KATAKRES kat1akre4s, ngn gg KATAKRÄS -krä4s, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-kres (-chres) 1854 osv. -kräs 1916. Anm. Tidigare användes stundom den gr. formen catachresis. Pfeiffer (1837; i bet. 1))
Etymologi
[jfr t. katachrese, eng. catachresis, fr. catachrèse, senlat. catachresis; av gr. κατάχρησις, felaktigt bruk (av ett ord), bildat av κατά, felaktigt, miss- (se KATA-), o. χρῆσϑαι, bruka (jfr KRESTOMATI)]
1) språkv. ologisk (o. oftast ss. felaktig betecknad) sammanställning av ett ord l. en fras med ett annat ord l. en annan fras. NF (1884). Karantän betyder period om 40 dagar ... Att tala om en karantän av 5 dagar är således en s. k. katakres. VFl. 1930, s. 162. SvUppslB (1933).
2) stil. oriktig förknippning (kontamination) av tvenne bilder; äv. konkret, om bildl. uttryck som uppkommit gm dylik förknippning. Böttiger 4: 299 (1854, 1869). Katachreser äro hos en så bildrik skald som Tegnér icke så sällsynta. Ljunggren SmSkr. 3: 95 (1881). Katakräs .. (t. ex.:) När vi bragts till tiggarstavens rand. Beckman SvSpr. 301 (1916).
