[sv. dial. kala, blåsa litet; jfr isl. kala, vara kall, samt (med annat avljudsstadium) sv. dial. kula, kåla, nor. kula, blåsa litet, d. kule, blåsa starkt; till roten i KALL, adj.]
(†) blåsa litet? Kala så sachta: fingrar småningom vpföre kåror på watnet, när wädret blåss wåghor. JAxehielm(c. 1633) hos Bureus Lex. 1: 234.
