JÄRNBASARE jæ3rn~ba2sare, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. (i bet. 1) JÄRNBASSARE, r. l. m.; pl. =; förr äv. (i bet. 1) JÄRNBASSE l. JÄRNBASE, r. l. m.; pl. -ar (ArkliR 1565: 25(1567), HH 20: 261(c. 1640), KKD 8: 278(1713)) l. -er (KKD 12: 210(1703)); förr äv. (i bet. 1) JÄRNBARSE?, m., anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(-bars(s)er, pl. 1563—1574. -basare 1678—1847. -base 1619. -bassar, pl. 1567. -bassare, pl. 1717)
Etymologi
[jfr d. jærnbasse; av JÄRNo. mnt. barse (basse), ett slags mindre transport- l. krigsfartyg, liten kanon som man brukade föra på dylikt fartyg (se BARS). Formen -basare (-bassare) beror på ombildning gm anslutning till ord på -are]
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) ett slags kort kanon av järn. ArkliR 1563: 14(1563). OxBr. 9: 14(1619). Dalekarlarna .. hade sigh beskantzadt medh trää bollvärke och järnbasar uthi. HH 20: 285(c. 1640). Här gies ock inga stycken (dvs. kanoner) nu mera på vallen (omkring Åbo slott), utan endast tvänne rostiga och obrukeliga järnbasare. BtVLand 5: 91(1764). Wingård Minn. 4: 43(1847; i fråga om förh. i Sv. c. 1810).
2) (†) om grovt l. klumpigt järnvärktyg l. vapen. Weste(1807; angivet ss. skämts.).
