SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARDEL karde4l (carde´l Weste; kàrd´l Dalin; ka´rdel NF (1884)), sbst.1, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er (G1R 17: 135 (1545) osv.), äv. -ar (SkeppsgR 1543, Engström Bläck 73 (1914)) ((†) kardlar Dalin (1852), UB 6: 408 (1874)).
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. kardel (car-) 1691 osv. kordeel(l) (cor-) 1543—1637. kordel (kår-, cor-) 1542—1730. kordell (cårdell) 1543—1554)
Etymologi
[jfr d. kordel, mnt. kardēl, kordēl, ä. holl. kordeel, holl. kardeel, t. kordel, kordeel; av fr. cordelle, av mlat. cordella, diminutivbildning till lat. chorda, av gr. χορδή (se KORDA)]
1) tåg l. tross; numera bl. sjöt. om tåg varmed underrårna på ett segelfartyg upphissas o. nedtagas. SthmSkotteb. 1542, s. 153. Cardeler, hvarmed råerne hyssas och strykas. Serenius 277 (1741). Stenfelt (1920). — jfr MESANS-, UNDERRÅ-, VINDE-KARDEL.
2) (†) koll.: tågvirke. Gammell Kårdell till bloch .. 34 fampner. HSH 37: 70 (1554). I morgon .. komma .. at genom auction försäljas et partie Cardel. GT 1788, nr 146, s. 4. KrigVAT 1847, s. 86 (i fråga om förh. på E. XIV:s tid).
3) (i fackspr.) om var särskild av de av garn direkt hopspunna strängar varav en tross l. ett tåg slås samman, dukt; äv. om var särskild av de trossar som ingå i kabelslaget tågvirke. Stål Byggn. 1: 153 (1834). Till kabelslaget gods sammanslås 3 parter till kardel motsols, och 3 kardeler sammanslås sedan med solen till kabel eller ankartåg. Lavén Sjöv. 19 (1853). Stenfelt (1920). Fatab. 1928, s. 27.
Ssgr (till 1; sjöt.): A: KARDEL-BLOCK. (kardel- 1730 osv. kardels- 1796—1904) vart särskilt av de å rån fästa block varigm kardelen löper. Rajalin Skiepzb. 215 (1730). Stenfelt 247 (1920). —
-STROPP. av tåg tillvärkad stropp, tågring. Ramsten 24 (1866). Smith 193 (1916).
B: KARDELS-BLOCK, se A. —
-BLOCK-STROPP. jfr BLOCK-STROPP. Underrårnas tackling består af (bl. a.): .. kardelsblockstropparna med sina block. UFlott. 2: 33 (1881). Lundell (1893). —
-GINA, r. l. f. = KARDEL, sbst.1 1. (Sv.) Kardel eller Kardelsgina. (t.) Das Kardeel einer Raa. Röding SD 46 (1798).
Spoiler title
Spoiler content