publicerad: 1935
KANALISERA kan1alise4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KANALISATION.
Etymologi
(i fackspr.)
1) [efter t. kanalisieren, avledn. av t. kanal, av lat. canalis, bl. a.: avloppsledning, kloakledning] motsv. KANAL 1: förse (en ort l. ett område o. d.) med underjordiska kloakanläggningar. De direkta och indirekta uppgifterna för städernas kanalisering. Hygiea 1873, s. 275 (rubrik). — särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: (en stads o. d.) kloaksystem. I Magnitogorsk existerar icke någon kanalisering. SvD(A) 1933, nr 223, s. 5.
a) gm fördjupande, uträtning av krökar, vattnets ledande förbi forsar m. m. göra (en flod) lik en kanal, göra (en flod) segelbar. Frey 1848, s. 360. Det är föreslaget, att kanalisera Luleåelf. Thomée IllSv. 295 (1866). Göta älvs kanalisering påbörjades redan under Carl IX. Geijerstam GötaKanal. 3 (1932). — särsk.
α) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: kanaliserad flod l. del av flod. Strömsholms kanal är egentligen en kanalisering af Kolbäcks-ån. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 422 (1880). TT 1891, s. 10.
β) (mindre br.) bildl.; ofta liktydigt med: leda (ngns tankar l. strävanden o. d.) i viss, önskad riktning. JJolin (1863) i Jolin 139. Samhället .. organiserar, kanaliserar den mera regellösa och oberäkneliga individualhämnden. Thyrén StrafflRef. 1: 33 (1910). Den spanska fantasiens ström (har) kanaliserats av den franska logiken under 1600-talet. Sylwan (o. Bing) 1: 212 (1910). SvGeogrÅb. 1933, s. 69.
b) förse (ett område o. d.) med kanal l. kanaler. Dalin (1871). Det sanka kanaliserade Holland. Ödman Hemma 92 (1896).
Ssgr (i fackspr.): KANALISERINGS-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. till 2 a. NF 1: 133 (1875). SFS 1916, s. 656. —
1) [jfr dan. o. t. kanalisation] till 1; äv. konkret: (en stads o. d.) kloaksystem. Hygiea 1873, s. 275. TT 1895, Byggn. s. 71. Ännu i början av 1860-talet fanns ej ett spår av kanalisation inom stadens (dvs. Jönköpings) område. Wrangel FornTid. 69 (1926).
Spoiler title
Spoiler content