SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAPA ka3pa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING; -ARE (se d. o.); jfr KAP, sbst.2
Etymologi
[jfr ä. d. kape; av holl. kapen; jfr nt. (Ostfrisl.) kapen, borttaga; möjl. antingen av ffris. kapia, köpa (se KÖPA), i ironisk l. eufemistisk anv., l. av mnl. capen (jfr mnt. kapen), gapa, titta, kika, ”speja efter rov”. — Jfr KAPRA]
1) (i sht i fråga om ä. förh.) i eg. bem.: ss. kapare (se d. o. 1) l. sjörövare erövra l. uppbringa (handelsfartyg); stundom utan obj.: idka kaperi l. sjöröveri; äv., i fråga om nutida sjökrig, om (befälhavare på) krigsfartyg: uppbringa l. taga (handelsfartyg); äv. om (befälhavare på) tullbevakningsfartyg: uppbringa l. taga (smugglarfartyg). Lind (1749). Pfeiffer (1837). (Sjörövaren) kapade .. ett fartyg från .. Vanloo. Rydberg Frib. 275 (1857). FinBiogrHb. 1212 (1899). Kaperi, som är en verksamhet i viss stats tjänst och med dess öppna bref på rätten att kapa. 2NF 25: 836 (1917). Jagaren (dvs. smugglarfartyget) låg, när den kapades, infrusen i en vik på den finska sidan. SvD(A) 1934, nr 6, s. 3. De kinesiska piraterna, som nu återigen låtit tala om sig genom kapningen av den norska ångaren Norviken. Därs. nr 74, s. 6.
2) i oeg. o. bildl. anv. av 1.
a) (vard.) bringa (ngt) i sitt våld, sätta sig i besittning av, tillägna sig, ”knipa”; särsk.: på olovligt sätt tillägna sig, stjäla, snatta, ”knycka”; stundom i uttr. kapa sig ngt. Qvinfolket Boel Olofsdotter ”hade kapat en höna och en gås” .. i kongl. hofvet. KFÅb. 1912, s. 192 (1716). På så sätt växte Tims hjordar stadigt. Än kapade han sig en ko, än en kviga, en ungtjur eller en kalf. Grebst 1År 45 (1912). Östergren (1929).
b) (föga br.) jäg. om hund: vid hetsjakt gripa (villebråd). (Stövaren) drifver i språng, .. (vinthunden) kapar i karriär. BiblJäg. 4: 209 (1897). 2NF (1910).
Särsk. förb.: KAPA BORT10 4.
1) (numera knappast br.) till 1. De fördömda Fransoserne ha kapat bort mit skepp. Altén Landförv. 5 (1795).
2) (vard., föga br.) till 2 a: snappa bort, ”knipa”. Har Du skrifvit ett ord och någon liten gemen trollpacka har kapat bort det för mig. Bremer Brev 1: 238 (1833). Östergren (1929). —
KAPA IN10 4. (tillf.) till 2 a: ”håva in”. Strömmingen blänkte, hvar maska var stinn / Och blankaste silfver vi kapade in. Topelius Läsn. 8: 37 (1896). —
KAPA TILL SIG10 4 0. (vard.) till 2 a: roffa till sig, ”knipa”. Skall han få kapa till sig alla pengarna. Andersson Terentius 24 (1896). GHT 1898, nr 120 B, s. 1. —
KAPA ÅT SIG10 4 0. (vard.) till 2 a: bemäktiga sig, roffa till sig, ”hugga för sig”; äv. bildl. Bremer Sysk. 1: 293 (1848). (En bra karl) söker inte kapa åt sig hvad som med rätta tillkommer andra. PT 1906, nr 195 A, s. 3. DN(A) 1931, nr 51, s. 2 (bildl.).
Spoiler title
Spoiler content