publicerad: 1934
JULI jɯ4li, r. l. m.
Ordformer
(juli 1670 osv. julius 1549—1876. — Anm. I ä. tid användes ordet genomgående med lat. böjning, t. ex.: J Jwlij månad. G1R 4: 278 (1527); jfr b. Den 24 Julij. Därs. 280; jfr a. På then 12 dagen Julij. HH 20: 92 (c. 1580). I julio. JMessenius (1629) i HB 1: 143; jfr: In Iulio. Svart G1 39 (1561). I julii månad. Almqvist Går an 13 (1839); jfr b. Jfr för övr. anm. under AUGUSTI sp. A 2664)
Etymologi
[liksom dan. o. t. juli, eng. july, av lat. (mensis) julius, avledn. av namnet på Julius Cæsar, vilkens födelsedag inföll den 12 i ifrågavarande månad o. till vilkens ära månaden erhöll denna benämning; jfr fr. juillet. — I fråga om den moderna sv. formen se den etymol. avdelningen under AUGUSTI o. FEBRUARI. — Jfr JULIANSK]
den sjunde månaden i året; jfr HÖ-MÅNAD. En varm, torr, kall, rägnig juli. Höskörden avslutas i juli. Julius Höö månat Haffuer xxxj. daghar. Ps. 1549, Kal. s. 7 b. Sahlstedt (1757). I slutet af juli. Klint (1906). Mörne Sommarnatt. 20 (1916). — särsk.
a) [i formen juli urspr. gen. av det lat. ordet; jfr anm. ovan samt anm. under APRIL, sp. A 2047] med ordningstal (l. adj. sista) ss. attribut, betecknande viss dag i månaden. (Den) 1 (första) juli 1934. Then 6. julius fick jagh breff. Bolinus Dagb. 43 (1668). Den 4 Juli 1653. Rudbeck Bref 58 (1670). Den första julis tidiga morgonsol lyste. Gellerstedt Gläntor 87 (1909).
b) [urspr. gen. av det lat. ordet; jfr anm. ovan] attributivt, i förb. juli månad. Nordforss (1805). Mot slutet af juli månad. De Geer Minn. 1: 117 (1892).
Ssgr: JULI-AFTON. Almqvist Går an 118 (1839). Det var .. en varm och stilla juliafton. Siwertz JoDr. 56 (1928). —
-HIMMEL. (i sht i vitter stil) Lundell (1893). Under en skylös julihimmel. Kléen MSommar 45 (1896). —
-HÄFTE(T). av tidskrift. —
-KVÄLL. —
-MORGON. —
-REVOLUTION(EN). hist. den revolution i Frankrike i juli 1830 som medförde den äldre bourbonska dynastiens fall. Geijer I. 5: 374 (1847). —
-VÄRME.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content