KASTILIAN kas1tilia4n l. 01—, l. ka1stilja4n (castilja´n Weste), m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; l. KASTILIANARE kas1tilia3nare2 l. 01—, l. kas1tilja3nare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =; stundom KASTILIANER kas1tilia4ner l. 01—, l. kas1tilja4ner, m.; best. -n; pl. =. (förr vanl. skrivet ca-. kastilian 1880 osv. kastiljan (ca-) 1807—1896. kastilianare 1880 osv. castilianer, sg. 1735 (: Castilianern, sg. best.). castillaner, sg. 1898 (: castillanerns, sg. best. gen.). kastilianer, pl.)
Ordformer
(ca- 1641 (: castilianerne, pl. best.) osv. kastiljaner, pl. 1932)
manlig invånare i det spanska landskapet Kastilien, man från Kastilien; i pl. om invånare i Kastilien utan hänsyn till kön; förr äv. i utvidgad anv., om spanjor(er). Att .. (Portugals konung o. folk) hafve kunnat afskudda sig Castilianernes ook. RP 8: 619 (1641). Kling Spect. Ccc 2 a (1735). Kastilianer och katalaner. Nordenstreng EurMänRas. 168 (1917).
