SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALCEDON kal1sedω4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KALCEDONIER, r. l. m. Anm. Tidigast användes den lat. formen calcedonius (Upp. 21: 19 (NT 1526)); jfr kalcidonius (VarRerV 51 (1538)).
Ordformer
(kalcedon (cal-, chal-) 1578 osv. kalcedonier (cal-, chal-, -ze-) 15411815)
Etymologi
[jfr ä. d. calcedonier, d. kalcedon, ä. t. calcedonier, t. chalzedon, eng. chalcedony, calcedon, fr. calcédoine; av lat. c(h)alc(h)edonius, i Vulgata användt för återgivande av gr. χαλκηδών, vilket i Upp. 21: 19 användes ss. namn på den dyrbara sten som utgjorde den tredje grundstenen i det nya Jerusalems stadsmur; av ovisst urspr. — Jfr KASTDENIUS]
miner. sammanfattande benämning på täta l. halvkristalliniska former av kiselsyra, vanl. i ljusa färger o. i sht förr betraktade ss. halvädelstenar o. använda till kaméer, signet o. d.; äv. (i Upp. 21: 19 o. i anslutning till detta bibelställe) om dyrbar ädelsten av mera obestämbar art. Stadzmwrens (i det nya Jerusalem) grundwalar woro prydde medh all dyrbar steen. Första grundwalen war en Jaspis, .. Then tridie en Calcedonier. Upp. 21: 19 (Bib. 1541). Wallerius Min. 83 (1747). Orrelius (1797). Rydberg KultFörel. 6: 468 (1888). Vanlig kalcedon är ett grått, vanligen diffust genomskinande mineral med njur- eller druvformig yta. Frosterus Min. 11 (1917). Pilspets .. av kalcedon. Andersson GulJordB 232 (1932).
Ssgr (föga br.): KALCEDON-AGAT. miner. agat med samma färg som kalcedon. Rinman 1: 364 (1788). JournManuf. 4: 154 (1834).
-ONYX. miner. agatart med vita o. grå skikt. JournManuf. 4: 154 (1834). Frosterus Min. 13 (1917).
-STEN. kalcedon. 1. Kalk af Calcedonsteen. BoupptSthm 1674, s. 85 b (1673). Östergren (1929).
Spoiler title
Spoiler content