SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALVIN, sbst.2, m.||ig.; pl. -er.
Ordformer
(cal-)
Etymologi
[bildat till familjenamnet CALVIN (se KALVINISM); sannol. närmast av ett icke anträffat ä. t. calviner, sg. o. pl.]
(†) kalvinist. Phrygius HimLif. 55 (1615). Herdesianus, en berömligh Jurist, men en grooff Calwin (avled 1585). Schroderus Os. III. 2: 258 (1635; lat. orig.: insignis Caluinista). De Calviners och Påviskes Vilfarelser. Frese Pass. 15 (1728).
Spoiler title
Spoiler content