagen i kjärnan, kjärnas til Smör. Orrelius Diurr. 73: 5 (1750). Alla ville försöka det unga slädföret på den om natten nyfallna och jemna snön. Knorring Ståndsp. 2: 151 (1838).
b) om vin l. öl o. d.: som inte har uppnått full mognad; äv. i överförd anv., särsk. om sådant vins färg l. doft l. smak. Ungt win. Serenius (1741). Hvad man .. kan anmärka mot stockholms-ölet är dess ringa hållbarhet, beroende derpå att det utsläppes till konsumtion, medan det är för ungt. TT 1884, s. 113. Dom Saint-Benazit 1985 .. Tät ung färg och stor fruktig doft och smak. GbgP 2/6 1988, s. 32.
c) om periodiskt återkommande tid (ss. dag l. månad): som inte är långt liden, tidig; ofta (i sht om morgon l. sommar) med en bibet. av friskhet l. ljuvhet; äv. bildl., om månen: som är i tidig fas. Skådar du månan, när ung den växer med samlade strålar. Adlerbeth Buc. 67 (1807). Under nyromantikens dagar, ”då seklet var ungt”. NordT 1926, s. 220. Man tyckte sig tusen mil från den unga sommaren utanför. Siwertz Låg. 62 (1932). Mina herrar, kvällen är ung, varför slår ni er inte ner? Jersild 50Fräls. 237 (1984).
d) i fråga om jordens utveckling; särsk. (geol.) om naturformation, bergart o. d.: som (av struktur l. utseende o. d. att döma) har funnits förhållandevis kort tid l. har bildats förhållandevis sent. Kalkstuff-lagret vid Odensala är af så ung tillkomst, att dess bildning ännu fortfar. Hisinger Ant. 1: 109 (1819). Till och med de unga bergskedjorna hafva i hög grad lidit genom de eroderande krafternas inverkan. Nathorst JordH 294 (1890). Fullt tydliga graniter finnas, nämligen dels äldre, s. k. urgranit, dels sådana, som hafva en yngre prägel, yngre graniter. SvGeolU Ca 6: 4 (1915).
e) i vissa benämningar på grupper l. rörelser som på ngt sätt l. inom ngt område vill åstadkomma förändring l. förnyelse (o. vars medlemmar vanl. är unga (i bet. 1)); särsk. dels [efter t. das junge Deutschland] i uttr. det unga Sverige, ss. benämning på litterär gruppering, i sht om en författargrupp verksam på 1880-talet, dels ss. förled i vissa ssgr som utgör benämningar på (individer tillhörande) grupper bestående av (i sht) yngre personer, särsk. om medlem i ungdomsrörelse. Garibaldi, efter utseende samme anhängare af det ”Unga Italien”, som i Harro Harings historiska roman ”Dolores” spelar en roll i södra Amerika, har .. anländt .. till Genua. AB 17/7 1848, s. 3. Med romanen Pengar (1885) .. kom (V. Benedictsson) .. att räknas till författargruppen ”Det unga Sverige”. NE 2: 404 (1990).
5) som i ett allmännare l. historiskt tidsperspektiv o. utan tanke på utveckling l. förändring finns l. har uppstått i förhållandevis sen tid l. nära den aktuella nutiden, liktydigt med dels: sen, dels: ny; ofta i komp. (äv. i absolut anv.), särsk. i fråga om indelning i tidsperioder o. d., särsk. i uttr. yngre stenåldern (se STEN-ÅLDER 2 a); jfr 4. Äldre och yngre Västgötalagen. Yngre fornsvenska. Kyrkiohistorierna och yngre exempel betyga nogsamt vti hwad för stort elende och qwahl the råka, som äro banlyste wordne. Swedberg SabbRo 1408 (1702, 1712). Hwad Herodotus .. och Epiphanius .. berätta (om omskärelsen), är föga trowärdigt, och mindre gällande, då de äro så unge emot Moses, at Herodotus .. lefde åtminstone 1000 år senare. Möller Kyrkoh. 10 (1774). (Oehlenschläger) uppläste .. några bitar ur sin yngsta dikt. Atterbom Minn. 70 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Den långt yngre Vishetens bok. Agardh ThSkr. 1: 69 (1843, 1855). Långt in i yngre tider förblef .. den höga Europeiska norden, kändt under namnet Thule, .. ansedt såsom ett heligt land. Holmberg Nordb. 72 (1852). Fornsvenska .. skrefs länge blott med s. k. yngre runor. Schück o. Lundahl Lb. 1: 8 (1901). Med sig hade han fört några isländska handskrifter, unga och föga värdefulla. 3SAH 43: 172 (1932). — särsk. (†) om brev o. d.: som är av sent datum, ”färsk”; ofta i superl. (äv. med underförstått huvudord): senaste, sista. H:r Broders yngsta N:r 57 har eij warit mehr än 10 dagar under wägen, ock så kunde det altid gå, där mann wille bruka rätta postwägen. Hermelin BrBarck 87 (1706). (Sv.) Ungt bref, (eng.) A letter of fresh date. Serenius (1741).
Ssgr: A: (3 c) UNG-ASP. jfr asp, sbst.2 1; äv. koll. Täta snår av ungasp och småbjörk. Siwertz Varuh. 163 (1926). På holmarna i kärret fäller han ungaspar åt hararna. Moberg Rid 295 (1941).
(1 h) -BAGGE. ung bagge (vanl. äldre än 6 månader (jfr bagg-lamm)); jfr -får. BoupptToftnäs 1723.
(3 c) -BESTÅND. skogsv. bestånd (se d. o. 11 a) av unga träd. Skogvakt. 1894, s. 281.
(1 h) -BI. jfr bi, sbst.1 1. Broocman Hush. 3: 63 (1736). Ungbin äro 2 högst 3 veckor gamla arbetsbin med något ljusare dräkt än de äldre. Ljungström Bisköts. 25 (1895).
(3 c) -BJÖRK. jfr björk, sbst.1 1; äv. koll. Det sken, som då svidjarens lågor förtära / mångtaliga ungbjörkar. Ling As. 449 (1833). Kolthoff VäderkvÖ 112 (1921).
(1 h) -BJÖRN. Ling As. 202 (1833). Det var björnungen, som sofvit sig in i sitt andra år och blifvit till ungbjörn. Berg Sjöf. 150 (1910).
(1 h) -BOCK. jfr bock, sbst.1 I 1 (e). En ungbock (bland rådjuren) i första året kallas spetsbock och, sedan ännu en spets under andra året utvuxit, gaffelbock, sedermera starkbock. Balck Idr. 2: 82 (1887).
(3 c) -BOK. jfr bok, sbst.1 1; äv. koll. Ett rådjur tittade fram ur en dunge af ungbok och hassel. Benedictsson Ber. 7 (1887). VäxtLiv 1: 400 (1932).
(1 h) -BOSKAP~02 l. ~20. om nötboskap som består av djur som har lämnat kalvstadiet men inte är fullvuxna; jfr -kreatur. Koor som föda kalffua, .. och all vngboskap. HH XXXIII. 2: 5 (1546).
(1, 5) -BRODER, äv. -BROR. (ung- 1622 osv. unge- 1656) [fsv. ungbrodhir] (om ä. förh.) inom skråväsendet ss. benämning på den yngste l. senast tillkomne mästaren l. gesällen (jfr -gesäll, -mästare); förr äv. allmännare, om l. till pojke. Then som Ungbroder worden är, han skal när Åldermannen honom tilsäger, löpa Embetes ährender. Stiernman Com. 1: 798 (1622). Björn Okände 9 (1791; till pojke).
(4 e) -DEMOKRAT. särsk. om medlem av det första Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDU) bildat 1903; jfr -sosse. Hedin TalUngdemokr. (1914; titel).
(1 h) -DJUR. ungt djur; numera i sht om nötkreatur l. hjortdjur; jfr -hjort, -nöt, -oxe, -ren, -rå, -stut. Dem af ungdjuren, som skola användas till schäferiets komplettering. Agardh o. Ljungberg 4: 59 (1863). Det fanns ett fyrtiotal djur i ladugården – kor, ungdjur och kalvar. Expressen 22/11 1993, s. 13.
Ssgr: ungdjurs-, äv. ungdjur-killing. (†) jfr killing, sbst.1 1. Tuå refwar, hwilka hadhe igielrifwit en ungdiurkilling om natten. HT 1950, s. 155 (1693).
-stall. I ungdjursstallet sågo vi 55 kalfvar; så fort de blifvit afvanda, sättas de in i kättar. TLandtm. 1900, s. 692.
-uppfödning. särsk. uppfödning av ungdjur av nötkreatur. LAHT 1931, s. 208.
(1) -DRÄNG. (†) yngling; äv.: ung dräng (se d. o. 2). Samme Vng dreng Anders Hansson i Bälinge. UppsDP 29/10 1600. Martinson VägUt 230 (1936).
(1 h) -EJDER. jfr ejder 1 o. -fågel 2. Der simmar en skara ungejder. Nu börjas vilda jagten. Strindberg Vårbr. 1: 15 (1881).
(3 c) -EK. jfr ek, sbst.1 1; äv. koll. LittBlAllmBildn. 1849, s. 343. De guldbronsskimrande ungekarna. Gellerstedt Hult 28 (1906).
(1 b) -FADDER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ogift fadder (se d. o. 1 a); motsatt: gammelfadder; jfr små-fadder. Forssell o. AAGrafström 96 (1831).
-FADER, se -far.
(1 h) -FALK. ung falk; äv. bildl., om person. Ling As. 367 (1833). Min Knut, min konungsliga, ståtliga ungfalk, hade lagt sex fiender på det blodiga däcket, då (osv.). Topelius Vint. III. 1: 150 (c. 1865, 1896).
(1) -FAR, äv. -FADER. (ung- 16751948. unge- 1888) (†) om ung husbonde (jfr fader 5); äv.: nygift man. Vngfahrs Pijga. BoupptSthm 1675, s. 1533. När spelmannen gav signal, rusade alla in i stugan och höjde ungfar och ungmor under högljutt skrål och hurrande. SvFestGlädje 2: 185 (1948).
(1 h) -FARRE. (†) jfr farre o. -galt, -svin. HushBibl. 1756, s. 815.
(1, 4 e) -FINNE. särsk. till 4 e, ss. benämning på medlem i ungfinska partiet. Lampén TLandsFinl. 17 (1918).
(4 e) -FINSK. särsk. i uttr. ungfinska partiet, om 1894 grundat politiskt parti med radikal inriktning. 2NF 35: 633 (1923).
(1 h) -FISK. ung fisk (efter yngelstadiet); i sht koll. Cederström RådInsjöfisk. 15 (1900). En glittrande ungfisk slungade upp sig öfver vattenytan. Norlind Hell 1: 69 (1912).
(1 a) -FLICKA. (numera bl. tillf. utom i ssgr o. i avledn. ungflicksaktig) Flickan täckte sitt mörka hår med ungflickans ljusröda mössa till helgerna. Väring Frost. 227 (1926). Han såg ut som om han kommit för att gilja på ungflickornas bal. Lo-Johansson Gen. 57 (1947).
Ssgr: ungflicks-, äv. ungflick-charm. ung flickas charm l. charm som en ung flickas. Upsala 11/5 1926, s. 5.
-gestalt. ung flickas gestalt l. gestalt som ser ut som en ung flickas. Hennes lätta ungflicksgestalt. Westberg Vollquartz LilD 30 (1921).
-tid. om den tid när ngn är l. var ung flicka. Ha damerna alldeles glömt bort sin egen ungflickstid? SvD(A) 19/12 1929, s. 15.
(1 a) -FLICKS-AKTIG, äv. -FLICK-AKTIG. [avledn. av -flicka] som liknar l. påminner om en ung flicka(s). Över hennes .. ansikte flög ett skimmer, som förlänade det en nästan ungflicksaktig mjukhet. Qvarnström Flem. 247 (1926).
(1 a) -FOLK. (ung- 1541 osv. unga- 1555) [fsv. ungfolk] (numera i sht i skildring av ä. förh.) koll.: unga människor, ungdomar; särsk. om ungt par, i sht: nygift (l. förlovat) par; förr äv. i individuell anv., särsk. i uttr. ett par ungfolk. FörsprSal. Kk 4 a (1541). Uti min Eccl’a äro ett paar ungh follk, huilka Matrimonium contraherat hafua. VDAkt. 1651, nr 184. Dagen efter brölloppet, då Anders Andersson .. och Greta satte sig i kärran såsom ungfolk, åkte (osv.). Almqvist Lad. 27 (1840). I husen bodde ungfolk från Östtyskland, som flytt undan .. den omänskliga regimen där. Tunström Prästungen 155 (1976).
(1) -FRU. (ung- 1707 osv. unga- 1860) (numera bl. tillf.) ung (o. nygift) fru; jfr -hustru, -mor 2. Runius (SVS) 2: 194 (1707). Samtliga ungfruar var befriade från alla papiljotter som den sista tiden vanprytt deras huvuden. Ymer 1966, s. 263.
-FÅGEL.
1) (†) till 1 (f), om yngling; jfr fågel 3 o. spe-fågel 1. Strax klåckan war tolf kommo een hoop Ungfoglar som begynte ringa och mana honom upp af sängen. VDAkt. 1697, nr 40.
2) till 1 h, ofta koll.; särsk. om skogs- l. sjöfågel; äv. med särskild tanke på köttet; jfr -ejder, -orre, -ripa, -svan. Nordholm Djurf. 45 (1749). Ungfågel eller ungar af tjäder, orre och and äro om sommaren vida bättre än de fullvuxna fåglarne. Stekas och anrättas som hjerpar. Langlet Husm. 313 (1883). Andelen ungfåglar i flockarna noterades. FoFl. 1965, s. 44.
Ssgr (till -fågel 2): ungfågel- l. ungfågels-dräkt. fjäderdräkt hos ungfågel. Nilsson Fauna II. 1: 477 (1858).
-jakt. jakt på ungfågel (av skogs- l. sjöfågel). Trolle-Bonde Hesselby 122 (i handl. fr. 1748).
(1 h) -FÅLE. (numera mindre br.) ung häst, fåle; äv. mer l. mindre bildl. PoetK 1822, 1: 24. Franzén Minnest. 3: 354 (1838; bildl.). Elof väktare blev orättvist dömd att dö i en spiktunna, dragen av två otämda ungfålar. Österling SkånUtfl. 186 (1934).
(1 h) -FÅR. ungt får; jfr -bagge. InventTortuna 15/2 1579.
(1 h) -GALT. jfr galt, sbst.1 1, o. -farre, -svin. Adlerbeth Æn. 321 (1804).
(1, 5) -GESÄLL. (förr) inom skråväsendet ss. benämning på den som sist inskrivits i gesällskapet; jfr -broder. MeddNordM 1897, s. 99 (1712).
(1 h) -GET. ung get; ofta om hondjur. 2 risbitare (dvs. bockar), 7 getter, 4 unggetter. Fornv. 1934, s. 288 (1637).
(4) -GOTIK. konstvet. om det tidigaste skedet inom gotiken; äv. om den stil som utmärker detta skede. Den sköna, ljusa unggotiken i kyrkans inre får .. tillfälle att verka med alldeles betagande makt. Anholm Norm. 176 (1898). (Gotikens) trenne olika faser .. unggotik, höggotik och sengotik. Hahr ArkitH 242 (1902).
(4) -GOTISK. konstvet. jfr -gotik. Hahr ArkitH 241 (1902).
(3 c) -GRAN. ung, växande gran; äv. dels koll. (jfr gran, sbst.1 1), dels om träslaget (jfr gran, sbst.1 2). Börjesson E14Son 52 (1847). Krokiga knölpåkskäppar av unggran eller en. Lo-Johansson Stat. 1: 135 (1936). SkogsvT 1990, s. 5.
Ssg: unggrans-, äv. unggran-bestånd. i sht skogsv. jfr bestånd 11 a. Jäg. 1897, 2: 45.
(1 h) -HANNE l. -HANE. ungt handjur, i sht i fråga om fåglar l. däggdjur. Nilsson IllumFig. Gök. s. 7 (1832).
(1 h) -HARE. ung hare; äv. koll. Brummer 109 (1789). Att vråkarne på sin matsedel hafva unghare .. det är nu .. allmänt bekant. Skogvakt. 1891, s. 219.
(1 a) -HERRE. (ung- 1778 osv. unge- 1551) ung man; vanl. (numera skämts. l. ironiskt) om fint klädd l. belevad ung man; förr särsk. dels om ung man l. barn av förnäm släkt (jfr herre 2 d), dels om son i familj (jfr herre 3 b). GripshR 1551. (Sv.) Ungherrarne, (fr.) les jeunes messieurs, les fils de la maison. Weste (1807). De ungherrar och uppkomlingar, som omgåfvo .. (K. XI) smickrade och underblåste hans krigslystnad. Fryxell Ber. 15: 24 (1848). ”En ungherre”, det var ett ord som i staden hade en alldeles egen klang; för Malvina betecknade det något sprättigt och fint. Benedictsson Ber. 175 (1888).
(1 a) -HERRSKAP~02 l. ~20. jfr herrskap 46; särsk. (o. numera nästan bl., ngt skämts.) om ungdomarna i en familj l. om ett ungt par. Braun Calle 187 (1843). Farbror Hermansson bjöd på vin och höll rent av ett litet tal till ungherrskapet. Siwertz Sel. 1: 70 (1920). Ungherrskapet får själva välja vilka rum som passa bäst för de unga fröknarna och vilka som passa de unga herrarna, sade han. Krusenstjerna Fatt. 4: 34 (1938).
(1 h) -HINGST. ung hingst (vanl. efter fölstadiet (jfr hingst-föl)); jfr -häst. Han sände militärstuteriernas unghingstar till central-ridskolan i Wien. THästv. 1868, s. 11.
(4 e) -HINKE l. -HINK. (förr) om anhängare av Hinke Bergegren (jfr hinke). De göra revolution och klå verkliga eller förmenta både gammal-socialister och unghinkar. Lundström Jörgenb. 198 (1905).
(1 h) -HJORT. ung hanne av hjortdjur (särsk. kronhjort); jfr -djur. Hahr HbJäg. 338 (1866).
Ssg: unghjort-läder. (†) Lind 1: 1265 (1749).
(1) -HUSTRU. (ung- 1587 osv. unge- 1669) (förr) ung (o. nygift) hustru; jfr -fru, -mor 2. Helsingius (1587). Unghustrun skulle första söndag eller helgdag efter bröllopet tagas in i kyrkan av prästen. Fatab. 1969, s. 167.
(1 h) -HÄST. (ung- c. 1770 osv. unge- 1612–1634) ännu ej fullvuxen (l. inriden o. d.) häst; jfr -hingst, -sto. SUFinlH 4: 12 (1612). Till unghästar hänföras ettåriga, tvååriga och treåriga hästar. SFS 1949, s. 1321.
(4 e) -HÖGER. benämning på riktning inom högern som i början av 1900-talet ville förändra den konservativa politiken (i sht om sådan riktning med centrum i Gbg); äv. i utvidgad anv., om senare l. utländska riktningar som åsyftar förändring av högerpolitik; vanl. i sg. best. Kjellén NatSaml. 22 (1906). Man kan inte tillåta att vissa länder .. (sänker skatterna) och samtidigt ber om pengar från EU:s strukturfonder, sa .. (Frankrikes president) i ett tal till den franska unghögern. GbgP 7/9 2004, s. 15.
(1 h) -HÖNA. ung höna (se d. o. 1, 2); jfr -höns. Man bör aldrig taga hela (rapphöns)flocken utan qwarlemna den gamla hanen och hönan, jämte en unghöna til det minsta. Brummer 108 (1789).
(1 h) -HÖNS. [fsv. unghöns] ung hönsfågel (jfr höns 1, 2); äv.: unghöna; vanl. i pl.; äv. ss. maträtt. 8 Julij Måndagen .. lammasteck .. Råsteck .. wnghönss. KryddRSthm 1555, s. 29. För öfrigt bör ingen af (orr)kullen tagas förr, än tuppungarne tydligt kunna genom sin fläckvis svarta drägt skiljas ifrån unghönsen. Balck Idr. 2: 64 (1887).
-KARL, se d. o.
(1 h) -KARP. (numera bl. tillf.) jfr -fisk. 2NF 13: 1149 (1910).
(4 e) -KOMMUNIST. ung anhängare av kommunism; särsk. (numera i sht om ä. l. utländska förh.) om medlem av kommunistiskt ungdomsförbund. En rysk ungkommunist. Meurling KommunismSv. 51 (1950).
(4 e) -KONSERVATIV. särsk.: som är kännetecknande för (grupp av) unga i konservativt parti o. d. Den ungkonservativa ståndpunkten. Kjellén NatSaml. 39 (1906).
(1 h) -KREATUR~002, äv. ~200. jfr kreatur 2 a o. -boskap. I sÿnnerhet wankar där wargar fult, så att the mista alla the wng kreatur de haa. Ekeblad BrClEkeblad 116 (1653).
(4) -KRISTEN. särsk. (numera mindre br.): som tillhör l. är kännetecknande för förhållandevis tidig kristen tid. Ungkristen gravsten från Gottland. SvFolkH I. 1: 273 (1914).
(1 b) -KULLA. (förr) jfr kulla, sbst.3 Ungkullorna pryda jättemajstången med kransar af grönt och blommor. LfF 1905, s. 219.
(4 e) -KYRKLIG. som rör l. är kännetecknande för unga inom kyrkan; särsk. i uttr. ungkyrkliga rörelsen, ungkyrkorörelsen. Söderblom Herdabr. 46 (1914). Manfred Björkquist var en av ledarna för den ungkyrkliga rörelsen. DN 17/10 1996, s. B3.
Avledn.: ungkyrklighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara ungkyrklig l. om (manifestation av) ungkyrkorörelsen. Oterdahl En 200 (1927). TSvLärov. 1955, s. 126.
(4 e) -KYRKO-RÖRELSE. benämning på väckelserörelse inom sv. kyrkan utgående från studentkretsar i början av 1900-talet; vanl. i sg. best. SvD(A) 2/7 1927, s. 9.
(1 h) -LAX. jfr -fisk; äv. koll. Fiskare omtala, att de observerat stim af lika stora unglaxar på 10 till 12 skålpund, hvilka unglaxar de ansett vara utbildade af det från odlingsanstalterna utsläppta ynglet. LAHT 1883, s. 150. LAHT 1885, s. 272 (koll.).
(4 e) -LIBERAL, m.//ig. ung anhängare av liberalism; särsk. (numera i sht om ä. l. utländska förh.) om medlem av (radikal) grupp av unga inom liberalt parti. 2NF 30: 586 (1920). Att de åsikter som i dag framförs från ledande ungliberaler .. inte har något som helst gehör hos de äldre inom folkpartiet. SvD 27/6 1969, s. 5.
(4 e) -LIBERAL, adj. jfr -liberal, sbst. 2SvUppslB (1954).
(4 e) -LOTTA. om medlem av lottarörelsens ungdomsorganisation; jfr små-lotta. Det finnes aktiva och passiva lottor samt unglottor. UFlottMansk. 1945, s. 45.
(1) -LYD l. -LYDE. (ung- 1637–1769. unge- 1687–1712) (†) ungt folk, ungdom; jfr lyd o. -moge. Heela församblingen waar tillstädes och gångarna fulla med vngliudh. Murenius AV 9 (1637). Ett Spelhus, ther thet Hedniska Unglydet samlades ock öfwade sig i kämpande. Œdman Bahusl. 228 (1746). Sahlstedt (1769).
(1) -MAN. (ung- 1526 osv. unger- 1616)
1) [jfr runsv. ungmænni, unga män, ungdom] (†) ung man, yngling. Witnen ladhe theres clädher aff wedh en vngmandz föter som heet Saulus. Apg. 7: 58 (NT 1526). Väl skiftade skräck i kvinnornas hy, / men ungmännen menade: ”krut och bly / vi möta med våra bågar”. Fredin Dan. 9 (1888).
2) [jfr fsv. ungi maþer, brudgummen (Schlyter Ordb. 666)] (om ä. förh. på Gotl.) ss. förled i ssg: brudgum.
Ssg (till -man 2): ungmans-stång. (om ä. förh. på Gotl.) stång som vid bröllop restes av brudgummens följeslagare; jfr brud-stång. Ett ungt, med undantag af toppen afqvistadt och afbarkadt granträd, den s. k. ungmans-stången. Bergman GotlSkildr. 248 (1882).
(3) -MOD. (†) mod (se mod, sbst.1 7) hos l. kännetecknande för en ung person; äv. dels personifierat, dels mer l. mindre bildl. Min son! väl hör jag fjerran ifrån / trumpetens skräll och trummornas dån, / men sakta, du ungmod, sakta! Sturzen-Becker 5: 171 (1844, 1862). Hr Carl behöfver ännu åtminstone ett tiotal af år på sig, för att ungmodet skulle hinna bli litet stäfjadt. UrKorrCronholm 202 (1852). Jacobson BlåOkt. 63 (1905; i bild).
-MODER, se -mor.
(1) -MOGE. [med avs. på senare leden se allmoge] (†) ungdom; jfr -lyd. Om Leek som Legofolket och Vngmogen hafr föröfuadt vthj mitt huus i min och min hustros från wahra. VDAkt. 1679, nr 333. Crælius TunaL 406 (1774).
(1) -MOR, förr äv. -MODER. (ung- 1672 osv. unge- 1678)
1) (†) ung (nybliven) mor. Ok at widh Ung Moors Säng, / Röö Skålan bra må drikkas. Lucidor (SVS) 106 (1672; uppl. 1997). Östergren (1962; angivet ss. ”åld. l. i landsbygdsskildringar”).
2) (i skildring av ä. förh.) nygift kvinna; förr äv. allmännare, om ung husmor (jfr moder, sbst. 3, o. -fru, -hustru). ArvskifteSthm 16/6 1674, bl. 550. Går och sysslar i sitt hus / Liksom en ungmor, enkel, utan krus. Sander o. Flodman 24 (1871).
Ssgr (till -mor 2): ungmors-dräkt. (förr) dräkt för nygift kvinna. Bergman GotlSkildr. 243 (1882).
-mössa. (förr) jfr mössa 1 b. Blanche Våln. 759 (1847).
(1, 5) -MÄSTARE. (förr) nybliven l. yngre mästare (se d. o. 10); jfr -broder. Hädanefter kommer var och en ungmästare att tvenne år denna syssla förrätta. Löfgren TenngjH I. 3: 14 (i handl. fr. 1768).
(1 (b)) -MÖ.
1) (i poetiskt spr.) ung kvinna l. flicka; i sht förr särsk. om ung kvinna som inte har haft sexuellt umgänge, jungfru (se d. o. 3), förr särsk. om jungfru Maria (jfr jungfru 3 a). Ungmön lik, som förtjust stiger ur morgonens bad. Phosph. 1810, s. 144. Den heliga ungmön Maria med Jesusbarnet i famn. Rydberg Sägn. 29 (1874). Det var .. vackert folk, både ungmör och svenner, brunhyllta, smärta, med strålande ögon och leende munnar. Lagergren Minn. 4: 28 (1925).
2) om ogift kvinna som inte längre är (helt) ung; äv. med särskild tanke på sexuell oerfarenhet hos vuxen kvinna; ofta ngt nedsättande. Backman Dickens Pickw. 2: 382 (1871). Hon var rädd för att Betty .. skulle tycka att hon, Petra, vore en gammal älskogskrank ungmö. Krusenstjerna Pahlen 1: 24 (1930).
Ssg (till -mö 1): ungmö-krans. (†) jungfrukrans. När Anna-Greta skulle till att dansa ungmökransen av huvudet sitt. Väring Vint. 34 (1927). Moberg Rid 31 (1941).
(1 h) -NÖT. (ung- 1523 osv. unge- 1554) [fsv. ungnöt] ungt nötkreatur (se d. o. 1); numera i sht om djur för livsmedelsproduktion l. om slaktkropp; jfr -djur o. ungnöte. Jtem xii köör ii wngnöth j tiwr. G1R 1: 175 (1523). Aff thet stoora nöthet lärer vngnöt dragha. SvOrds. A 2 a (1604). Biff från ungnöt bör ha en välstrukturerad marmorering .. en frisk blodröd färg och en fräsch doft av mineral och järn. GbgP 24/2 2001, s. 18.
Ssgr: ungnöts-, äv. ungnöt-, förr äv. ungnöta-hud. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr hud, sbst.1 2. VaruhusR 1539, s. 101 a.
-kött. kött från ungnöt. Almquist CivLokalförv. 3: 176 (i handl. fr. 1544).
-NÖTE, se d. o.
(1 h) -ORRE. ung orre; äv. koll.; äv. ss. maträtt; jfr -fågel 2. Jag .. åtnöjde mig med ett stycke af en ungorre och litet sur mjölk. Tersmeden Mem. 4: 240 (c. 1790). (Efter spelperioden) blir äfven ungorrarnes tid att sjunga ut. Swederus Jagt 196 (1831). Moberg Rid 295 (1941).
(1 h) -OXE. ung oxe, stut; jfr -djur, -stut. BtÅboH I. 1: 29 (1554).
(1 d) -PATRON. (†) jfr patron, sbst.1 7. Wetterbergh Penning. 402 (1847).
(1) -PIGA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ung tjänstekvinna (jfr piga 3); förr äv.: ung flicka l. kvinna (jfr piga 1). Du är redan anstucken av .. (pesten), ungpiga lilla. Heidenstam Svensk. 1: 210 (1908). Där går den raska ungpigan Anna-Stina .. och drar årdret på potatisåkern. TurÅ 1921, s. 183.
(3 c) -PLANTA. jfr planta, sbst.1 1 a. Agardh o. Ljungberg III. 1: 106 (1857).
(1 h) -REN. jfr ren, sbst.1 1; äv. ss. maträtt; jfr -djur. Linné Ungd. 2: 323 (1734). En sen middag av mandelpotatis och lättrökt ungren. TurÅ 1950, s. 341.
(4) -RENÄSSANS. (i sht i fackspr.) om det tidigaste skedet av renässansen (se renässans 2); äv. om de stilideal inom konst o. arkitektur som utmärker perioden. I stilen en blandning af romanska och gothiska elementer med ungrenaissance. Nyblom Bild. 258 (1864). De första museerna i nyare bemärkelse uppstodo under ungrenässansen uti Italien. 2NF 18: 1421 (1913).
(1 h) -RIPA. jfr ripa, sbst.2 1, o. -fågel 2. Den 3:dje bruna vingpennan sitter längst qvar och träffas ännu hos .. ung-ripor mot slutet af Augusti. Nilsson Fauna II. 1: 115 (1828).
(1 h) -RÅ. (†) jfr , sbst.5, o. -djur. Andersson GrDram. 65 (1885, 1910).
(1 h) -RÄV. ung räv; äv. koll. Swederus Jagt 114 (1831). Balck Idr. 2: 94 (1887).
(1 b) -SKAFFARE. (om ä. förh. på Gotl.) ogift man l. yngling som hjälpte till vid bröllop; jfr skaffar-dräng 2. 2Saml. 35: 221 (1662).
(3 c) -SKOG. ung skog; särsk. (i sht skogsv.) med särskild tanke på skog som står l. skall stå på tillväxt; ofta koll.; jfr skog 1. Masugnen .. (har) till sine blåsningar merendels vngskoug. Johansson Noraskog 3: 138 (i handl. fr. 1684). Finge ungskogarne tid och tillfälle att växa ut, skulle skogstillståndet snart nog förbättras. SkogsvT 1906, s. 186. Rosén Allemansr. 50 (1976).
Ssgr: ungskogs-bestånd. skogsv. jfr bestånd 11 a o. skogs-bestånd 2. JernkA 1851, s. 280.
-grupp. i sht skogsv. grupp av unga träd. Ungskogsgrupperna fortväxa till afverkningstiden för det nya beståndet. Björkman Skogssk. 68 (1868).
(3 c) -SKOTT. jfr skott, sbst.2 23 a β; äv. mer l. mindre bildl. (När furan faller) knäckes ett och annat ungskott. Börjesson Solen 102 (1856; i bild). Nitzelius BokTräd 246 (1955).
(3) -SKÄGG. (†) om ung mans (första) skägg. Förrn .. / .. hakan beklädts af det krusiga ungskägg. Lagerlöf HomOd. 134 (1908).
(4 e) -SOCIALISM. radikal riktning inom sv. socialdemokrati med bas i Svenska socialistiska ungdomsförbundet. Politiska ungdomsföreningar .. representera .. endast en politisk riktning, den socialdemokratiska eller dess yttersta radikala flygel, den anarkistiskt färgade ungsocialismen. Norrl. 2: 5 (1906).
(4 e) -SOCIALIST. jfr -socialism, -sosse. Lidforss Dagsb. 107 (1907).
(4 e) -SOCIALISTISK. (förr) jfr -socialism. Lidforss Dagsb. 94 (1907). (Han) hade .. kommit med i de ungsocialistiska klubbarna. Fogelström Minns 16 (1964).
(4 e) -SOSSE. (vard.) medlem av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) bildat 1917; förr äv. om ungsocialist; jfr sosse o. -demokrat. Larsson Solsid. 17 (1910). Med två rösters marginal gick ungsossarna på valberedningens förslag. De kommande två åren kommer SSU att ledas av Mikael Damberg. GT 5/8 1999, s. 2.
(1 h) -STO. jfr sto, sbst.2 2, o. -häst. GripshR 1556, s. 95. Premieringen omfattar hingstar, fölston, ungston, hingstföl och stoföl. Wrangel HbHästv. 1129 (1886).
(1 h) -STUT. jfr stut, sbst.1 1, o. -djur, -oxe. (Jag) är så frisk och kry som en två års gammal ungstut. Nyblom Hum. 9 (1874).
(1 h) -SUGGA. jfr -svin o. gylta, sbst.1 Ungsuggor böra första gången icke få behålla flera än 4 till 6 grisar. Tidén Bosk. 27 (1841).
(1 h) -SVAN, förr äv. -SVANA. ung svan; förr särsk. (i bild) i pl. (-svanor), om unga svanhonor; jfr -fågel 2. Kring fadren de ungsvanor smyga likaså, / när jägarn bestormar den fjärd, der de bodde. Ling As. 140 (1833). Rosenius SvFågl. 4: 363 (1935).
-SVEN, se D. —
(4 e) -SVENSK, m.//ig. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): medlem av politisk ungdomsrörelse med konservativ o. nationell inriktning. Höglund Branting 2: 166 (1929).
(4 e) -SVENSK, adj. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): som kännetecknar l. avser l. tillhör ungsvenskarna. 3SAH 4: 351 (1889).
(1 h) -SVIN. [fsv. ungsvin] ungt svin; jfr -farre, -galt, -sugga. G1R 4: 37 (1527).
(3 c) -TALL. ung, växande tall; äv. koll.; i sht förr äv. om träet l. virket. Ling As. 113 (1833). För stamved utan bark torde man alltså i medeltal kunna räkna med följande volymvikter: Kärnlös ungtall – c:a 1,0 – 0,9. HbSkogstekn. 91 (1922). Så skrider en mörk ungtjur fram mellan några ungtallar. TurÅ 1954, s. 171.
Ssgr (i sht skogsv.): ungtall- l. ungtalls-bestånd. jfr bestånd 11 a. SkogsvT 1906, s. 5.
(3 c) -TRÄD, förr äv. -TRÄ. ungt, växande träd; äv. mer l. mindre bildl. Till Hans gartner, att han lather D. Johan Koph bekomme frå Upsale .. någre ungträä, om the elliest uthen skade thädan flytties kunne. G1R 26: 746 (1556). Hagberg Shaksp. 3: 122 (1848).
(1 h) -TUPP.
1) ung tupp (se tupp, sbst.2 1 (b)); äv. med särskild tanke på köttet. Björkegren 492 (1784). Mindre ungtuppar räcker till 4 port. och väger vanligtvis omkr. 8 hg – 1 kg. StKokb. 411 (1940).
2) med tanke på egenskaper som anses kännetecknande för en (ung) tupp (jfr 1 f), särsk. dels i jämförelser (jfr tupp, sbst.2 2 a), dels bildl., i sht om självsäker l. kaxig l. stroppig o. d. ung man (jfr tupp, sbst.2 2 b). Sen lärde han så smått, at jolra, gå och tala, / Han wande sig ock til, at som en ungtupp gala. Livin Kyrk. 3 (1781). Vi gamlingar (har) snart svårt att reda oss med alla ungtupparna och tysta ner deras galande. Hellström Malmros 60 (1931).
(4 e) -TURK. särsk. (om ä. utländska förh.) om medlem av turkisk reformrörelse i början av 1900-talet. Adelsköld Dagsv. 4: 144 (1901).
(4 e) -TURKISK. jfr -turk. Samtiden 1873, s. 799.
(4 d) -VULKANISK. vulkanisk o. bildad i (relativt) sen tid; i sht om bergart o. d. Ön Paulet är uteslutande uppbyggd af ungvulkaniska bergarter. SD(A) 17/1 1904, s. 1.
(1 h) -ÖRN. ung örn. CVAStrandberg 3: 286 (1854).
B (†): UNGA-FOLK, -FRU, se A.
C (†): UNGE-BRODER, -FAR, -HERRE, -HUSTRU, -HÄST, -LYD(E), -MOR, -NÖT, se A.
D († utom i -sven): UNGER-MAN, se A. —
(1 b) -SVEN. (ung- 1845–1872. unger- 1572 osv.) (numera bl. i poetiskt spr. l. arkaiserande) ung ogift man, yngling; särsk. dels om ung man som inte har haft sexuellt umgänge, dels om friare l. kavaljer; förr äv. ngn gg om pojke; jfr sven 1. Rådhe will iagh hwar ärligh vngersue(nn), / som sigh will haffua förwaratth, / hann se alrigh tijtth som hiertatt ähr. Visb. 1: 5 (1572). (De sade) at han syntes wara en mycket flitig Unger Swän som wille gerna wara ansedt före at wara mycket Gudfrucktig. Lagerström Bunyan 2: 94 (1727). Rydberg Vigg 3 (1875; om pojke). Som ungersvennen när han går i dansen / för alla inte bugar men för en / och hon ger svaret som har assonansen (osv.). Gullberg Terzin. 102 (1958).
E: (1 i α, 5) YNGRE-KURSARE. (vard.) jfr kursare, sbst.1 SvD(B) 1944, nr 121, s. 10.
(1 i α) -RÅD. råd (se råd, sbst.3 22) bestående av yngre personer, särsk. om grupp av unga medarbetare inom organisation o. d. Yngrerådet anordnade den 5 december 1953 ett kontaktsammanträde med ledande studentfunktionärer. TSvLärov. 1954, s. 280.
(1 i α) -VERKSAMHET~102, äv. ~200. verksamhet avsedd för jämförelsevis unga personer; motsatt: äldreverksamhet. Yngreverksamheten startade på fem platser i Stockholm 1971 .. Ändamålet är att ge de yngre ungdomarna ett ställe att gå till efter skolan. DN 9/10 1974, s. 27.
-ÄLDRE, se ung 1 i α γ.
F: (1 j) YNGST-FÖDD, p. adj. (numera bl. tillf.) som är yngst o. sist född (av syskon); äv. bildl.; ofta substantiverat; jfr sist-född. Fadern .. öfvertalade sin yngstfödde att .. uppskjuta sin affärd. BL 13: 17 (1847). Kunde den yngstfödda i framtiden få det lättare, så kunde .. (föräldrarna) nog för sin del bära en ännu tyngre börda om det behöfdes. SDS 1/3 1903, s. 4. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 340 (1915; bildl.).
Avledn.: UNGDOM, se d. o.
YNGSTAN, sbst. best., f. (ngt vard.) till 1 j: den yngsta flickan l. kvinnan (i en viss grupp o. d., i sht syskonskara). Allt skulle vara pappa i lag, och ”yngstan” i smaken. Lange Luba 13 (1889).
YNGSTEN, sbst. best., m.//ig. (ngt vard.) till 1 j: den yngste l. yngsta (i en viss grupp o. d.); i sht om det yngsta barnet i en familj; jfr minsten. Närmast buren (i verkstaden) stod yngsten; han hette Rolf. Widerberg Erot. 55 (1957). Yngsten Sasha tog med sig en klasskompis när familjen .. tillbringade en helg i Camp David. DN 1/3 2009, s. A18.
YNGSTING, om person m.//ig., om djur äv. r. (ngt vard.) till 1 j: den yngste l. den l. det yngsta (i en viss grupp o. d.); ofta i sg. best. Vid Mickaelii tiden får ingen släppa in någon annat än .. yngstingar uti ängar utan att de medfölje de andra kreaturen. EtnolKällskr. 2: 198 (1823). Men när yngstingen Stina, 11, tar ton efter att ha .. lyssnat på sina systrar låter det helt annorlunda. DN 27/7 2007, s. B19.
Spoiler title
Spoiler content