JÄMNAD, p. adj., anträffat bl. i pl. jämnade.
Etymologi
[ombildning av första ssgsleden i fsv. iämnaþa händer (jfr isl. jafnaðar hǫnd), vari iämnaþa är gen. sg. till sbst. iämnaþer (se JÄMNAD, sbst.); med avs. på bildningssättet jfr LAGA, adj., TAKA]
(†) i uttr. i jämnade händer, i rättsinniga l. opartiska mäns händer l. förvar. Biurman Brefst. 53 (1729). Lefver Äncka effter Bonde, och säger sig hafvande vara: hindrar thet ey arffskifftet, vtan then lotten bör emedlertijd sättias i jämnade händer. Nehrman InlJurCiv. 396 (1729).
