publicerad: 1935
KAP, ka4p, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet cap)
Etymologi
a) abstr.: kapande, kaperi; särsk. i uttr. gå l. fara o. d. på kap l. till kaps, begiva sig ut på kaperi, utreda (ett fartyg) på kap, utrusta ett fartyg för kaperi. Utom Kongl. May:ts eller dess befälhafvares Commissioner, må ingen understå sig att fara på Cap. HC12H 4: 224 (1715). Amunition af krut och kulor och hantgever och arclisort[er] bör dhen, som utreder .. (fregatten) på Cap, .. sielfver anskaffa. Carl XII Bref 413 (1716). Skulle compagnieofficerarne underrättelse lämnas, när någon enroulleringsbåtzman ginge till caps eller coufferdie. 2RA 1: 475 (1723). De lyckelige Kap af .. deras utrustade Kapare. AHedenstedt (1762) i SvSaml. 6: 334. Kryssar man på kap, så fordras största uppmärksamhet att upptäcka och få fast priser. Roswall Skeppsm. 1: 171 (1803). Ett fyrtiotal skutor av allehanda slag foro nu ”till kaps”. SvKulturb. 9—10: 174 (1931; möjl. efter handl. fr. 1711).
2) i bildl. anv.
a) (vard.) fångst, ”kupp”; ofta i fråga om stöld l. annat olovligt tillägnande; äv. i mer l. mindre oeg. anv.; jfr KAPA, v.1 2.
α) abstr.; ofta i uttr. göra ett kap; särsk. i uttr. (göra) ett godt l. fint kap; stundom pregnant, övergående i bet.: en god fångst. Åfta vågade han sig äfven in uti Provence och giorde lyckliga kap. Säfström Banquer. Ii 1 b (1754; om en lurendrejare som blivit stråtrövare). (Sv.) Det var et godt kap, (lat.) Captura fuit lucrosa. Sahlstedt (1773). Tull-hajarnas goda kap. Runeberg 4: 172 (1833). Den, som kniper henne, / Han gör ett kap. Hagberg Shaksp. 10: 165 (1850). Vid sista kapet slopade (jag) de vanliga försiktighetsåtgärderna, såsom kortslutning av de elektriska ledningarna m. m. SvD(A) 1930, nr 93, s. 28 (yttrat av en tjuv). Det händer rätt ofta att sådana kap göras på Centralbadet, utan att man lyckas finna tjuvarna. DN(A) 1930, nr 116, s. 1. Det går inte en dag utan att polisen får åtskilliga anmälningar om nattliga kap i vindskontor. SvD(A) 1933, nr 236, s. 11. Kriminalpolisen i Djursholm gjorde natten till fredagen ett fint kap. Därs. 1934, nr 5, s. 7. — (†) Sedan (dvs. då man mutat tulluppsyningsmannen) skola hemlige nederlags-platsar och tysta Commissionairer hållas, tils man fått så blanda korten, at man med säkerhet kan göra sitt kap. Stagnell Banquer. 8 (1753).
β) konkret: fångst, byte. Kellgren 2: 176 (1781). Hvem är väl den der vackra Enkan? det skulle just vara et litet kap för mig. Björn Oldsb. 31 (1790). Du tror, att jag har stulit, och så vill du dela kapet. Paulson Aristoph. 2: 137 (1903).
b) (†) i uttr. få kap på (ngn), få tag på ngn, få fatt i ngn. Men släpp ej mera lös din man se'n du fått kap på honom. Hagberg Aristoph. 53 (1834).
3) [anv. sannol. utvecklad ur 2] (numera knappast br.) spratt, streck. TörngrenMål. 256 (1802). Han har gjort mig ett fult kap. Nordforss (1805). Spela någon ett fult kap. Lindfors (1815). Göra någon ett kap. ÖoL (1852). Jo, det vore just ett både lustigt och välförtjänt kap åt dessa kitsliga hundar till stadsbrackor. Högberg Fåg. 34 (1912). — särsk. (†) övergående i bet.: gynnsamt tillfälle (eg. att göra ett spratt). Man behöfver .. ej göra sig möda at en detaille fiska efter .. (ryssarnas) flåtta, utan lurpassa på ett Kap at slå den på en gång. CAEhrensvärd Brev 1: 181 (1789).
Spoiler title
Spoiler content