publicerad: 1935
KALFATRA kal3~fa2tra, äv. ka3l~, stundom ~fat2-, l. 040 (kalfa´tra Weste, WoJ (1891); kal`-fatra, ka`lfatra, kalfa´tra Noreen VS 3: 439 (1916), kalfa´tring BonnierKL (1925); rimmande med snattra Björck Dikt. 153 (1867)), förr äv. KALFATA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(calafatra 1769. kalfata (kahl-) 1623—1667, 1798 (: Kalfatare). kahlfatra 1712. kalfatra (cal-, kall-) 1734 osv. kalfattra 1818—1845)
Etymologi
[liksom d. kalfatre av mnt. l. holl. kalfateren resp. holl. kalfaten (jfr t. kalfatern), av it. calafatare (jfr fr. calfater, mlat. calafatare, sengr. καλαφατίζειν jämte καλαφάτης, kalfatrare); trol. av arab. urspr.]
1) sjöt. fylla fogarna (nåten o. laskarna) mellan bordläggningsplankorna med (tjärat) drev o. becka l. på annat sätt täcka dem samt därefter eventuellt skrapa o. tjära dem; driva (se DRIVA, v.2 22); numera bl. i fråga om äldre fartyg l. båtar. Ty ligge ähn alla skeppen i deres vinterläger och ähr ej kalfatade. OxBr. 3: 50 (1623). Skipet (måste) på öfwerloppet och alt omkring tätt wara drifwit och kahlfatat. Sjöl. 1667, Skipl. 4. Man hade funnit, att när Skepp kalfatrades med harts i stället för beck, motstod det förra bättre. Gyllengranat SvSjökr. 2: 82 (1840). Smith NautOrdb. 186 (1916). — särsk. (i fackspr.) i allmännare anv.: täta fogar o. d. på (föremål av trä). Jag .. lät vid dervarande Jernbruk calfatra min vagn för kommande besvärligheter. Stiernstolpe Arndt 3: 73 (1808); jfr 2 a. Wetterdal Grufbr. 291 (1878). Fönster och dörrar böra sluta tätt och vara väl kalfatrade. Wirgin Häls. 1: 86 (1931).
2) i bildl. anv.
a) (föga br.) bättra på (ngt), rusta upp. En .. ära .., förvärfvad kanske endast derigenom, att man fuskaraktigt kalfatrat eller på sin höjd ej förstört anläggarens verk. JJNervander 1: 144 (1833). En mor och dotter snattra / Om balen Annandagen / Och sättet att kalfatra / De åldrande behagen. Björck Dikt. 153 (1867).
b) (föga br.) behandla (ngt) på våldsamt l. hårdhändt sätt, misshandla. Bandhunden .., som säkert hade calfatrat hans lärda Ben, om jag icke dragit honom til den andra sidan. Anagrius Holbg 28 (1756; d. orig.: calfatret). Gärna håller .. (tjädern) till i fröträden på hyggena och kan stundom kalfatra deras kronor rätt illa. SkogsvT 1904, s. 289.
c) (ngt vard.) strängt granska, (skarpt) nagelfara (ngt), häckla, gå illa åt (ngt); äv. med avs. på person. BancoDeputationens project (upplästes), stycke för stycke, ändrades, rättades, justerades och calafatrades. HSH 16: 325 (1769). (Hammarsköld) må aldrig så hårdt kalfattras, han frågar ej derefter. SÖdmann (1818) i 2Saml. 4: 166. Han har .. inte själv ritat några hus, men han har granskat och kalfatrat andras ritningar. SvD(A) 1931, nr 329, s. 8.
Ssgr (till 1; sjöt.): A: KALFAT-BYTTA. [jfr t. kalfatbütte] (†) kalfatringslåda, drevlåda. Deleen (1819; under selle). Björkman (1889). —
-HAMMARE. (kalfat- 1829 osv. kalfater- 1852) [jfr t. kalfathammer] klubba av trä som användes vid kalfatring. Deleen 602 (1829). —
-JÄRN. (kalfat- 1834 osv. kalfater- 1708—1856) [jfr t. kalfateisen] järnmejsel på vilken man slår med kalfathammaren för att driva in drevet; förr äv. byggn. om liknande järnmejsel som användes vid tätning av fogar på en byggnad; jfr KALFATRA 1 slutet. Block MotalaStr. 76 (1708). Stål Byggn. 1: 284 (1834).
B [efter t. kalfater-] (†): KALFATER-HAMMARE, -JÄRN, se A.
C: KALFATRINGS-DOCKA, r. l. f. (förr) docka där kalfatring utfördes. Björkman (1889). Smith NautOrdb. 186 (1916). —
-LÅDA, r. l. f. låda varpå kalfatraren sitter under arbetet o. där han har sina värktyg, drevlåda (se d. o. 1). Ramsten o. Stenfelt (1917).
Avledn.: KALFATRARE, förr äv. KALFATARE, m. (Anm. Tidigare förekommer enst. formen kalfator; pl. -s. jfr: Godhe kraffuels kalffuators. G1R 8: 66 (1532; nom. pl.)) (numera mindre br.) sjöt. till 1: manlig arbetare som har till yrke att kalfatra; sjöman som kalfatrar. Rosenfeldt Tourville 121 (1698). PH 6: 4188 (1756). Flottans kalfatrare. Ahrenberg StRätt 96 (1899).
Spoiler title
Spoiler content