SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KALFAKTOR kalfak3tor2, äv. 040, förr äv. KALEFAKTOR (kalefácktårr Dalin), i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -n ((†) -en SthmStadsord. 2: 163 (1701)); pl. -er kal1faktω4rer.
Ordformer
(kalefaktor (calefactor) 16251910. calfacter 1701. caltvartor c. 1734. kalfaktor (-fac-) 1808 osv.)
Etymologi
[liksom t. kalfaktor, kalfakter, eng. calefactor, av nylat. calefactor, tidigast användt (i Tyskland) om den lärjunge som skulle elda i skollokalen, till lat. calefacere, göra varm, (upp)-värma (jfr CHAUFFÖR), av calere, vara varm (jfr KALORI), o. facere, göra (jfr FACIT)]
1) eg. o. urspr.: person som sköter eldningen i ett hus l. en bostad, eldare; äv.: uppassare; numera, utom ngn gg i fråga om ä. förh., bl. (i Sv. dock icke i officiellt spr.) mil. om menig som är uppassare åt officer. Är så jagh secreterare och kammerare; vore jagh calefactor, så vore jagh omnia tria. Gustav II Adolf (1625) i OxBr. 1: 293. Hwad elliest för (de ryska) Fångarne kan behöfwes, hämptas af den tillordnade Calfacteren. SthmStadsord. 2: 163 (1701). Kalfaktorn är (den ryske) officerens allt i allom. IllMilRevy 1898, s. 42. (Kaniken) låter .. kalla sin kalfaktor. Bååth WagnerS 3: 63 (1905). Enkel, kunnig hushållsfröken får plats i Vaxholm. Kalfaktor utför alla tyngre göromål. BVT 1928, nr 10, s. 2 (i annons). — jfr SOCKENSTUGU-KALFAKTOR.
2) [jfr liknande anv. i eng.] (†) ett slags mindre kamin som insättes i kakelugn, ”kakelugnsinsats”. Så kallade Calèfaktorer eller luftvärmare af Tackjern. VexjöBl. 1838, nr 38, s. 4. VäxjöMagistrEkonP 1843, nr 31.
Spoiler title
Spoiler content