KARBONARI kar1bona4ri l. -å- l. -ω-, m.; best. -n; pl. = (ConvLex. osv.) ((†) -arer SvLittFT 1836, sp. 713).
Ordformer
(vanl. skrivet car-. Anm. Den it. sg.-formen carbonaro förekommer i SvLittFT 1833, sp. 720)
Etymologi
[jfr t. karbonari, pl.; av it. carbonaro, pl. -ari, eg.: kolare, avledn. av it. carbone, av lat. carbo (gen. -ōnis), kol (jfr KARBON-). Sällskapet, som hade sitt tillhåll i sht i Abruzzernas o. Kalabriens bärgstrakter, tog sitt namn efter kolaryrket, som ivrigt bedrevs i dessa trakter]
hist. medlem av ett hemligt, politiskt sällskap med revolutionärt syfte som uppstod i Italien i början av 1800-talet o. utbredde sig till angränsande länder samt fortlevde till 1800-talets midt; i allm. i pl. om detta sällskap. ConvLex.(1821). Carbonarerne ha italienska hjertan; Ni, grefve, är Italienare — och det är äfven jag. Atterbom i SvLittFT 1836,sp. 713. Den der herrn ser ut som en carbonari. Almkvist Turgenjef 9: 172(1887). SvUppslB 5: 847(1930).
Avledn. (hist.): KARBONARISK, adj. som har avseende på karbonari i Italien; förr äv. oeg., i fråga om politisk värksamhet i andra länder som till art o. syfte erinrar om den som bedrevs av karbonari i Italien. En carbonarisk sammansvärjning. SvLittFT 1833, sp. 479. Lagus Kellgren 238(1884; oeg.). 2NF(1910). —
KARBONARISM, r. l. m. [jfr eng. carbonarism, fr. carbonarisme] om den politiska värksamhet som bedrevs l. den åskådning som hystes av karbonari i Italien; förr äv. oeg., om därmed likartad politisk värksamhet i andra länder. ESjöberg 334(1821). All liberalism är carbonarism. SC 3: 185(1822). 3NF(1929). —
KARBONARISTISK, adj. = KARBONARISK;särsk. (†) oeg. Carbonaristiska ideer. ABlomqvist(1821) i FoU 20: 245.
