SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARRAGEN kar1age4n l. -je4n, l. KARRAGIN -gi4n l. -ji4n, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 n.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =, ss. n. -et; pl. (i bet. 1) -er.
Ordformer
(kara- (ca-) 18351933. karra- (ca-) 1836 osv. -gen (-gén) 1835 osv. -ghean 1836. -gheen (-ghéen, -geen) 18401933. -ghen (-ghén) 18451923. -gin 18451910)
Etymologi
[liksom t. karrag(h)een av eng. carrageen (-gheen), eg. carrageen moss, ”karragenmossa”, uppkallad efter Carragheen, en ort på Irland, där ifrågavarande alger särskilt ymnigt uppträda]
1) bot. benämning på vissa rödalger, företrädesvis Chondrus crispus Lyngb. o. Gigartina mamillosa J. Agardh, pärlmossa, brosktång; jfr IRLANDS-MOSSA. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 427. Fries SystBot. 298 (1897).
2) farm. o. tekn. drog av karragen (i bet. 1), i sht förr använd inom medicinen, numera vanl. för tekniska ändamål. CAAgardh (1835) hos Berzelius Brev 10: 120. Carraghen mycket användt i bröstsjukdomar. Andersson LbBot. 3: 88 (1852). 3NF (1929).
Ssgr: (jfr 1) KARRAGEN-ALG. = KARRAGEN 1. Strindberg Hafsb. 157 (1890). Key Amatörbokb. 23 (1929).
(2) -CHOKLAD. (förr) choklad med tillsats av karragen. Nyblæus Pharm. 136 (1846). Ekenberg (o. Landin) 173 (1889).
(1, 2) -GELÉ. farm. gelé beredt av karragen. Nyblæus Pharm. 297 (1846). Wetterbergh SamhKärna 2: 173 (1857). Gentz Lindgren 12 (1927).
(2) -KARAMELL. (förr) ett slags bröstkaramell med tillsats av karragen. Sturzen-Becker 1: 120 (1845, 1861). De i Stockholm så omtyckta karaghenkaramellerna. Grafström Kond. 304 (1892).
(jfr 1) -MOSSA. = KARRAGEN 1. Almström KemTekn. 2: 419 (1845). Key Amatörbokb. 64 (1929).
(jfr 1) -TÅNG. bot. algen Chondrus crispus Lyngb. Krok o. Almquist Fl. 2: 86 (1907).
Spoiler title
Spoiler content