KALCINERA kal1sine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) ipf. -te SvMerc. 1: 14(1755)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KALCINATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet cal-)
Etymologi
[jfr t. kalzinieren, eng. calcine, fr. calciner; ytterst av mlat. calcinare, bränna till ”kalk”, avledn. av lat. calx (se KALK, sbst.2)]
(i fråga om äldre kemisk uppfattning; se dock nedan) eg.: gm upphettning förvandla (kalksten) till kalk (se KALK, sbst.2 2); gm bränning l. glödgning bringa (ngt) till kalkliknande form (i aska l. pulver); i allm.: under lufttillträde upphetta l. bränna (ngt), vanl. liktydigt med: reducera resp. oxidera; jfr FÖRKALKA 1; i sht med avs. på metall: oxidera (jfr ASKA 2, KALK, sbst.2 2); särsk. (fullt br.) i vissa fackliga anv., dels tekn. i fråga om bortdrivande av ett ämnes kristallvatten l. rening från organisk substans, dels metall. med avs. på malm: bränna, rosta; ofta i pass. med intr. bet. Kalcinerad pottaska, från organiska ämnen renad (rå) pottaska. Kalcinerad soda, soda (natriumkarbonat) som gm upphettning gjorts vattenfri, vattenfri soda; motsatt: kristalliserad soda, kristallsoda. Hiärne Berghl. 453(1687; med avs. på malm). (Bly) Calcineras lätt, och blir Kalken genom handgrep vid eldgradens styrande hvit, gul och röd. Cronstedt Min. 165(1758). Wallerius ChemPhys. 1: 100(1759). Malmers calcination sker antingen uti hvälfda ugnar .., hvilket egenteligen calcinera kallas; eller innom öpna murar. Rinman 1: 364(1788). Svederus Hlex. 60(1869). NoK 4: 58(1921). SFS 1922, s. 320.— särsk. (†) oeg., i p. pf., om petrifikat o. d.: omvandlad till mjölig l. pulverartad kalk. Calcinerade Conchylier. Wallerius Min. 395(1747). Hisinger Ant. 4: 57(1828).
