KALABALIK kal1abali4k, stundom -ik4, r.; best. -en ((†) i best. anv. utan slutartikel HH XVIII. 3: 38(1719)); pl. -er.
Ordformer
(kala- (cala-) 1713 osv. calla- c. 1755. kabbalik 1822 (i vers). -lik 1713 osv. -lique 1714—1778. -lick 1826. Anm. Ordet har skämtsamt förvridits till katabalik (CIHallman 249(1778: catabaliquen, sg. best.), Almqvist Törnr. 3: 172(1850)) o. kattabalik (Engström Glasög. 145(1911)) i anslutning till KATT)
Etymologi
[av turk. ghalabaliq, folksamling, till arab. ghalaba med samma bet. Bet.-förskjutningen från ”folksamling” till ”tumult” torde ha skett i sv. gm missförstånd av det turkiska ordets bet. Se GRaquette i UngJahrb. 1928, s. 399 ff.]
1) om den våldsamma o. tumultuariska strid varigm Karl XII:s läger utanför Bender den 1 febr. 1713 intogs av turkar o. tatarer o. varunder han själv under handgemäng tillfångatogs. Calabaliken wid Bender. SAgrell(1713) i HC12H 4: 349. HH XVIII. 3: 67(c. 1725). Kalabaliken i Bender. Quennerstedt (1910; boktitel).
2) våldsamt o. tumultuariskt slagsmål l. uppträde, tumult; äv. (numera mindre br.) bildl., om häftig träta, polemik o. d. En callabalique emellan en hop ryssar och omdöpte svenska, hvarvid de förra varit oerbarmeligen pryglade. Dahlberg Lefn. 43(c. 1755; uppl. 1911). Dalin Vitt. II. 4: 223(1762; i bild, om en persons strid med olika sjukdomar). Strindberg TrOtr. 4: 6(1897; bildl.). En våldsam kalabalik ägde rum på söndagskvällen i Gamla staden (i Sthm). SvD(A) 1930, nr 201, s. 3.
