JUGULAR jɯ1gula4r l. jug1-, l. -ɯl-, äv. JUGULÄR -lä4r l. -læ4r, adj.
Ordformer
(-ar 1845 osv. -är 1919)
Etymologi
[jfr t. o. eng. jugular, fr. jugulaire; av nylat. jugularis, till lat. jugulum, halsgrop, strupe]
anat. o. zool. som hör till regionen ovanför bröstbenet. Andersson(1845). De jugulära bukfenorna (hos vissa fiskar). FoFl. 1919, s. 196.
Ssg (anat. o. zool.): JUGULAR-VEN. var särskild av de två vener som äro belägna, en på vardera sidan om halsens midtparti; i sht i pl. Thorell Zool. 2: 266(1861). BonnierKL(1925).
