SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JÄMNA jäm3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. JÄMNE?, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(jäfna 1773. jämbna 1646. jämna (je-) 1626—1929. jämnen, sg. best. c. 1730. jämpna 1646. jävna 1625)
Etymologi
[sv. dial. jamna, jämna, f., jämn yta, slät mark; jfr nor. jamna, isl. jafna, jämn yta, ävensom isl. jafni, jämgodhet, jämnt tal; avledn. till JÄMN (med avs. på bildningssättet jfr FLATA, GULA, VITA m. fl.). I bet. 2—6 har ordet sannol. uppkommit ur JÄMNAD, sbst., gm bortfall av -d]
1) (†) jämnhet; släthet; särsk. i fråga om mark; äv. konkret: jämn l. slät yta l. mark; jfr JÄMN 2 a o. b. Rytterijt .. stälte han vppå jemnan närmast vnder Bergzhögharna. Schroderus Liv. 649 (1626). Det blifver icke det finaste som sigtas med såll, och man kan icke vänta full jemna af yxa eller skrubbhyfvel. Bergklint Vitt. 150 (1761). Jemnan af dälden. Adlerbeth Buc. 15 (1807).
2) (†) väl avvägt förhållande, jämvikt; jämn l. lika fördelning; jämkning; jfr JÄMN 4, 8. Den som iche will medh såden Rättelsse och Jämbna som schie kan wara benögder. ÅngermDomb. 5/8 1646, fol. 28. Verelius 130 (1681). (G. II A.) kunde hålla ballance stången emellan det Oxenstiernske och Skyttiska partiet .. Med en nästan obegriplig iämna geck så till under hela Konungens lifstid. HSH 8: 17 (c. 1800). — särsk. i uttr. hålla jämnan (jfr 3 b).
a) hålla medelvägen (mellan olika partier o. d.). Hållande iemnan emellan partierna, vant han (dvs. K. X G.) dem sluteligen alla. HSH 9: 130 (c. 1740). Dalin FrSvLex. 2: 120 (1843).
b) hålla måtta; hålla sig till vad som är vanligt. Lind (1749). Dalin (1852).
3) (†; se dock b β) likhet; oföränderlighet; beständighet, ståndaktighet, ihärdighet; jfr JÄMN 4, 5, 6. Lind (1738). — särsk.
a) dagjämning (se d. o. 2). Dagen efter jävnan. JTBureus (1625) i 2Saml. 4: 89. — jfr DAG-JÄMNA.
b) [sv. dial. (Uppl.) håll' jämnan, alltid vara lika] i uttr. hålla jämnan (jfr 2 a, b).
α) iakttaga överensstämmelse (med ngn); stundom: (i fråga om pris o. d.) hålla sig i jämnhöjd (med ngn). 1Saml. 4: 443 (1774). Ändock ökade mor Greta ej sina priser (på mjölk), utan höll jemnan med kamraterna på torget. Almqvist Lad. 32 (1840). SvTyHlex. (1851, 1872).
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hålla jämna steg (med ngn); jfr JÄMN 4 a β β'. Han kunde konsten att ta ut stegen, det var inte lätt att hålla jämnan med honom. Lagerlöf LöwR 71 (1925).
γ) vara beständig l. ståndaktig; icke göra avbrott, vara ihärdig. Lind (1749). Hålla jäfnan, (dvs.) arbeta jämnt, eller på resor, icke uppehålla sig på vägen. Fernow Värmel. 154 (1773).
4) [sv. dial. för jämna(n); jfr sv. dial. mä jamna, nor. med jamnan, isl. með jafnaði] (vard., bygdemålsfärgat) i uttr. för jämnan, förr äv. med jämnan, alltid; beständigt; för det mesta, jämt o. ständigt; jfr JÄMN 6, 7. Anton, den stackars token, stryker med jemnan ute på sjön från morgon till qvälln. Carlén Rosen 634 (1842). Sturzen-Becker Sthm 83 (1844; för jemnan). (Halfdan) for med sin här till Svithjod emot konung Ön, och drabbade de några gångor samman, hvarvid Halfdan för jämnan hade seger. Säve Yngl. 31 (1854; isl. orig.: jafnan). Den som i barndomen för jämnan levat på kaffeslask och franska bröd får ett blekt och undernärt utseende. SvD(A) 1929, nr 146, s. 10.
5) (†) i uttr. för jämnans skull, för jämnhetens skull; jfr JÄMN 8 b. Jag tar er alla, en på hvart finger och två till för jemnans skull. Blanche FlStadsg. 20 (1847).
6) (†) medelmåttighet; jfr JÄMN 10. En drift, at upodla sin naturliga qvickhet öfver den allmänna jämnan. Tofften Barn. 26 (1744).
Spoiler title
Spoiler content