JULIENN ʃyl1iän4 l. ʃy1l-, l. ʃyljän4, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(vanl. skrivet julienne. julien 1896 (: juliensoppa))
Etymologi
[av fr. julienne, elliptiskt för potage à la julienne (eg.: soppa efter Jules' l. Juliens metod), o. bildat till ettdera av mansnamnen Jules l. Julien, av lat. Julius resp. lat. Julianus, avledn. av Julius (jfr JULI)]
2) i pl., stundom äv. i sg. ss. koll.: grönsaker skurna i fina strimlor, eg. för användning i juliennsoppa. VaruförtTulltaxa 1: 72(1912). Escoffier 2: 8(1928).
Ssg: JULIENN-SOPPA, r. l. f. kok. soppa (numera bl. om konsommé) med grönsaker, eg. skurna i fina strimlor (o. brynta). Afredd Julienne-soppa. PrHb. 2: 151(1886). Wenström HusmKokb. 11(1922). Escoffier 1: 75(1927).
