KARPO- kar1po- l. -på- l. -pω-.
Etymologi
[jfr t. karpo-, eng. o. fr. carpo-; till gr. καρπός, frukt, besläktat med HÖST. — Jfr KARPELL]
bot. som hör samman med l. har avseende på frukt l. befruktning, frukt-.
Ssgr (bot.): KARPO-GON -gå4n l. -gω4n, n.; best. -et; pl. = l. -er; l. -GONIUM -gå4nium l. -gω4-, l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier; l. -GONIE -gå4nie l. -gω4-, l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier. [jfr t. karpogon(ium), eng. carpogone, resp. nylat. carpogonium; rörande senare leden jfr EPIGON] benämning på honorganet hos rödalger o. lavar. BotN 1875, s. 111 (: carpogoniet). Därs. 1877, s. 147 (: karpogonerna). Därs. 1922, s. 345 (: karpogon, pl.). BonnierKL 9: 1083 (1926: karpogonie). —
-SPOR104. [jfr eng. carpospore] benämning på den ur äggcellen hos rödalger ss. resultat av befruktningen uppkomna fortplantningskroppen. Fries SystBot. 296 (1897).
