[ytterst av gr. καλλιγραφία, avledn. av καλλιγράφος (se KALLIGRAF)]
(i sht i fackspr.) skönskrivning, skönskrivningskonst; äv. konkretare: skönskrift; förr äv. allmännare: välskrivning, välskrivningskonst (i sht ss. läroämne vid undervisningsanstalt). (I trivialskolans pedagogiklass övas) Calligraphien. Skolordn. 1778, s. XXI. (Välskrivningens) utbildning till skön konst kallas skönskrifning eller kalligrafi. Noreen VS 1: 40(1903). SvD(A) 1934,nr 234, s. 9. —
