[sv. dial. (Gotl.) kastal, m. o. n., kassle, m.; jfr fsv. kastale, n., kastalle, m., borg, fäste, isl. kastali, m., borg, fäste; sidoform till KASTELL(icke anträffad utanför sv. o. västnord.)]
arkeol. under den ä. medeltiden i allm. invid kyrka uppförd o. i sht ss. försvarsvärk avsedd, tornlik byggnad med tjocka murar. Gottlands gamla ”Castaler” eller, som de äfven kallas Vikingahus. 2VittAH 14: 68(1828, 1838). Hildebrand Medelt. 2: 695(1897). Kastalerna i Löderup och Benestad (i Skåne). Hörlén GSed. 200(1914). En av de märkligaste runda kastalerna i Norden var tornet ”Tre Kronor” eller Kärnan, som utgjorde Stockholms första borg. OLundberg i Uppl. 208(1935).
