SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KATETER kate4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -tetrar—40 (VetHLäk. III. 1: 73 (1795) osv.) ((†) -trer Weste 401 (1807)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cat(h)- l. kath-)
Etymologi
[jfr t. katheter, eng. catheter, fr. cathéter; av nylat. catheter, av (vetenskapligt) gr. καϑετήρ, till gr. καϑιέναι, sänka ned (sticka in) (se KATET). — Jfr KATETRISATION, KATETRISERA]
med. rörformigt instrument (av metall l. kautschuk) som vid hinder för urinens frivilliga avgående införes i blåsan för att avtappa urinen. Hoorn Jordg. 1: 66 (1697). Väfde, med elastiskt ämne öfverdragne böjlige Cathetrar. VetHLäk. III. 1: 73 (1795). Hos de gamla nyttjades någon gång raka kathetrar. Frey 1843, s. 495. Nyström Kir. 2: 209 (1929). — jfr SILVER-KATETER.
Spoiler title
Spoiler content