KATALAS kat1ala4s, r., ngn gg n. (LAHT 1925,s. 662); best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Etymologi
[jfr t. katalase, eng. catalase, fr. catalase; bildat till KATALYSo. DIASTAS]
(i fackspr., i sht kem.) hos de flesta organismer förekommande enzym vars värksamhet består däri att det klyver vätesuperoxid i fritt syre o. vatten. Katalasen är utomordentligt spridd i den organiska naturen. KemT 1905, s. 111.Starck Kemi 16(1931).
Ssgr (i fackspr., i sht kem. o. landt.): KATALAS-HALT, r. LAHT 1911, s. 108. —
-PROV. prov varvid man gm tillsättning av vätesuperoxid till mjölk söker utröna mjölkens katalashalt för att med ledning därav fastställa, huruvida mjölken kommer från ett djur med friskt juver l. icke. LAHT 1911, s. 101.
