SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARIBEL kari4bel, m.; best. -n; pl. -blar040 (Almqvist TreFr. 3: 122 (1843), Östergren (1929)), äv. -bler (WoJ (1891), Cannelin (1921)).
Ordformer
(kar- 1838 osv. karr- 18481920)
Etymologi
[ytterst av ä. span. caribal, sidoform till span. canibal (se KANNIBAL)]
(i vissa trakter, starkt vard.)
1) slyngel, gynnare, kanalje. För den här sakramenskade karibelns skull. Almqvist Skälln. 70 (1838). Jädran, anfrätta, din karibel. Molin ÅdalP 121 (c. 1895). GLindqvist hos Essén Prill. 171 (1920). SvD(B) 1935, nr 132, s. 7.
2) i oeg. anv. av 1: person som i ngt avseende överträffar andra, baddare. Hedberg Blom. 79 (1862).
Spoiler title
Spoiler content