silver | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1967

SILVER sil4ver l. (numera bl. tillf., i vitter stil, arkaiserande) SÖLVER söl4ver, förr äv. SYLVER, n. ( (1522) osv.) ((†) r. l. f.? (1640: Arbetad silfver, möjl. n.), (1644), (1798)); best. -vret ( (öv. 1536) osv.) ((†) -eret (1638), (1716); -ert ); pl. (i bet. 4) = ( (1555: huffvedt sölffver) osv.); l. SILV, sbst.1 (numera bl. tillf., i sht i vitter stil, arkaiserande, ss. förled i ssgr sil3v~) l. SÖLV (numera bl. tillf., i sht i vitter stil, arkaiserande (jfr dock SÖLVSKATT), ss. förled i ssgr söl3v~), förr äv. SYLV, n. ( (1523; enl. senare avskrift) osv.) ((†) f.? (1592)); best. -et.

Ordformer

(seelff 1585. sel- i ssgr 1556 (: selskedh)— 1661 (: selskedh). self(f) 1536—1840. selfver (sellf- m. m.) 1523—1874. sielff- i ssg 1529 (: sielff skatt). siel(f)wer- i ssgr 1652 (: sielfwerblad)—1713 (: sielfwerbord). sijlf- (sÿ-, -lff-) i ssgr 1530 (: Sijlffköparen, sg. best.)—1664 (: sijlfstopar, pl.). sijlver (sÿ-, -lffuer m. m.) 1576—1702. sil- i ssgr 1525 (: silskatthen, sg. best.)—1670 (: silbelte). silfr (-fvr) 1644—1828. sill- i ssgr 1628 (: sillsnören, pl.)— 1928 (: sillskrede, sg. best.). silv (sill-, -lf(f)) 1521 osv. silver (sj-, -ll-, -ffer, -fuer m. m.) 1521 osv. siolff 1534. siölf- (sjö-, -lff-) i ssgr 1567 (: siölffsalttzer)—1633 (: sjölfpantter, pl.). siölfuer- i ssg 1615 (: Siölfuerstreket, sg. best.). solf (soll-, -ff) 1541—1659. solfuer (soll-, -ff(w)er m. m.) 1548—1677. sulffuer- i ssg 1561 (: Sulffuergeschijr). syl- i ssg 1541 (: ssylbæltæ). sÿl- i ssg 1597 (: sÿl-kanna). sylf(f) 1523 (enl. senare avskrift)—1629. sylfver (-ffer m. m.) 1526—1732. sälfver- (-fuer m. m.) i ssgr 1661 (: Sälfuer kamar betiänte, pl.)—1719 (: Sälfwer Stohlarne, pl. best.). söl- i ssgr 1540 (: sölsked)—1647 (: sölknytni[n]gh). sölfe- i ssg 1662 (: Sölfe m(yn)tt). sölffre- i ssg 1578 (: Sölffre folior, pl.). sölffvel- i ssg 1557 (: sölffvel skåll). sölfr 1690. sölv (söll-, -lf(f) m. m.) 1523 osv. sölver (söll-, -lf(v)er m. m.) 1522 osv. söölf(f)- i ssgr 1561 (: söölff kleenodier, pl.)—1615 (: söölfkädh))

Etymologi

[fsv. silver, selver, sylver, sölver, silf, self, sylf, sölf, sv. dial. silv, syll, sylv, söl, söll; jfr fd. sølf, sylf, silf, d. sølv, äv. (i sht ss. förled i ssgr) sølver, fvn. silfr, nor. sølv, sølver, nor. dial. sylv, got. silubr, fsax. siluƀar, mlt. o. lt. sulver, mnl. silver, holl. zilver, ffris. selover, fht. sil(a)bar, t. silber, feng. seolfor, eng. silver; jfr äv. kyrkslav. sĭrebro, ry. serebro, lit. sidãbras, lett. sidrabs, fpreuss. siraplis; av omstritt urspr., möjl. lån från något semitiskt språk (jfr assyr. ṣarpu, renat silver). — Jfr FÖRSILVRA]

1) ädel metall (utgörande ett grundämne med den kemiska beteckningen Ag o. atomvikt 107,880) som i rent tillstånd har vit färg o. hög glans, i naturen förekommer dels i gediget tillstånd, dels (o. vanl.) i förening med andra ämnen (i sht ss. sulfid i silverhaltig blyglans) o. som av alla metaller har den bästa förmågan att leda värme o. elektricitet, är mjukare än koppar o. hårdare än guld, utmärkes av stor seghet, tänjbarhet o. mottaglighet för polityr samt användes för framställning av mynt, prydnadsföremål o. vissa instrument o. d.; äv. oeg., om legering (i sht av silver o. koppar) l. kemisk förening (l. emulsion o. d. innehållande kemisk förening) vari denna metall ingår ss. en mera framträdande beståndsdel, särsk. om legering vars halt av denna metall icke understiger ett visst lagstadgat minimum (f. n. i Sverige 830/1000). En ljusstake av silver. Arbeten i silver. Gediget, äkta, rent, fint (i sht förr äv. gott) silver. Kontrollerat silver. Gammalt silver, se GAMMAL 7 c α. Förgyllt, vitt, matt silver. Arbetat, oarbetat silver. Drivet silver. Smälta silver. (1521). (1629: gott sölff). Om Swijnen bijtas aff wilda Hundar .. giff them .. Smör och Bröd at förtära, på hwilket något Silfwer skal warda skafwadt .., ty thetta Silfweret drifwer Förgifftet ifrå Hiertat. (c. 1645). För hvarje enskildt sammankomst tilställes (Svenska) Academien aderton Skådepenningar af silfver. (1786). Björn och Frithiof suto båda / vid ett schackbord, skönt att skåda. / Silfver var hvarannan ruta, / och hvarannan var af guld. (1825). Det rena silfret är hvitast af alla metaller .. men derjemte ganska elastiskt och klart klingande. (1844). 12-lödigt silfver håller .. 12/16 rent silfver. (1916). Grenanders hade gamla vackra, ärvda saker .. i silver. (1928). Äkta silvertrådar bestå av silver. (1945). (1951; om kollodiumemulsion innehållande jodsilver). — jfr ARBETS-, BERGS-, BLAD-, BLICK-, BOK-, BRAND-, BROM-, CYAN-, FIN-, GLANS-, GRANALIA-, HORN-, HÅR-, JOD-, KAPELL-, KNALL-, KONTROLL-, MEDALJ-, METALL-, MUSSEL-, PAGAMENT-, PAJ-, PLANTS-, PLATT-, POLER-, PROV-, PUDER-, REN-, RIT-, RYMNINGS-, RÅ-, SALA-, SALBERGS-, SVAVEL-, TELLUR-, VERK-SILVER m. fl. — särsk.

a) i fråga om prov l. rening av silver; i sht (företrädesvis i bibeln) i jämförelser (jfr b α, c). Herrans taal äro klaar såsom genom eeldat siluer vthi enom leer dägel, bepröffuat j siu resor. (öv. 1536; Bib. 1917: likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger). Såsom eelden pröffuar silffwret och vgnen guldit, altså pröffuar herren hiertan. (öv. 1536; Bib. 1917: Degeln prövar silver). Prova silver. (c. 1755).

b) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr a, c, i), med tanke på silvrets färg l. glans.

α) i jämförelser. Vit som silver. Duffuowingar, hwilke såsom .. silffuer och guld glittra. (Bib. 1541). När himmlens steela dropp (dvs. snön) som sölf på marken faller. (c. 1700). Hans (dvs. gamle kung Göstas) hjessa är liksom silfret / i Eskils gemak. (1881). (1950).

β) mer l. mindre bildl.; äv. övergående i bet.: silverskimmer l. silverglans l. silverfärg (se d. o. 1). Morgontidiga sländor breda i fåran / vingarnas silver. (1915). (Olivträdet) gläder sinnet genom sina ljusa silvergråa blad som växla färg för vinden och blandar silver i hoppets färg. (1933). särsk.

α') om månen l. månskenet l. den glans l. färg månskenet förlänar åt de ting som belysas av det. För Solens dyra gull, måst Månens Sölfwer falla. (1710). Herrligt hvälfs / En natt af silfver, bytt mot en dag af guld, / Kring jullen. (1830). Månen .. / .. göt ut en ström af silfver. (1881). jfr MÅN-SILVER.

β') om vatten(yta) l. vattendrag l. sjö o. d.; äv. om dagg l. snö o. d. Man ser en flyktig bäck, som klagar och försvinner, / Se'n kring en mossig mark han alt sit silfver stänkt. (1761). Daggens silfver ligger öfver gräset. (1835). Drifvornas silfver. (1841). En gazell svalkade sin törst i det glittrande silfret. (1907).

γ') om (färg hos) grånande l. grått l. vitt hår (l. skägg) hos åldrande l. gammal person (l. ss. tecken på att en person åldras l. åldrats); särsk. i sådana uttr. som åren (l. tiden) strör (sitt) silver i ngns lockar l. hår. Lyste så herrligt / droppande bloden / fram mellan silfret på hårvuxen barm. (1821). Borgarn med ålderns silfver i hår och vissnade kinder / Andas i stoftet ut krigarens väldiga mod. (1874, 1877). Hans hår skiftade redan i silfver, fast han bara var tre och trettio år. (1898). Arlberg .. bibehöll hela lifvet igenom ännu när åren strött silfver i håret något af den glade studenten i sinnet. (1900).

δ') om (silverglänsande) saltsjöfisk (i koll. bet.), företrädesvis om sill; ofta i uttr. havets silver. (1880). Havets silver ger 1,2 milj. åt Upland. Det svenska saltsjöfisket värt 25 milj. 1928. Havets silver(.) En bok om sillen. Eydal (1944; boktitel).

c) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr a, b, i), med tanke på den klang som uppstår då föremål av silver anslås; särsk. bildl., om ren, klar, spröd (o. ljus l. mild) klangfärg l. dyl. hos ngt (i sht en mänsklig stämma). (T.) Silberklang .. (sv.) ljud som silfwer. (1785). Jag förnimmer igen de smekande tonernas silfver, / Åter jag vaggar som förr fri genom dikternas rymd. (1845). Modersrösten, hur än åldern kommit den att darra och tappa sitt silfver (osv.). (1873, 1876). (1888).

d) om silver använt till prydande l. skyddande beläggning l. infattning o. d.; äv. om färg- (ämne) l. skrivbläck o. d. som innehåller silver. Beslå, överdraga ngt med silver. Infatta ngt i silver. 1 Cristal Sten om fattat med silff. war beslaget alt öfwer med förgylt sölfwer och sölfwer lööf. (1711). (1746; om färg). Hwad? Skall jag tro att hon (dvs. bilden av Portia) är stängd i silfwer, / Som är tolf gånger mindre wärdt än guld? (1851); jfr f. Initialen .. är .. (i Codex argenteus stundom) skriven med silver. (1928).

e) om silver i form av l. ss. en mera framträdande beståndsdel i smycken, vävnader o. d.; äv. om silvertråd (ss. handelsvara l. i vävnad). De gufwo henne så granna granna kläder af bara gull och sölf. (1733, 1754). Silfver och silke kan också soen bära. (c. 1880). Det övriga mittfältet (på en matta) prydes av vackra slingor med små palmetter och band i silver och guld. (1929). (†) Gezogen silfuer (dvs. silvertråd). (1640). — jfr KRUS-, PARIS-, PLÄT-, SY-SILVER. — särsk. (†) i sådana uttr. som silver i guld l. guld i silver l. silver i (blått o. d.) silke, betecknande att en vävnad l. ett prydnadssnöre o. d. består av silvertrådar som ligga insprängda i guldtrådar l. omvänt resp. att en vävnad består av (blått osv.) silke med insprängda silvertrådar (jfr SILKE 1 a β, γ). Banden af Sölfwer i Guldh, sölfwer, heel guldh (osv.). Liverie snören bestående af silfwer i blått gult och hwitt silke. Anm. till 1 e slutet. Sådana uttr. kunna äv. användas (i grundform l. gen. sg.) ss. framförställda attribut, vilka äv. kunna uppfattas ss. förled i ssgr. Suarth silcke i siluer snörer. Silfuer i Silkess possementer. Silfwer i gull och gull i Silfwer tråds knappar.

f) med särskild tanke på silvrets dyrbarhet l. dess anv. ss. värdemätare l. betalningsmedel l. myntmetall (ämne för framställning av huvudmynt) l. handelsvara; utan bestämd avgränsning från 2 o. 3. Myntat, omyntat, präglat silver. ij (dvs. två) löduga mark Silff. (1522). (De) haffue laghskuthit och sampligha sålt och wplåthit Måns person och pauel persson norra gården ij huedna ij Rijdh sochn for seelff 44 lodh. (i handl. fr. 1585). Ett Capital tillsammans i Sölfr och i bara penningar emot 20,000 richsthaler. (1690). En anständig vedergiällning i sölf eller penningar. (1743). Så äro ock många Lappar, som äro egare af några hundrade lod sölfwer, dem de söka at ega uti bälten, ringar, maljor (osv.). (1747). Det omyntade silfver, som under medeltiden användes som betalningsmedel, hade i allmänhet form af runde, i den ena sidan platte, å den andra kullrige klumpar. (1894). (1925). — jfr KAROLIN-, KRON-, KÖP-, MYNT-, REAL-, SAKÖRES-, SKATTE-, TIONDE-SILVER m. fl. — särsk. med mer l. mindre förbleknad bet., övergående i anv. ss. beteckning l. symbol för (stora) materiella tillgångar l. rikedom o. d. (särsk. i uttr. silver och guld); ofta i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt (särsk. angivande att rikedom är ngt förgängligt l. att andra ting (t. ex. anseende) böra skattas högre än rikedom o. d.; jfr GULD 1 e β (ε', ζ' med anm.). Thå sadhe Petrus, Sylffuer och gull haffuer icke iach, men thet iach haffuer thet gefuer iach tigh. (NT 1526). Gott ryckte är kostelighare än stoor rikedom, och ynnest bätre än silffuer och guld. (öv. 1536; Bib. 1917: ett gott anseende är bättre än silver och guld). Sölfwer och Gull, / är träck och mull. (1641). Silfver, gods och guld är till ondskan skuld. (c. 1880).

g) (†) i uttr. vara ringa till silvers, ha låg silverhalt. Thet nÿe mÿntet war så ringe til sÿlfuers, at enn lödigh {marker} hölt int fine (dvs. i finvikt) wedh pas halffann(at) lodh sÿlfuer. (1592).

h) i utvidgad anv. (jfr 2, 4), om silvervit l. silverglänsande metallegering som icke innehåller silver; nästan bl. dels ss. senare led i ssgr (jfr KINA-, MUSIV-, NY-, PERU-SILVER), dels ss. förled i ssgr betecknande föremål (särsk. föremål tillhörande utrustningen i ett hem) av nysilver (jfr SILVER-BÄGARE, -FAT, -TALLRIK m. fl. o. anm. sp. 2403).

i) mer l. mindre bildl. (jfr b, c); särsk. [jfr f] dels om ngt mycket värdefullt l. fint l. utmärkt, dels [silver anses som den näst efter guld ädlaste metallen] i speciellare anv., om ngt som betraktas ss. det näst bästa av två l. flera ting l. företeelser l. kategorier o. d. (NT 1526). Thens rettferdighas tunga är kosteligit silffuer. (öv. 1536; Bib. 1917: utvalt silver). Utaf the gamblas konst hans (dvs. Runius') verser hade smak, / Doch ingen ährlig man kan honom therför skylla, / At han med andras gull sitt sölfver tänckt förgylla. (1715). Tala är silfver, tiga är guld. (c. 1880).

2) koll.: föremål av silver (i bet. 1); särsk. dels om en kyrka tillhöriga föremål av silver (nattvardskalkar, ljusstakar o. d.), kyrksilver, dels om servis l. (vanl.) bestick (knivar, gafflar, skedar o. d.) o. uppläggningsfat o. d. av silver l. (i utvidgad anv., motsv. 1 h) av nysilver o. d., bordssilver; jfr 3. Kyrkans silver stals i natt. Hon äger mycket (gammalt) silver. Skall jag duka med silvret eller det rostfria? Torka silvret efter disken. Saa lothe i (dvs. Kristian II) och wthen sak och broth kaste i strömän och dränkia alle munnkana i Nydals closther, och latiid skinna Vpsala domkirke alt thet sölffuer och päninge, ther finnäs kwnde. (1522); jfr 1. (1524). Silfwer skal både Bord och skiänken härliga pryda (i ett hem). (1669). (Kyrkan har) Inlöst .. åthskilliga (sannol. felaktigt för åtskilligt) doomkyrckians sölfwer, som wed den swåra bygnaden uthsatt är. (1692). Jag får förnäma Barn, at däri (dvs. i modersmålet) undervisa, / Får kläda mig i Guld och uppå silfver spisa. (1763). Det är .. min hjertliga begäran, att Katrina får skeden; ty hon .. bör dock ega silfwer för att pryda kammarwäggen. (1839). Silvret eller besticket placeras ut praktiskt och förnuftigt i den ordning det skall användas, på ömse sidor om tallriken. (1940). jfr (numera föga br.): Bacchus kommer när, / Ok all slags Wijn ok Öhl, i Sölff ok Glaas frambär. (1672). — jfr BORDS-, BRUD-, FAMILJE-, KAFFE-, KJORTLA-, KRON-, KUVERT-, KYRK-, MAT-, NATTDUKS-, PANT-, RESE-, ROKOKO-, SERVIS-, TE-, ÄRVDA-SILVER m. fl.

3) [specialanv. av 2; jfr 1 f] koll.: mynt av silver (i bet. 1), silvermynt; äv. (i vitter stil) övergående i bet.: pengar, kontanter; förr äv. i uttr. så l. så många skilling silver, så l. så många skilling i silvermynt; utan bestämd avgränsning från 1 f. Kan jag få växla till mig fem kronor i silver? Så snart silfret utflutit ur banquen, hvad blir värckan? Silfret giömmes af de rika, af de fattiga nedgräfves och med et ord försvinner alldehles utur rörelsen. (1771). Så väl detta par som alla andra, i hvilkas fickor ännu silfret klingar, förfoga sig på morgonqvisten till en restauratör, och här dansar sista fyrken! (1843) i 3SAH 13: 131. Man betalade åtta skilling silfver i inträdesafgift (till Humlegårdsteatern). (1844). ”Häll i”, så skrek han, ”för ingen bang, / I afton vill jag bestå, / Ty silfver har jag, du hör dess klang (osv.).” (1860). (Allt vad han hade kvar var) En och trettiofem. I silver och koppar. (1957).

4) om enskilt föremål av silver; dels i ssgn HUVUD-SILVER, dels (sport.) om silvermedalj (l. bildl., om plats ss. tvåa i tävling). Stora, lilla silvret (sport.), stora resp. lilla silvermedaljen. Rönnlund räddade silvret i sekundstrid med två finländare.

5) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1 b, c, h, i), om (färg beredd av) icke silverhaltigt färgämne som till utseendet liknar silver (i bet. 1) l. om silverglänsande l. silverliknande färg (se FÄRG, sbst.1 1) hos ngt som färgats med silverhaltigt l. icke silverhaltigt färgämne; äv. (numera bl. ss. senare led i ssgr) allmännare, om grundämne l. mineral som gm sin färg l. glans påminner om silver (i bet. 1). (1746; i vapensköldar). Aftonsko .. i guld, silver, mocca. (1951; om (färg beredd av) pulver av aluminium l. nickel o. d.). — jfr KATT-, KVICK-SILVER. — särsk. (†) i uttr. silver av lera l. lerans silver, om aluminium (som har samma färg som silver). Vi påträffade år 1855 i Palais de l'Industrie för första gången en större stång af den förunderliga jordmetallen (dvs. aluminium), ”silfver af lera”, såsom man kallade den.

Ssgr (i allm. till 1. Anm. I vissa av nedan anförda ssgr vilka vanl. beteckna föremål helt av silver (särsk. föremål hörande till utrustningen i ett hem) kan förleden äv. beteckna att föremålet är försilvrat l. av nysilver (jfr silver 1 h), vilket endast undantagsvis angivits nedan under de särskilda ssgrna): A: SILVER-ACKORD. (i vitter stil) silverklingande ackord (se d. o. 3 a); jfr silver 1 c. jfr (oeg.): Då de hörde mig tala deras melodiska modersmål, accompagnerad af harmoniska silfverackorder, läto de oss oförbehållsamt förstå, att hästar nog funnes, fastän god vilja brast. (1863, 1889); jfr silver 3. —

(3) -AGIO. [jfr t. silberagio, eng. silver agio] (numera bl. i skildring av ä. förh.) agio vid växling för erhållande av silvermynt i utbyte mot annat mynt o. d. (särsk. sedlar). (om förh. i Österrike på 1870-talet). —

-ALTARE. jfr -bord. (i handl. fr. 1582). —

-AMALGAM. [jfr t. silberamalgam, eng. silver amalgam] (i fackspr.) legering av silver o. kvicksilver. (1782: Silfwer-amalgame). särsk. miner. mineral bestående av silver o. kvicksilver, naturligt amalgam. (1860). —

-ANLEDNING~020. bergv. jfr anledning 2 b. (1840). —

-ANLÄGGNING. (†) konkret, om pålagd silverfärg (se d. o. 2); jfr anläggning I 3. (1836). —

-ANTIMON. [jfr t. silberantimon] miner. silverantimonglans. (1927). —

-ANTIMON-GLANS. [jfr t. silberantimonglanz] miner. starkt metallglänsande, stålgrått mineral bestående av silver, antimon o. svavel, miargyrit. (1935). —

-ANVISNING~020. bergv. jfr anvisning 10. (1747). —

-APA. [jfr t. silberaffe] zool. den brasilianska apan Callithrix argentata Lin., som har silvervit päls. (1882). —

-APOSTEL. jfr apostel 1 b o. -bild 1. (1632). —

-ARBETARE~0200. person som arbetar med silver l. förfärdigar silverarbeten. Juveler, Gull och Silfwer (böra värderas) af Jubelerare, Gull- och Silfwerarbetare. (1667).

Ssgr: silverarbetar-, äv. silverarbetare-gesäll. (förr) jfr gesäll 2.

-näring. (-are-) (†) yrkesmässig verksamhet ss. silverarbetare. —

-ARBETE~020. abstr. o. konkret(are); jfr arbete 5 b, 9, 11 b. (1583; abstr.). (1746; konkret). Kalken från Antiokia har en låg fot och en .. cuppa med rik reliefskrud i silverarbete. (1950). —

-ARBETNING. (†) abstr.: silverarbete. (1759). —

-ARM.

1) plastisk l. plan framställning (bild) av arm (se arm, sbst. I) i silver l. silverfärg. (i handl. fr. 1690).

2) arm (se arm, sbst. III 4) av silver. (i handl. fr. c. 1672; på ljuskrona).

3) (i vitter stil) om silverglänsande gren l. vik l. dyl. hos vattendrag l. sjö l. hav o. d.; jfr arm, sbst. I 4 a, III 2, 2 a, o. silver 1 b β β'. (1720). —

-ARMBAND~02 l. ~20. jfr armband 1. —

-ARMBYGEL~020. arkeol. ss. armring använd öppen bygel av silver. —

-ARMBÖSSA. (†) fattigbössa av silver. Bil. —

-ARMKNAPP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) —

-ART.

1) (numera bl. tillf.) till 1: art l. slag av silver. (1804; under silberart).

2) [jfr t. auf silberart gemacht, gjord på samma sätt som silverföremål] (†) till (1 o.) 2; i uttr. som beteckna att föremål av annan metall än silver utformas på samma sätt som silverföremål; jfr -fason, -modell 2. De mäst kunnige Tennarbeten äro .. (bl. a.) saltkar, liusstakar och senapskannor på silfwer-art. (1753). Modeller (av tennföremål) efter silverart. (i handl. fr. 1754). —

-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3; särsk. dels om ljus l. sken o. d.: silverglänsande, silverfärgad o. d. (jfr silver 1 b β), dels om ljud: silverklingande (jfr silver 1 c). (1807). (1881, 1887; om sken). (1905; om ljud). —

-ARV. bot. (den i Sydamerika inhemska, i Sv. ofta odlade, stundom förvildade) växten Cerastium tomentosum Lin., som har silverhåriga blad; äv. om andra odlade arter av släktet Cerastium Lin. med vithåriga blad; jfr -mossa 2, -ärve. (1950; om Cerastium Columnæ Ten.). (1963). —

-ASK. jfr ask, sbst.2 —

-ASP. [jfr t. silberespe, silverpoppel] (numera mindre br.) bot. silverpoppel; förr äv. om aspen Populus tremula Lin. f. villosa (Láng) Wismael (med de unga bladen mer l. mindre rikt silverhåriga). (1891). (1948). —

-ATLAS. (i sht i fackspr.) jfr atlas, sbst.5 1, o. -lamé, -tyg 2. —

-ATOM. i sht naturv. jfr atom 1 b. (1953). —

-AVDRIVNING ~020. metall. o. kem. jfr avdriva 5. (1682). —

-AVGUD~02 l. ~20. (silver- 1541 osv. silvers- 1541) (numera bl. tillf.) (Bib. 1541; Bib. 1917: avgudar av silver). —

-AX. jfr ax, sbst.1 1.

1) (i sht förr) plastisk l. plan framställning (bild) av ax i silver l. silverfärg (använd ss. prydnad l. i magiskt syfte). (1941).

2) (i vitter stil) ax med silvervit färg. (1840).

3) bot. (prydnads)växt tillhörande släktet Cimicifuga Lin., vars arter ha silvervita blomställningar. (1946). —

-AXELBAND~102, äv. ~200. särsk. (förr) motsv. axel-band, sbst.2 3; jfr -galon. —

-BAD. [jfr t. silberbad, eng. silver bath] (i fackspr.) bad (se d. o. 1 c) bestående av en silverlösning o. använt vid försilvring av föremål l. vid framkallning av fotografier o. d.; ngn gg äv. om smält silver (i degel). Spegelns indoppning i silfverbadet. (1870). (1902; om smält silver).

Ssgr (numera bl. tillf.): silverbads-, äv. silverbad-hållare. kyvett (se d. o. 1 a) för silverbad. (1874).

-provare. = silver-provare. (1874). —

-BALDAKIN. baldakin (över staty l. altare o. d.) bestående av l. prydd med silver. (1753). —

-BALSAM-BÖSSA. (†) ask l. dosa av silver för förvaring av balsam; jfr bössa 1 a. —

-BANA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om silverglänsande ljusstrimma bildad av månsken på vattenyta; jfr silver 1 b β α', β' o. bana, sbst.1 1 e. (1847). —

-BAND. [fsv. silfband] band av (länkar av) silver l. av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om bandformig rand av silver på l. i annat material. Eth silbondh goth som xvj marc. (1526). (i handl. fr. 1611; om hundhalsband). Guldh selfuer och selkes bandh. (1637). Ett vävt silverband. särsk.

a) om bokband (med beslag) av silver. (1928).

b) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv.; särsk. i fråga om silverglänsande vatten l. vattendrag, äv. strimma av månljus (på vattenyta) l. istäcke på vattendrag (jfr silver 1 b β α', β'). (1825; uppl. 1925; om å). Den slätt, der Fyris svallar / Som ett silfverband. (1853). Den leende vår, / .. Då böljan sliter sitt silfverband. (1861). Mot skogen bryts den hvita färgen / af gårdar som ett silfverband. (1894). Rund och vit speglade .. (månen) sig i det lugna vattnet och kastade breda silverband över nejden. (1938). I .. (dalarnas) botten slingrade sig jökelälvarnas silverband.

Ssgr (numera bl. mera tillf.): silverbands-, äv. silverband-kantad, p. adj. Silverbandkantade pelerinkragar. (1924).

-stycke. (numera bl. tillf.) stycke l. bit av silverband. (1525). —

-BANDAD, p. adj. [jfr -band] försedd med silverband. Små, silfverbandade pukor. (1829). —

-BANDFISK~02 l. ~20. zool. (den i Medelhavet förekommande) fisken Atherina hepsetus Lin., kännetecknad av ett silverglänsande band från gällocket till stjärtroten; äv. allmännare, om fisk tillhörande familjen Atherinidæ (särsk. i pl., om denna familj); jfr -fisk 1 c, -sida 2. Holmström Ström NatLb. 3: 94 bis (1852). (1953; i pl., om familjen). —

-BARBERFAT. (†) rakfat av silver. —

-BARM. (i vitter stil, tillf.) särsk. bildl., om jordyta täckt av silverglänsande snö. (1859). —

-BARNLEKA. (†) leksak av silver. —

-BARNLEKAN. (†) = -barnleka. —

-BARR.

1) [jfr t. silberbarre, eng. silver bar] (i fackspr.) till 1: barr (se barr, sbst.2 1) av silver.

2) (numera föga br.) till 1 d, 5: silverfärgad barr (se barr, sbst.2 2). (1850: Silfver-Barre). —

-BAS. bassträng bestående av ett underlag av silke l. material av djurtarm o. d., överspunnet med silvertråd (jfr silver 1 e); utom i ssgn silverbas-harpa numera bl. mera tillf.; jfr bas, sbst.2 4. om sådan sträng använd i tafs på metrev. (1838).

Ssg: silverbas-harpa. mus. nyckelharpa med tre melodisträngar o. en bassträng (urspr. av silke överspunnet med silvertråd), utgörande en i senare tid vanlig typ av uppländsk nyckelharpa; motsatt: kontrabasharpa. (1899). —

-BEBLANDAD, p. adj. (†) i uttr. silver- och silkesbeblandad, se silkes-beblandad. —

-BEBRÄMAD, p. adj. (numera föga br.) silverbrämad. RunquistSaml. (1897; om klänning). —

-BEFRANSAD. (numera föga br.) silverfransad. Silfverbefransade tröjor. (1850, 1881). —

-BEKLÄDD, p. adj. (numera bl. tillf.) = -klädd. (1833; om person). —

-BEKNOPPAD, p. adj. [senare leden bildad till knopp] (i vitter stil, tillf.) om käpp: försedd med silverknopp (se d. o. 1). (1827). —

-BEKRÖNT, p. adj. (i vitter stil, tillf.) om hår: prydd med krona l. krans av silver; anträffat bl. i bild, i fråga om månen (jfr silver 1 b β α'). Månan, öfvergjuten sjelf deraf (dvs. av aftonrodnaden på himlen) / .. i hufvan / Af gullflor gömmer, för en del af natten, / De annars silfbekrönta stråle-lockar. (1824). —

-BELOCKAD, p. adj. (†) silverlockig; jfr silver 1 b β γ'. (1833). —

-BELÄGGA. belägga (se d. o. 11 g) med silver, försilvra; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. bildl.) l. ss. vbalsbst. -ning (i sht i konkret anv.). Pläter tåler icke betydligt hamras, emedan silfverbeläggningen genom hamringen blir ojemn. (1832). Svarta, silfverbelagda kantfläckar (på insektsvinge). (1862). Prydnad af silfverbelagd brons. (1874). —

-BELÄTE~020. [fsv. silfbiläte] (numera bl. arkaiserande) plastisk bild av silver. (1619). —

-BERBERIS. bot. (prydnads)-växten Berberis candidula Schneid., vars blad ha silvervit undersida. —

-BERG. [fsv. silfbiärgh]

1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (berg med) silverfyndighet; silvergruva. (1526). Ty aldenstundh alle andre nationer kunne haffva sine mynt gåendhe och uthi en stoor abundance, som lijkväl ingen sylffverbergh haffva heller besittia, så ähr ey heller oss förbudet eller förtaget att nyttia och bruka samme medell som dhe. (1631). Under slutet af 1400-talet upptäcktes Sala silfverberg. (1895).

2) (i vitter stil, tillf.) bildl.; särsk. om ngt som gm färg l. glans o. form ger intryck av ett berg av silver; jfr silver 1 b β. Målnens silfverberg. (1824). —

-BERGS-BRUK~02 l. ~20. jfr bergsbruk 3. (1637). —

-BERGS-BRUKNING. (†) konkret: silvergruva, silververk (se d. o. 2). (1552). —

-BERGSFRÄLSE~020. (förr) jfr bergsfrälse I 1. (1727). —

-BERGSLAG~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) korporation för bedrivande av silverbergsbruk; äv. om l. med inbegrepp av den ort där silverbergsbruket bedrevs; jfr bergslag 1, 2. Sahla Silfwer-Bergslag. (1730). —

-BERGS-MAN~02 l. ~20. [fsv. silfbiärgsman] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som idkade silverbergsbruk. (1522). —

-BERGS-STRECK l. -BERG-STRECK. (-berg- 1544. -bergs- 1524) (†) silvermalmsstreck. (1524: silffbergx eller koperbergx strick). (1544). —

-BERGVERK~02 l. ~20. [jfr t. silberbergwerk] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) silververk (se d. o. 2). (1680). —

-BESKATTNING. (förr) beskattning i syfte att anskaffa silver för mynttillverkning. —

-BESLAG. jfr beslag I 1 b α. —

-BESLÅ. jfr beslå I 1 a, b; oftast i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sølffbeslagne flasker. —

-BESMIDD, p. adj. (numera föga br.) silversmidd (se d. o. 2). (1847). (1854). —

-BESTICK. jfr bestick, sbst.2; särsk. om matbestick av silver. Ett silverbestick med tandpetare och örslev. (1932). (1962; om matbestick). —

(2) -BETJÄNING. (förr) jfr betjäning 3 a o. -betjänt. —

(2) -BETJÄNT. (förr) = -kammar-betjänt. —

-BETÄCKNING. (numera föga br.) konkret: silverbeläggning, försilvring; jfr betäckning 1 b. (1782). —

-BEVINGAD, p. adj. (i vitter stil, numera föga br.) silvervingad. (1833; om fjärilar). Därs. 679 (om svanar). —

-BIBEL(N). om den i Uppsala universitetsbibliotek befintliga, omkr. år 500 skrivna bibelhandskriften Codex argenteus, som innehåller delar av de fyra evangelierna på gotiska o. är skriven med silverbläck (samt inbunden i silverband); jfr -bok slutet, -kodex. (1913). —

-BILD.

1) till 1: (vanl. plastisk) bild bestående av l. utförd i silver. (i handl. fr. 1668; om gjuten bild).

2) [jfr t. silberbild] fotogr. till 1: fotografisk bild erhållen med hjälp av ljuskänsligt material innehållande (haloid)salter av silver (motsatt: tonad bild, platinabild m. m.); jfr -diapositiv. (1896).

3) (mera tillf.) till 1, 2: bild (särsk. fotografi) av (samling av) silverföremål. —

(1 d, 5) -BILJETT. (numera föga br.) herald. biljett (se biljett, sbst.2) i silver. (i handl. fr. 1759). —

-BINDEL. (numera bl. tillf.) bindel (se d. o. 1 b) förfärdigad av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. (1833). —

-BINDTYG. (†) silverfodral l. silveretui för sjukvårdsartiklar. —

-BINNIKA. (†) band förfärdigat av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. —

-BISAM. [jfr t. silberbisam] (i fackspr.) skinn av desmansråttan (som har undertill silverglänsande päls), myskbisam. (1923). —

-BJÄFS. särsk. (†) motsv. bjäfs 1, koll.: silverfransar l. silverbårder. (1749; under schamrirt). —

(1 d, 5) -BJÄLKE. herald. bjälke (se bjälke, sbst.1 1 d) i silver. (1734). —

-BJÄLLRA. jfr bjällra, sbst. —

-BJÖRK. (i vitter stil, tillf.) björk med silvervit stam. (1867). —

-BJÖRN. [jfr t. silberbär] (numera bl. mera tillf.) björn med vita hårspetsar (o. vit bottenull). (1820). —

-BLAD. [fsv. silfbladh]

1) blad av silver; särsk.

a) motsv. blad 3 a. Puderknivar med silverblad. (1755).

b) motsv. blad 4; jfr -folie. (1639).

2) (i sht i vitter stil) silvervitt l. silverglänsande blad (se d. o. 1). Träden skaka sina silfverblad.

3) [jfr t. silberblatt] bot. växten Lunaria rediviva Lin., vars frukter ha silvervita, länge efter blomningen kvarsittande skiljeväggar, månviol. (1745; under bulbonac). (1938). —

-BLADIG. om växt: som har silvervita l. silverglänsande blad. Silfverbladiga popplar. (1826). —

-BLANDAD, p. adj. (upp- l. in)-blandad med silver; förr äv. i uttr. silver- och silkesblandad, se silkes-blandad. (1639). Silfverblandadt guld. (1878). —

-BLANDNING. (numera bl. tillf.) silverlegering; jfr blandning 1 b α. (1789). —

-BLANK. blank på grund av silverhalt l. (vanl.) blank som silver. Then Silfwer-blanke Måna. (1685). En sölfblank daler. (1862). —

-BLECK. jfr bleck, sbst.3 1 a, b. Spigell medh Sillfwer bleck på Rahmerne.

Ssg: silverblecks-, äv. silverbleck-fibula. arkeol. —

-BLEK. (i sht i vitter stil) blek (se blek, adj.1 3, särsk. 3 b) som silver, silvermatt l. dyl. (1833; om norrsken). Frosten kom, den ödsligt silverbleka. (1928). —

-BLIANT. (†) ett slags dyrbart sidentyg med invävd silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamHdlSthm 1536. KlädkamRSthm 1561—65 H, s. 12 a.

Ssg (†): silverbliants-bonnett. jfr bonnett, sbst.1 1 a. (1548). —

-BLICK. [jfr t. silberblick] jfr blick, sbst.1

1) metall. motsv. blick, sbst.1 1 a. (1788). särsk. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl.; förr särsk. [efter motsv. anv. i t.] liktydigt med: glanspunkt l. höjdpunkt o. d. (1818). (Historiemåleriets) hufwudämne äro de stora momenterna, silfwerblickarna, i hwilka historiens själ, friheten, klart bryter fram. (1860).

2) (i vitter stil) silverglänsande blick (se blick, sbst.1 2); särsk. mer l. mindre bildl. Etherens (dvs. solens) öga det strålar, aldrig än tröttadt, / Skådar med silfverblicken. (1826). Alla tre sutto tysta och stirrade in i havets silverblick. (1936).

Ssg (till -blick 1): silverblicks-tid. (†) bildl., om kort tidrymd (så kort som den varunder silvret blickar; se blicka, v.1 1 a) varunder ngt framträder i sin vackraste glans; jfr silver-blick 1 slutet. (1865; om den tidiga våren). —

-BLICKANDE, p. adj. silverglänsande (jfr blicka, v.1 1); numera bl. (i vitter stil, tillf.) med anslutning till blicka, v.1 4. Den silfverblickande ån, som dallrar mot solstrålarna. (1830). —

-BLICKNING. metall. = -blick 1. (1852). —

-BLINK. (i vitter stil) silverblänk. —

-BLINKANDE, p. adj. (i vitter stil) silverglittrande; jfr blinka, v. 1 (d). (1834; i bild). —

-BLINKNING. [jfr t. silberblinken] (i vitter stil, tillf.) jfr -blink, -blinkande. (1811, 1837). —

-BLIXT. blixt l. blixtlikt sken l. blänk l. blixtlik glimt som påminner om silvrets glans; företrädesvis i jämförelser l. i bildl. anv. Frihetens silfwerblixtar, de stora omhwälfningar och handlingar, i hwilka hon klarare än eljest bryter fram. (1860). Yxan svang som en silverblixt. (1916). —

-BLOMMA. [jfr t. silberblume]

1) avbildning (bild) av blomma (se blomma, sbst. 1), utförd i silver (äv. i textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e) l. av silverpapper (se d. o. 1) o. d. Ett (vagnstäcke) aff rödh gyllenduch med sölffblomer. Ett Mariæ bild medh glaas föhre, rahmen omkring ähr aff Sillfuerblomor. (i handl. fr. c. 1672).

2) (numera bl. tillf.) om var o. en av de blåsor l. fläckar som visa sig vid drivning av silver (strax) före blickningen (jfr blomma, sbst. 6 e); förr äv. om ämne som uppfattades ss. ett slags icke fullt utvecklat silver uppkommet gm sublimering l. vittring (jfr blomma, sbst. 5 h). Wiszmuth är et omoget Silfwer eller Silfwerblomma, deraf blåt Stärkelse göres. (1687). (1789; i pl., om blåsor l. fläckar vid silverdrivning).

3) (†) = -blad 3. (1852).

4) (i vitter stil) bildl., om silverglittrande rimfrostblomma o. d. (1891). —

-BLOMMERAD, p. adj. (†) prydd med blommor helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. (1711; om tyg). —

-BLOMPOTTA. (†) blomkruka av silver. (i handl. fr. 1665). —

-BLOND. i fråga om hårfärg o. d.: mycket ljust blond (påminnande om silvrets färg). —

-BLOSS. (i vitter stil) bildl., om (sken från) silverglänsande himlakropp; jfr silver 1 b β α'. (1672). Den vita månen förleder oss / med sitt silverbloss. (1938). —

-BLY. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silverhaltigt bly erhållet ss. första produkt vid smältning av silverhaltig blymalm (särsk. blyglans), verkbly. (i handl. fr. 1530). —

-BLÅ. (i sht i vitter stil) blå med skiftning i silvervitt. Elfver, som i gräset, / .. Ringvis dansa, silfverblå. (1797) i GustBr. 570. Silfverblå gnistor. —

-BLÄCK. bläck vari finpulveriserat silver (l. ett silversalt) ingår; om nutida förh. nästan bl. i utvidgad anv., om silverfärgat bläck av finpulveriserad aluminiumbrons utrörd i flytande bindemedel. (1945; i utvidgad anv.). —

-BLÄCKHORN~02 l. ~20. bläckhorn av silver. —

-BLÄNDE. [jfr t. silberblende] miner. mineral bestående av svavel o. silver jämte antimon l. arsenik; numera nästan bl. ss. senare ssgsled; jfr blände, sbst.1 2. (1785). (1936). jfr arsenik-silverblände. —

-BLÄNK. (i sht i vitter stil) blänk (ss.) av silver; jfr -blink. (1928). —

-BLÄNKANDE, p. adj. som blänker (av l.) likt silver; i sht förr äv. om stjärna: glimmande med silverglans. Silfwerblänckiande klädnat. (1658, 1668). (1681; om stjärnor). —

-BOD.

1) (†) till 1: bod (se bod, sbst.1 2) för förvaring o. sovring av silvermalm. (i handl. fr. 1587).

2) (numera bl. tillf.) till 2: butik för försäljning av silverföremål; jfr bod, sbst.1 3. BoupptSthm 1680, s. 359 b, Bil. (1677). —

-BODD, p. adj., l. -BOG, adj. (-bodd c. 1600—1844. -bog c. 1621) [fsv. silfboin, silverboin; med avs. på formen -bog jfr -bogh under redobogen] (†) silverbeslagen; jfr bo, v.2 1, o. bogen, p. adj.1 Silfbodda knifvar. SvForns. 2: 111. Digh will Jagh gifwa en Sölfbodd Knÿf. (c. 1600). Mitt swerdh och silff boga knif. (c. 1621). (1844). —

-BOETT. jfr boett 1.

a) motsv. boett 1 a. (1791).

b) motsv. boett 1 b. (1897). —

-BOG, se -BODD. —

(1, 2) -BOK. (numera bl. mera tillf.) bok som är skriven med silverbläck l. inbunden i silverband (se d. o. a) l. handlar om silver. särsk. (numera föga br.) i sg. best., om silverbibeln. (1925). —

-BOKSTAV~02 l. ~20. [fsv. silfbokstaver] bokstav skriven med silverbläck l. målad med silverfärg (se d. o. 2) l. framställd medelst silvertryck (se d. o. 1) l. av silver (l. textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e). Altarekläde af golt dammask, m(edh) sölfuerbokstäffuer — 14 Lood. En damascerad sabel med gull- eller silfwer-bokstäfwer. (1749). (1887; om bokstäver målade med silverfärg). (En evangeliebok) skriven på purpurpergament med guld- och silverbokstäver. —

-BOLLE. [fsv. silfbulle] (förr) jfr bolle, sbst.1 —

-BORD. jfr bord, sbst.1 5 (o. 6). (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (1759). —

-BORDERAD, p. adj. (†) silverbroderad. Gulld och silf:r borderede geheng. (1637). (1715; om handske). —

-BORDERING. (†) silverbroderi. (i handl. fr. 1686). —

-BORD(S)-KNAPP, se -bård-knapp. —

-BORSTE. jfr borste 1.

1) till 1: borste med skaft l. stomme av silver. (1889).

2) till 2: borste avsedd för rengöring av silverföremål. (1854). —

-BORSTSVANS ~02 l. ~20. entomol. insekten Lepisma saccharina Lin., som har kroppen täckt av silvervita fjäll; äv. allmännare om insekt tillhörande underordningen Zygentoma (särsk. i pl., om denna underordning). (1901). (1961; i pl., om underordningen). —

(1, 5) -BOTTEN. (i sht i fackspr.) botten (se d. o. II 1 b) av silver l. i resp. av silverfärg (se d. o. 1, 2); särsk. om botten i vävnad, (delvis) bestående av silvertråd (jfr silver 1 e). (1941). —

-BOVETE~020. [jfr d. sølvboghvede] lant. varietet av bovete med silvergrå färg. LB 2: 397 (1901). —

-BRAND. (i vitter stil, föga br.) silverglänsande låga l. dyl.; jfr brand, sbst.1 I 1 b. (1821). —

-BRANDERTS~02 l. ~20. [jfr t. silberbranderz] bergv. branderts som innehåller silver. (1788). —

-BRICKA.

1) motsv. bricka, sbst.3 1 (b). (1865; om jourbricka). särsk. (†) motsv. bricka, sbst.3 1 d: skiva av silver i elektrisk stapel. (1807).

2) motsv. bricka, sbst.3 2. (1674). Sjön låg blank som en silfverbricka. (1892). —

-BRISK. (numera föga br.) silverspänne, silverbrosch. (1901). —

-BROCK. (†) liten bit l. litet stycke silver; jfr brock, sbst.1 En Psalmbok med Sidentyg öfwerdragen och med Silfwerbrocker beslagen. —

-BRODERAD, p. adj. broderad (helt l. delvis) med silvertråd; jfr silver 1 e. Silfuer-broderade .. ComediantsKläder. —

-BRODERARE. (numera bl. tillf.) jfr -brodering. (1897). —

-BRODERI. särsk. konkret: broderi helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. —

-BRODERING. abstr. o. konkret; jfr silver 1 e. —

-BROKAD. [jfr t. silberbrokat] jfr brokad 1 o. -damast. (1749). särsk. (†) oeg., om silverglänsande bronsfärg (innehållande glimmerskiffer) använd för dekorering av föremål av papjemaché o. d.; jfr brokad 2. (1884). —

-BROKADERAD, p. adj. [senare leden avledn. av brokad] (†) = -broscherad. Silfverbrokaderadt sammet. (1874). —

-BROMID. [jfr t. silberbromid, eng. silver bromide] kem. bromvätesyrans silversalt (AgBr), använt bl. a. ss. ljuskänsligt skikt på fotografisk plåt l. film o. d., bromsilver. (1883). —

-BROMUR. [jfr fr. bromure d'argent] (†) om silverbromid. —

-BRONS. [jfr t. silberbronze, eng. silver bronze]

1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) brons (se d. o. 1) med silverliknande utseende; äv. om silverliknande, i sht förr ss. ersättning för nysilver använd legering av koppar, mangan, zink, kisel o. aluminium; i sht förr äv. om silverliknande legering av tenn, vismut o. kvicksilver, använd på liknande sätt som brons. (1845; av tenn, vismut o. kvicksilver).

2) färgstoff bestående av l. innehållande silver i pulverform, använt till försilvring l. bronsering; äv. i utvidgad anv., om silverglänsande färgstoff (i pulverform) framställt av andra ämnen (särsk. aluminium); jfr brons 3. Äkta, oäkta silverbrons. (1951; i utvidgad anv.). —

-BRONSERA, -ing. [jfr t. silberbronzierung; delvis till -brons] färga l. överdraga med silverbrons (se d. o. 2). (1887: silfverbronsering). —

-BROSCH. (1889). —

-BROSCHERAD, p. adj. vävn. broscherad (se broschera 1) med silvertråd; jfr silver 1 e. Silfver-brocherade vestar. —

-BROSCHERING. vävn. konkret: broschering (se broschera 1 slutet) med silvertråd; jfr silver 1 e. —

-BRUD. [jfr t. silberbraut] kvinna som firar silverbröllop, kvinna på sin silverbröllopsdag. (1847) i 3SAH 37: 276. —

-BRUDGUM~02 l. ~20. [jfr t. silberbräutigam] jfr -brud. (1847) i 3SAH 37: 276. —

-BRUDPAR~02 l. ~20. [jfr t. silberbrautpaar] silverbröllopspar. (1922). —

-BRUK.

1) (numera bl. tillf.) användning av silver; jfr bruk 1.

2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = -verk 2 (jfr bruk 9); förr äv. abstraktare: silverhantering (jfr bruk 7 a). (1563; abstraktare). (1564). (1928; om ä. förh.).

Ssg (till -bruk 2): silverbruks-hytta. (numera bl. tillf.) silverhytta. (1662). —

-BRUKNING. (†) silverhantering. (1531). (1563). —

-BRYTNING.

1) brytning av silvermalm. (1888).

2) (i vitter stil, tillf.) skiftning i silverfärg (se d. o. 1). (1901; i bild). —

-BRÅSSA. [fsv. silfbraz] (†) smycke (spänne) av silver. (1558). —

-BRÅSSAD, p. adj. [senare leden avledn. av bråssa] (†) prydd med smycken (spännen) av silver; jfr -bråssa. En Kungens Hofbetiänt, en silfwerbroszad flep. (1732). —

-BRÄCKA. bot. o. trädg. (prydnads)växten Saxifraga aizoon Jacq., som har silvervita bladrosetter. (1948). —

-BRÄM. jfr bräm 1. (1548). —

-BRÄMAD, p. adj. försedd med silverbräm; ofta (i vitter stil) allmännare l. bildl.: som har silverglänsande (ytter)rand l. kant, silverkantad. (1931). Silverbrämade skyar. (1933). —

-BRÖLLOP. [jfr dan. o. nor. sølvbryllup, holl. zilverbruiloft, t. silberhochzeit, eng. silver wedding] festlighet varmed tjugofemårsdagen av ett bröllop firas (jfr diamant-, guld-, järn-bröllop o. silver 1 i); äv. oeg. l. bildl., om tjugofemårsjubileum. (1739). Jag har hört sägas att det först är nästa år, du kan fira ditt silverbröllop med den kungliga scenen. (1954). (1963).

Ssgr: silverbröllops-dag.

-fest. Bih. s. 2.

-par. (1883). —

-BRÖST-KNÖP. (†) bröstknapp av silver; jfr knöp a. (1553). —

-BUCKLA.

1) (numera i sht kulturhist.) jfr buckla, sbst. 2.

2) [jfr 1] (vard.) sport. om silverpokal. —

-BULJON. (i sht i fackspr.) buljon av silvertråd; jfr silver 1 e. —

-BUSKE. [jfr t. silberbusch, eng. silver bush] bot. (växt av) släktet Elæagnus Lin., som kännetecknas av silverglänsande blad o. av vars (i bl. a. Nordamerika o. Sydeuropa inhemska) arter flera odlas i Sv. ss. prydnadsväxter; särsk. om växten E. argentea Pursch (äv. kallad vanlig silverbuske). (1839; om släktet). Japansk silverbuske. (1948; om busken E. multiflora Thunb.). —

-BYGEL. (numera bl. tillf.) jfr bygel 1. —

-BYNKE. (mindre br.) bot. sandmalört; jfr -malört o. binka 1. (1904). —

-BYXSÄCKSUR~102, äv. ~200. (förr) jfr -ur. (1760). —

-BÅGAD, p. adj.

1) (numera bl. tillf.) som har silverbåge (se d. o. 1). (1807; om Apollo).

2) om glasögon: som har silverbågar (se -båge 3). (1894). —

-BÅGE.

1) pilbåge av silver.

2) (i sht i vitter stil) silverglänsande båge (se båge, sbst.1 2) l. bågformig rörelse l. bana l. dyl. En vattenkonst / Med språng på språng dref silfverbågar opp, / Som korsade hvarandra. (1824). (Fisken) beskrev en glittrande silverbåge genom luften. (1939).

3) i sg. l. (nästan bl.) pl.: glasögonbågar av silver. —

-BÅRD. jfr bård, sbst.1 3, 4, o. -galon. —

-BÅRDAD, p. adj. [jfr -bård] (numera föga br.) försedd med silverbård. En dyrbar sölfbordad altarduk. (1864). —

-BÅRD-HÄNGE. (†) hängsmycke l. dyl. av silver, avsett att bäras fäst vid bältet (jfr bård, sbst.1 4 a). Bil. (: Silf(wer)bordhenge). —

-BÅRD-KED. (†) silverkedja (med hängsmycke l. dyl.) avsedd att bäras fäst vid bältet; jfr -bård-hänge. —

-BÅRD-KNAPP l. -BÅRDS-KNAPP. (-bord- 1681—1688. -bords- 1684) (†) liten (kulformig) ask l. dosa av silver för förvaring av välluktande ämnen, avsedd att bäras fäst vid bältet; jfr knapp, sbst. 3, o. -bård-hänge. —

-BÅT. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr båt, sbst.1 1 a. (1705). —

-BÄCK. (i vitter stil) silverglänsande bäck; äv. mer l. mindre bildl. (c. 1712). Och den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. (c. 1815). (1936; bildl., m månstrimma). —

-BÄCKEN. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr bäcken 1. (Bib. 1541). särsk. motsv. bäcken 1 a. —

-BÄGARE. [fsv. silfbikare] bägare av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403); särsk. dels om sådan bägare utdelad ss. pris i tävling o. d., dels mer l. mindre bildl. (1635). Njutningen är den bräddade silfverbägare, på hvars botten hvilar en drägg, som berusar sinnet. (1861, 1888). KatalÅhlénHolm 98: VI (1929; av nysilver). —

-BÄLTE. [fsv. silfbälte]

1) bälte (se d. o. 1) med länkar l. plåtar l. bucklor o. d. av silver. (1525). Silfverbältet (som samerna bär) .. är af läder, .. hvarvid fyrkantiga, förgyllda silfverplåtar äro fästa tätt invid hvarandra, så att intet af sjelfva bältet synes. (1831).

2) (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: silverglänsande bälte (se d. o. 2) l. rand o. d. Öfver ett omätligt fält af gyldene ax och grönskande kullar löper silfverbältet af .. (Strömsholms) kanal. (1847). (1859; på fjärils vingar). —

-BÄLTES-TAMP. (-beltz-) (†) ändbeslag av silver till bälte. —

-BÖLJA. (i vitter stil) silverglänsande bölja; särsk. motsv. bölja, sbst. 2. (1795). En insjös silfverbölja glänste fram. (1831). —

-BÖSSA.

1) (numera föga br.) motsv. bössa 1. (1694).

2) motsv. bössa 2 b.

a) (numera bl. tillf.) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande bössa. (1829).

b) (†) i det bildl. uttr. skjuta med silverbössor, söka nå sina syften (vinna en strid) gm gåvor l. dyl.; jfr silver 1 f, 3. (Lat.) Hastis argenteis pugnare. .. (Sv.) Skiuta medh silfwer bössor. (1640). —

-CEMENT. odont. cement (se d. o. I 8) vari silver (ett silversalt) ingår. —

(3) -CERTIFIKAT. [jfr amerik. eng. silver certificate] (i fråga om förh. i Förenta staterna) bankv. certifikat som erhålles från statskassan vid deposition av silvermynt. —

-CHAR. (i vitter stil) jfr -vagn; särsk. oeg. l. bildl. Selene står på silfver-charen. (1821). —

-CHARNER, se -scharner. —

-CHEVREAU. (i fackspr.) med (oäkta) bladsilver belagd chevreau. —

-CITRAT. [jfr t. silberzitrat, eng. silver citrate] i sht kem. citronsyrans silversalt (Ag3C6H5O7), förr äv. använt ss. antiseptiskt medel. (1901). —

-CYANID. [jfr t. silberzyanid, eng. silver cyanide] kem. cyanvätesyrans silversalt (AgCN), bl. a. använt vid elektrolytisk försilvring, cyansilver. —

-CYANUR. [jfr fr. cyanure d'argent] (†) om silvercyanid. (1822). —

-DAG. (numera bl. tillf.) dag då tjugofemårsjubileum firas; jfr -bröllops-dag. (1843, 1858). —

-DAGER. (i vitter stil) silverskimrande dager (se d. o. 5 a, 6 b). (1869). (1880). —

-DAGG. (i vitter stil) silverglänsande dagg; äv. bildl. (c. 1785). (1860; bildl.). —

-DAGGERT. (numera bl. tillf.) silverdolk. (1545). —

-DAGGIG. (i vitter stil) jfr -dagg. De silfverdaggiga fälten. (1817). —

-DALER. (förr) daler av silver, daler silvermynt; äv. bildl. (1643). Den svaga brisen strör blanka silfverdalrar öfver insjöviken. (1900). —

-DAMAST. (i sht i fackspr.) (fransk) damast (se damast, sbst.2 1) med invävda mönster i silvertråd; jfr -brokad o. silver 1 e. —

-DAMM, sbst.1 (i vitter stil) silverglänsande damm (se damm, sbst.1 II). (1814). —

-DAMM, sbst.2 (i vitter stil) jfr damm, sbst.2

1) (†) motsv. damm, sbst.2 1: silverglänsande ånga. (1834).

2) motsv. damm, sbst.2 2: silverglänsande damm l. stoft o. d.; jfr -stoft, sbst.1 (1935). —

-DARIK. (i skildring av fornpersiska förh., mera tillf.) jfr darik a. (1904). —

-DART. (numera bl. ngn gg arkaiserande) jfr dart 1. —

-DEG. [jfr ä. t. silberteig] (†) degformig massa av smält silver; jfr deg 3. (1804; under silberteig). (1885). —

-DEGEL. (numera bl. tillf.) degel av silver. (1788). —

-DEKOR. [jfr sandstens-dekor] dekor i silver l. silverfärg (se d. o. 2) o. d. —

-DEKORATION. särsk. konkret, motsv. dekoration 1 c slutet. (1826) i 3SAH LVI. 3: 25. —

-DENAR. särsk. (om fornromerska förh.) motsv. denar 1 a. (1777: silfver denarier). —

-DENNING. (förr) (1615). —

-DESSERTKNIV~102 l. ~020. —

-DIADEM. jfr diadem 1 b. (1895). —

-DIAPOSITIV. (mera tillf.) jfr -bild 2. —

-DIMMA. (i vitter stil) silverglänsande l. silvervit dimma; särsk. om dimma i månsken. Så hon stod framför mig. / Blyg, som strimman / Af en måne, röjd i silfverdimman. (1809, 1837). (1962). —

-DINKA. (vard., mera tillf.) silverfickur; jfr -rova 2. —

-DIS. (i sht i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt dis (se dis, sbst.2 1). (1896, 1908). —

-DISIG. (i sht i vitter stil) jfr -dis. Ute vid den höstklara, sollysta horisonten såg jag det silfverdisiga hafsbandet. (1906). (1936; om natt). —

-DISK. [fsv. silfdisker; jfr fvn. silfdiskr]

1) (i skildring av ä. förh.) skiva l. tallrik l. dyl. av silver (avsedd att äta på); jfr disk, sbst.1 II 1 a. (1852; om förh. på 1000-talet).

2) koll.: husgeråd av silver; numera bl. (mera tillf.) om bordskärl o. d. av silver, som (skola) diskas l. ha diskats; jfr disk, sbst.1 II 1 b. (1626). —

-DISKONT. (om ä. förh., numera bl. tillf.) om diskontverk vari aktier fingo inköpas av enskilda för betalning i arbetssilver. (c. 1815; om det tillämnade riksdiskontverket). —

-DOFT. (numera föga br.) silverstoft (se -stoft, sbst.1); äv. oeg. l. bildl.; jfr doft I 1 (b). (1789). Clementines ljufva anblick skola vi ej beskrifva, ty det hör till festen, att en slöja, en sky af silfverdoft, sväfvar kring hennes öfre varelse. (1833). —

-DOK.

1) (numera bl. mera tillf.) dok (se d. o. 1) av tyg innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg. (1829). Dagen var med guld besållad, / Natten gick i silfverdok. (1878); jfr dok 6 d.

2) (†) = -duk 1; jfr dok 5. (1636).

Ssgr (†; till -dok 2): silverdoks-mössa. = silverduks-mössa.

-pung. (penning)pung av silverduk. Därs. s. 340 a. —

-DOLK. jfr -kniv. —

-DOLLAR. [jfr eng. silver dollar] dollar av silver. —

-DOPPA. (†) (stift med huvud utgörande) kupig knapp l. buckla av silver; äv. om figur i silverfärg (se d. o. 1, 2), föreställande l. påminnande om sådan knapp osv.; jfr dopp, sbst.1 3. (Bib. 1541). (1746; i silverfärg). —

-DOPPSKO~02 l. ~20. jfr doppsko I 1; särsk.

a) motsv. doppsko I 1 a. (1553).

b) motsv. doppsko I 1 c. —

-DOSA. jfr dosa 1; särsk. om snusdosa av silver. (1930; om snusdosa). —

-DRILL. (i sht i vitter stil) silverklingande drill (se drill, sbst.1 2). Lärkans silfverdriller. (1810, 1837). —

-DRIVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr drivare 17.

Ssg: silverdrivare-hus. (†) hus där drivning av silver utfördes; jfr drivhus 4. (i handl. fr. 1568). —

-DRIVEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som består av drivet silver (se driva, v.2 21 a). Silfverdrifven sölja. (1876). —

-DRIVNING. metall. jfr driva, v.2 40 a β. —

-DROPPE. (stelnad) droppe av smält silver; vanl. allmännare l. bildl.: silverglänsande droppe (av vatten o. d.). (1685; av vatten). —

-DRUVA. (förr) jfr druva 7. (1885). —

-DRÄKT. dräkt (se d. o. II 2 a) av (silver l.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); ofta (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: silverglänsande dräkt (se d. o. II 2 b, 2 b γ); äv. om silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ'). (1818; om fjäderdräkt hos fågel). Att bära mogen ålders silfwerdrägt. (1848). Hildén Michajlovič När 46 (1933). —

(1—3) -DRÄNG. (förr) jfr dräng 2 o. -kammarbetjänt. —

-DUK.

1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) tyg med invävd silvertråd (jfr silver 1 e); jfr duk 1, -brokad o. -dok 2. (1536). (1945).

2) (förr) av silverglänsande förtent järntråd framställd silduk (använd vid silning av mjölk). (1868).

3) [jfr eng. silver screen] (i fackspr.) med ett silverglänsande skikt av aluminium (l. annan metall) överdragen duk att visa ljusbilder l. film på. (1946).

Ssgr (till -duk 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): silverduks-dräkt. jfr dräkt II 2 a. (1842).

-himmel. jfr himmel 6 b. (1662).

-hyende.

-kjortel. jfr kjol 2, 3, 5.

-kläder, pl. (1740).

-mössa.

-sko. (1548).

-sparlakan. (i handl. fr. 1685).

-tröja. (-duk- 1548. -duks- 1672 osv.) jacka l. dyl. av silverduk. (1548).

-täcke. (i handl. fr. 1654; om hästtäcke). —

-DUVA.

1) (i vitter stil) silverglänsande duva. (1814).

2) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande duva. (1925). —

-DYSING. (förr) med bjällror besatt silverbälte. —

-EK. bot. (prydnads)växten Cineraria maritima Lin., som har silvervita, om eklöv påminnande blad. (1879). —

-EPÅLETT. (-epål- (-epaul-) 1816 osv. -poll- 1789—1793) (förr) jfr epålett 1 o. -galon. (1789). —

-ERTS. [jfr t. silbererz] (†) silvermalm. (1805). (1847). —

(1, 2) -ETUI. etui av silver l. för förvaring av silver (särsk. bordssilver). (1955; äv. för förvaring av silver). —

-FACKLA.

1) (tillf.) fackla med handtag av silver.

2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om månen; jfr silver 1 b β α'. (1685). —

-FAL. [jfr t. silberfahl] (i fackspr.) om duva: silvergrå; jfr fal, adj.2 —

-FALERTS~02 l. ~20. [jfr t. silberfahlerz] (numera bl. mera tillf.) miner. falerts som innehåller silver. (1789). —

-FALL. (i vitter stil) silverglittrande (vatten)fall. (1818). —

-FASAN. [jfr t. silberfasan, eng. silver pheasant] zool. (den i södra Asien inhemska, i Europa inplanterade) fågeln Lophura nycthemera Lin., vars rygg, vingar o. stjärt hos tuppen äro silvervita; äv. allmännare, om fågel tillhörande släktet Lophura Flem. (i sht i pl., om detta släkte); ngn gg äv. om grå ädelfasan. (1806). (1953; i pl., om släktet). —

(2) -FASON. (numera bl. tillf.) jfr fason 2 o. -modell 2. —

-FAT. [fsv. silffat] fat av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403); stundom äv. med inbegrepp av den på fatet upplagda maten (jfr fat 3 d). (NT 1526). Uppför breda trappor skredo / Vännerna till riddarsaln, / Silfverfaten stodo redo / Och den skummande pokaln. (1881). KatalÅhlénHolm 98: VI (1929; av nysilver). —

-FATTAD, p. adj. (i fackspr., mindre br.) försedd med silverfattning; jfr fatta 3. Den .. silverfattade skålen. (1924). —

-FATTIG. jfr fattig 2; särsk. bergv. om malm (jfr fattig 2 d). Silfverfattiga glanser. (1788). —

-FATTNING. jfr fattning 2 b o. -infattning. —

-FEMMA. (ngt vard.) silvermynt av fem kronors valör. —

-FERNISSA. (i fackspr.) fernissa som blir silverblank då den stelnar. —

-FEST. (numera bl. tillf.) silverbröllop(sfest); äv. allmännare: fest vid tjugofemårsjubileum. (1847). (1854). —

-FICKUR ~02 l. ~20. jfr -ur. —

-FIGURAT. (†) stycke silvermalm l. mineraliskt silver i form av djur- l. växtgestalt l. försett med teckningar av sådant utseende. (1785). —

-FILIGRAN. jfr filigran 1. (1860: silverfiligram). —

-FILIGRANS-ARBETE~020, äv. -FILIGRAN-ARBETE~020. (-gran- 1903—1959. -grans- 1880 osv.) —

-FIN. fin ss. silver (l. silvrets).

1) (numera bl. tillf.) motsv. fin, adj. I 5. (c. 1690; om fackla; i bild).

2) (numera bl. tillf.) motsv. fin, adj. II 1; särsk. ss. adv.: med mycket små, silverglänsande droppar. (1885).

3) motsv. fin, adj. II (2 o.) 8. (1901; om sträng; i bild). (1926; om klang). —

-FINERING. metall. (1788). —

-FINGERBORG~102, äv. ~200. —

-FINGERÖRT ~102, äv. ~200. bot. växten Potentilla argentea Lin., som har på undersidan vitludna, fingrade blad, femfingerört; jfr -mura. (1851). —

-FISK. [jfr t. silberfisch, eng. silver fish]

1) om fisk med silverglänsande färg; dels (i sht i vitter stil) utan tanke på någon särskild art av fisk, dels (numera nästan bl. i a o. b) om (varietet av) viss art o. d. Silf-fisk, som glittrar wäl, men ger ey fiskar-lön. (1746; i uppräkning av Bohusläns fiskar; möjl. om taggmakrill l. till b nedan). (1786; om ansjovisliknande fisk i Västindien, sannol. Sardinella anchovia Cuv. et Val.). Glad och sorgfri leker / Den lätta silfverfisken i sin å. (c. 1815). särsk.

a) (i sht i fackspr.) om silverglänsande varietet av guldfisk. (1949).

b) zool. om (fisk tillhörande) släktet Argentina Lin. (guldlaxsläktet); särsk. om fisken A. sphyræna Lin. (förr äv. kallad mindre silverfisk; jfr -lax 2); förr äv. om fisken A. silus Asc. (äv. kallad större silverfisk), guldlax. (1790). (1853: Större). Därs. 474 (: Mindre). (1864; om släktet).

c) (†) silverbandfisk. (1772). (c. 1815).

d) (†) om kummel. (1857). (1877); jfr (1886).

2) om avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande fisk.

3) insekten Lepisma saccharina Lin., silverborstsvans; jfr -mal, -svans, -ål 2. (1924). —

-FJÄLL, sbst.1 (mera tillf.) fjäll (se fjäll, sbst.1) som innehåller silvermalm. —

-FJÄLL, sbst.2

1) (i vitter stil) på fisk o. d.: silverglänsande fjäll (se fjäll, sbst.2 1). (1829).

2) (i sht i fackspr.) tunt blad l. tunn flaga av silver (jfr fjäll, sbst.2 2 d); särsk. om sådant blad osv. använt ss. prydnad (jfr -paljett). (1719) i NoraskogArk. 4: 218. (1907). —

(1 d, 5) -FJÄLL, sbst.3 (†) i vapensköld: fält i silver; jfr fjäll, sbst.4 1. (1649, 1668). —

-FJÄLLIG. som har silverglänsande fjäll.

1) motsv. fjäll, sbst.2 1. (1838, 1843; om fiskar).

2) (i sht i fackspr.) motsv. fjäll, sbst.2 2 c. (1857; om blad). —

(1—3) -FJÄRDING. (förr) fjärding (se d. o. 4) vari silver förvarades. (1860, 1880). —

-FLAMMA. (i vitter stil) silverglänsande flamma; jfr -låga. (1821). —

-FLASKA. (silver- 1659 osv. silvers- 1655) (i sht förr) jfr flaska 1. (1655: sölfzflaskor). —

-FLASKESKRUV. (†) skruvpropp av silver till flaska; jfr -skruv. (1751). —

-FLINGA.

1) (numera mindre br.) flinga (se flinga, sbst. 1) av silver. (1828). (1928).

2) (mera tillf.) silverglänsande snöflinga. —

-FLITTER. = -fjäll, sbst.2 2; numera bl. (föga br.) koll. (1872). —

-FLITTRA. (i sht i fackspr.) = -fjäll, sbst.2 2. —

-FLOCK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om silverglänsande fiskstim; jfr flock, sbst.1 2 b. (1781). —

-FLOD. (i vitter stil) silverglänsande flod; ofta mer l. mindre bildl., särsk. om flödande månsken (jfr silver 1 b β α'). (1755; i bild). Hundra silfverfloders krökning. (c. 1822). Månans silfverflod. (1831). —

-FLOG. (föga br.) om silverglänsande hinnartat överdrag (på frukt o. d.); jfr anflog. Silverfloget på slånbuskens frukter. (1916). —

-FLOR. (i sht förr) flor (se flor, sbst.1 1, 1 a) av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. (1740). (1916). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om (l. med tanke på) månsken (jfr silver 1 b β α'), dels om (l. med tanke på) silverglänsande vattenyta (jfr silver 1 b β β'). Vågens silfverflor. (1761). (c. 1800). —

-FLORETT. (förr) tyg av florettsilke o. silvertråd; jfr silver 1 e. —

-FLOTTA. [jfr t. silberflotte] (förr) om var o. en av de flottor på vilka spanjorerna transporterade silver från sina amerikanska kolonier till Spanien. (1628: silfuerflotten). —

-FLOX. (†) (prydnads)-växten Plumbago capensis Thunb., som har glänsande (silver)blå blommor, blyblomma. (1904). —

-FLUGA. (†) silvermynt om åtta skilling; jfr fluga 1 b slutet. (1892). —

-FLUSS. (†) (massa av) smält silver. (c. 1747). —

-FLÄCK. i sht zool. o. bot. silverfärgad fläck (se fläck, sbst.1 1 b). —

-FLÄCKIG. i sht zool. o. bot. försedd med silverfläckar; jfr fläckig 1 b. Silfverfläckiga .. Växter. —

-FLÖDE. silverglänsande flöde.

1) motsv. flöde 1. Vid (floden) Savas silfverflöde. (1841).

2) bildl., motsv. flöde 2; särsk. dels om silverglänsande månljus (jfr silver 1 b β α'), dels om ljud med silverklang (jfr silver 1 c). (1906; om månsken). (1948; i fråga om silverklingande fågelsång). —

-FLÖJT. [jfr t. silberflöte] flöjt av silver l. (vanl.) med silverklang; äv. bildl. Silverflöjten. Goldkuhl (1928; boktitel). (1930; av silver). Någon sorts ouvertyr, någonting av Mozart med obligatviolin och silverflöjt. (1943). (1952; om sångfågels strupe). —

-FODER. (†) fodral av silver; jfr foder, sbst.2 1. —

(1, 2) -FODRAL. jfr -etui. (1950). —

-FOLIE l. -FOLIUM. (i sht i fackspr.) tunt blad av silver; äv. ss. ämnesnamn: bladsilver; jfr folie, sbst.1 1. (1888; ss. ämnesnamn). —

-FOND.

1) (mera tillf.) till 1: fond (se fond, sbst.1 I 2) bestående av (l. glänsande ss.) silver. Bokband av silver i filigransarbete på förgylld silverfond. (1945).

2) (förr) till 1—3: fond (se fond, sbst.1 II 2) av myntat l. omyntat silver utgörande säkerhet för utgivna sedlar. (1797). —

-FORS. (i vitter stil) silverglänsande fors (se fors, sbst.2 1). (1839). —

-FOT.

1) (i vitter stil) på djur (l. gudinna o. d.): silverfärgad fot. (1830).

2) på föremål: fot av silver. (Bib. 1541). 4 st. Saltkar af Glas med silfverfötter.

3) (numera mindre br.) silvermyntfot. —

-FOTAD, p. adj. [jfr gr. ἀργυρόπεζα] (i vitter stil) som har silverglänsande fötter; särsk. om nereiden Thetis. Den silfverfotade Tetis. (1807). Silfverfotade elfvor trippa, / .. Öfver gräsets plan. (1837). —

-FOTKNAPP. (förr) lös knapp (se knapp, sbst. 2) av silver, bestående av en i mitten smalare del med klot- l. skivformiga utvidgningar i ändarna, varav den ena var större (o. påminde om en fot). —

-FRADGA, r. l. f. (i vitter stil) silverglänsande fradga. Champagnens sköna silfverfradga. (1809). —

-FRADGIG. (i vitter stil, numera bl. tillf.) försedd med silverglänsande fradga. Snöhvita skägget / Flöt, som en silverfraggig våg. (1834, 1858). —

-FRANS. frans helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. bildl. Det blåa hafvet .. kastade silfverfransar mot strand och klippor. (1906). —

-FRANSAD, p. adj. försedd med silverfrans(ar); äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr fransa, v. 1 b β). Silfverfransadt bårdok. (1889). (Malens) ofta guld- och silverfransade framvingar äro långa och smala. (1918). —

-FRI. fri från silver. Silfverfritt Bly. —

-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande silver; särsk. om fråga rörande silvermyntfot l. (om förh. i Förenta staterna i ä. tid) statliga stödköp av inhemskt silver för prägling av mynt. (1921; om amerikanska förh.). —

-FRÄTSTEN. (†) silvernitrat; jfr frät-sten 1. (1777). (1828). —

-FULL. (†) som innehåller mycket silver, starkt silverhaltig. (1649; under argentosus). (1700). —

-FULMINAT ~ful1mina2t, n.; best. -et. [jfr t. silberfulminat, eng. silver fulminate; senare leden av stammen i lat. fulminare, blixtra (besläktat med gr. φλέγω, lyser; se black, adj.), o. den i namn på salter vanliga ändelsen -at; jfr t. fulminat, eng. o. fr. fulminate, alla med bet.: explosivt salt av knallsyra] kem. knallsilver. —

-FUNT. jfr funt, sbst.1 (i handl. fr. 1646). —

-FUR l. -FURA l. -FURU. [jfr eng. silver fir] (†) silvergran. (1847: Silfverfuru). —

-FUX. (i vitter stil) häst med silverglänsande rödaktig l. rödbrun färg. (1839). —

(1—3) -FYND. abstr. o. konkret: fynd (bestående) av (i jorden dolda) silverföremål l. silvermynt från forna tider; förr äv.: silverfyndighet. (1771). (1789; om silverfyndigheter). —

-FYNDIGHET~102, äv. ~200. jfr fyndighet II b. (1890). —

-FÅGEL.

1) (numera bl. i vitter stil) silverglänsande fågel; förr äv. [efter eng. silver bird] ss. beteckning för valfågeln Pachyptila vittata Gm. (l. närstående art av valfåglar). (1795). (1931).

2) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande fågel.

3) [med tanke på penningens flyktighet] (tillf., skämts.) bildl., om silvermynt. (1910). —

-FÅLE. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om var o. en av de silverglänsande hästar (l. dragdjur) som enligt klassisk mytologi tänktes draga mångudinnans vagn; jfr silver 1 b β α' o. -vagn. (c. 1815). —

-FÅLLA. (tillf.) förse (ngt) med silverfärgad fåll l. bräm l. kant; anträffat bl. (i vitter stil) bildl. Skall ur natt, som silverfållas, / livets klara kinder trollas? (1926). —

-FÅNGST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. o. (vanl.) konkret: silverutvinning. (1869; konkret). —

-FÅRA. (i sht i vitter stil) silverglänsande fåra (som bildas efter båt i vatten l. som vattendrag utgör o. d.). Glädtigt skjuter hans svarta svan (dvs. Fritiofs båt) / sin silfverfåra på solblank ban. (1825). Elfvens silfverfåra. (1868). —

-FÄ. (†) koll.: silversaker. (1593: söllffueafe, sannol. felaktigt för söllffuerfe). —

-FÄLLNING. i sht kem. abstr. o. konkret; jfr fällning 2. (1782; konkret). (1907; abstr.). —

-FÄLT.

1) (numera föga br.) till 1: område med (rika) silverfyndighet(er). (1773).

2) i sht herald. till 1 d, 5; på vapensköld o. d.: fält (se d. o. 6 b) i silver. (1746). —

-FÄRG. [jfr t. silberfarbe]

1) silvrets färg; färg sådan som silvrets; silverglänsande färg (se färg, sbst.1 1); äv. oeg. l. bildl. En kosteligh steen medh silffuerfärga. (1640; under aspilates). Silfver-färgen skattar verlden högre än then största vishet. (1737; med syftning på silvermynt o. d.). (1915).

2) färgämne varmed man ger ett föremål l. en yta silverfärg (i bet. 1); jfr färg, sbst.1 2. (1720). (1951).

3) (i vitter stil, föga br.) i utvidgad anv., om silverfärgad snö; jfr silver 1 b β β'. (1834, 1856). —

-FÄRGA, adj. oböjl. (-ferg 1628. -ferge 1557—1590. -färga (-fe-) 1645) [jfr t. silberfarb; med avs. på senare ssgsleden se liv-färga, adj.] (†) silverfärgad. Två sölffverferghe siuudde stiärner. (1557). —

-FÄRGA, v. (i sht i vitter stil) ge (ngt) silvrets färg, göra silverfärgad. Ungdomsvåren / I Gubbens hjerta än är quar / När vintren silfverfärjar håren. (1814). —

-FÄRGAD, p. adj. som har silvrets färg. Sölffuer fergat damask. Med håret silfverfärgadt, / beskyddar Carl ännu ruiner, / dem han bergat. (1811). Silverfärgade blåvingen. (1934). —

-FÄSTE.

1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spänne av silver; jfr fäste 7 b.

2) fäste (se d. o. 7 c) av silver (på svärd l. värja l. dyl.). —

-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om malm, berglager o. d.: som innehåller silver, silverhaltig l. dyl.; jfr föra 13. (1773; om malmgång). (1886; om blyglans). —

-FÖREKOMST~102, äv. ~200. jfr -fyndighet. (1911). —

-FÖREMÅL~102, äv. ~200. jfr föremål 3 b o. -pjäs, -sak. —

-FÖRENING. kem. kemisk förening (se d. o. 6) innehållande silver. (1885). —

-FÖRGYLLD, p. adj. (†) försilvrad. En Szölfförgyltt Dagertt. (1553). (c. 1750; om kalk). —

-FÖRLIKNING. (†) i uttr. guld- och silverförlikning, förhållande mellan guld o. silver i fråga om värde; jfr förlikna 4. Guld- och Silverförlikningen i England är som 1 till 14 1/3. —

-FÖRLUST. (i fackspr.) förlust l. minskning av silver (vid extraktion ur malm o. d.). —

-FÖRLÄGGARSKED~0102. (numera föga br.) förläggssked av silver. (1825). —

(1—3) -FÖRRÅD. jfr förråd, sbst.3 1; särsk. om riksbankens förråd av (myntat) silver. (1771). —

(1—3) -FÖRSÄNDELSE. post. försändelse innehållande (myntat) silver. (1880). —

-GAFFEL. jfr gaffel 1 b. (1536). —

-GALJON. (förr) jfr galjon 1 o. -flotta. (1903). —

-GALON. galon innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. (1637). —

-GALONERAD, p. adj. i fråga om klädesplagg: prydd med silvergalon(er). Silfvergalonerade betjenter. (1833). —

-GAMMA. (†) om nattflyet Phytometra gamma Lin., som på framvingarna har en silverglänsande fläck i form av den grekiska bokstaven gamma, gammafly. (1837). —

-GANS. (i fackspr.) gans innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); jfr -lits. —

-GAS. (i sht förr) tunn, lätt o. luftig, silverglänsande vävnad innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. bestående av bomullsgas behandlad med gelatin l. dyl. 10 al(nar) Söllfwer Gaze till en lius Crona och Spegel. (1822). (1870). —

-GASIR. (†) ett slags tunn, silverglänsande vävnad; jfr -gas. (i handl. fr. c. 1700: sölfgazir). —

-GATA. (i vitter stil) bildl., om långsträckt (o. smal), silverglänsande vattenyta l. om stråk av (mån)ljus på vattenyta; jfr gata 3 g o. silver 1 b β α', β'. När månen lägger sin silvergata över ett hav. (1941, 1954). Sundets (dvs. Öresunds) silvergata. —

-GEHÄNG. (i sht förr) gehäng av silver l. (vanl.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e). (1661). (1697; av silver). —

-GESCHIRR. [jfr t. silbergeschirr] (†) koll.: husgeråd l. prydnader av silver. (1561). (1678). —

-GESMID, n. [jfr t. silbergeschmeide; senare leden av t. geschmeide, ä. t. äv. geschmiede, av fht. gasmīde, metall, i avljudsförh. till smidōn, smida, smid, smed (se smed)] (†) konkret: silversmide. (i handl. fr. 1568). (1570). —

-GESPINST. (†) silvertråd. —

-GEVÄR. (†) silverglänsande vapen; jfr gevär 1. —

-GJORD. (†) ring l. krans av silver (anbragt omkring ngt ss. prydnad); jfr gjord, sbst. 2. (Bib. 1541). —

-GLANS. [jfr t. silberglanz]

1) glans av silver l. (vanl.) påminnande om silvrets; äv. bildl. Liljans silfver-glans. (1792). Månens silfverglans i nattlig skog. (1876). (1911; bildl.). Lägg en bit kamfer i silverskåpet, så håller sig silverglansen bättre. (1946). särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., om en av parasitsvampen Stereum purpureum Pers. förorsakad sjukdom hos blad på träd l. buskar, kännetecknad av silverliknande glans hos bladen, mjölkglans, blyglans. (1927). (1935).

2) miner. av svavel o. silver bestående mineral (Ag2S), argentit, svavelsilver; jfr glans 4 b. (1854). (1954). —

-GLANSANDE, p. adj. (†) = -glänsande. (1669). —

-GLAS. [jfr t. silberglas (i bet. 1 o. 2), eng. silver glass (i bet. 1)]

1) (numera bl. tillf.) medelst en silverförening gulfärgat glas (se d. o. 1).

2) [jfr motsv. anv. i t.; mineralet har ett glasartat utseende] (†) silverglans (se d. o. 2); jfr glas-erts. (1747). (c. 1815).

3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) för brännvin avsett dryckeskärl av silver, format ss. ett brännvinsglas, supkalk. —

-GLASERING. (mera tillf.) konkret: glasyr bestående av silverglete. Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt. (Bib. 1917; Bib. 1541: silff slagg). —

-GLAS-ERTS. [jfr t. silberglaserz] (†) = -glans 2. (1775). (1864). —

-GLASFOT~02 l. ~20. (i sht förr) jfr glas-fot 2. —

-GLAV l. -GLAVEN. särsk. herald. till 1 d, 5: glav (se d. o. 1) i silver. (1887). —

-GLETE l. -GLITT. [jfr mlt. sulverglede, holl. zilverglit, t. silberglätte, ä. eng. silver glet] (i fackspr.) (gulaktig, fjälligt kristallinisk) blyoxid (PbO), i allm. erhållen ss. biprodukt vid avdrivning av silver ur verkbly (använd till framställning av mönja, blyvitt m. m., äv. av plåster, salvor o. d.), blyglete; jfr guld-glete. (1578). Jag sitter nu här i Rostock .. med blyhvittsalfva och silfverglitt på mitt utslagna venstra öga. (1780). (1852; använd vid framställning av målarfärg). (1931).

Ssgr: silverglete- l. silvergletes- l. silverglitt- l. silverglitts-fernissa. (förr) fernissa framställd med silverglete ss. sickativ. (1883).

-plåster. (-glitts-) (†) blyplåster. (1777).

-salva. (-glitt- 1698—1774. -glitts- c. 1820—1902) (†) blyättikssalva. ApotT 1698, s. 90. (1902).

-ättika. (-glitts-) (†) blyättika. (1902). —

-GLIMMANDE, p. adj. som glimmar av l. (vanl.) ss. silver. En blånande vik, ett silverglimmande stycke av Saimens hav. (1915). Silverglimmande skatter från vikingatiden. (1941). —

-GLIMMER. [jfr t. silberglimmer] (†) kattsilver. (1815). —

-GLITT, se -glete. —

-GLITTER.

1) (i sht i vitter stil) glitter (se d. o. 1) av silver l. (vanl.) ss. av silver. (1894).

2) om ngt som glittrar av l. ss. silver; numera bl. koll., särsk. dels om paljetter l. tråd av äkta l. oäkta silver, dels om silverglänsande julgransglitter. (1685; i pl.). (1782; om glittrande fjäll av silver). (1934; om julgransglitter). (1936; om paljetter). —

-GLITTER-BAND. (numera bl. tillf.) band l. snöre som glittrar av l. ss. silver; jfr -galon, -snöre. (1751). —

-GLITTER-PÄRLA. (numera bl. tillf.) silverglittrande glaspärla. —

-GLITTRANDE, p. adj. som glittrar av l. (vanl.) ss. silver. (1799; om hår i björns päls). (1860; om dansande par). —

-GLOB.

1) (†) liten kula av silver (på ytan av legering).

2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande glob (se d. o. 1 a). (c. 1820; om månen). —

-GLÄNSANDE, p. adj. som glänser av l. (vanl.) ss. silver. (1682; om månen). (Silverörtens) silfverglänsande blad. (1840). Silfverglänsande moln. (1913; om lysande nattmoln). Hästarnas präktiga, silverglänsande munderingar. (1944). —

-GNISTA. (numera bl. tillf.) om glödande partikel av silver; jfr -rök. (i handl. fr. 1687: Silfwergnistrerna). —

-GOLV. (i vitter stil) golv bestående av l. beklätt med l. glänsande ss. silver. (1739). —

-GRAFIT. [jfr t. silbergraphit] (i fackspr.) silverglänsande grafit. —

-GRAMAN. (†) (kant)band l. bård l. spets l. dyl. helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. —

-GRAN. [jfr t. silbertanne] det i södra o. mellersta Europa vildväxande, i Sv. ss. prydnadsträd odlade trädet Abies alba Mill., som har undertill vitglänsande barr, ädelgran; äv. allmännare, om (träd av) släktet Abies Mill. (särsk. i uttr. vanlig l. tysk l. europeisk silvergran, om A. alba Mill.); jfr -fur. (1795). Vanlig Silfvergran. (1870). Sibirisk silfvergran. (1874; om A. sibirica Ledeb.). Tysk Silvergran. (1893). Den europeiska silfvergranen. (1926; om släktet). Amerikansk silvergran. (1938; om A. procera Rehd.).

Ssgr: silvergrans-, äv. silvergran-bestånd. jfr bestånd 11 a. (1868).

-olja. (i fackspr.) olja l. terpentin från silvergran.

-släkte(t). bot. om trädsläktet Abies Mill. (1879). —

-GROBLAD~02 l. ~20. (föga br.) bot. växten Plantago media Lin., som har silvervita blommor, kämpar. (1905). —

-GROGG. [med tanke på dryckens silverfärg (se d. o. 1); jfr -te 1] (i sht vard.) grogg av brännvin o. kolsyrat mineralvatten l. sockerdricka. —

-GROSCHEN. [jfr t. silbergroschen] (förr) groschen av silver; förr äv. i utvidgad anv., om romerskt ass. (1626: sölffgrosz; t. övers.: Silbergroschen; om romerska ass). —

(1, 5) -GRUND. (i sht i fackspr.) grund (se grund, sbst.1 I 3 a, b) av l. i silver; silverglänsande grund; förr äv. dels om botten av silvertråd i vävnad (jfr silver 1 e), dels om bas hos figur i silver på vapensköld (jfr grund, sbst.1 I 1). Samett .. Suartt med Selffuergru(n)dh. (1746; om bas hos figur på vapensköld). Argentin .. visar en skyggande glans på Silfvergrund. (1788). Laserad guld- eller silfvergrund (på papjemachéarbeten). (1887). —

-GRUVA. jfr gruva, sbst.3 VarRerV 50 (1538). (Salas) största märkvärdighet är den derinvid belägna silfvergrufvan, fordom kallad ”Svea Rikes Skattkammare och yppersta klenod”. (1866). —

-GRÅ. [jfr t. silbergrau] grå ss. silver; grå med skiftning i silvervitt; ofta i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ'). (1781; i fråga om hårfärg). Den vördnadsvärde med de sölfgrå håren. (1861). Kragskyddare .. av konstsilke i vacker silvergrå färg. (1916). En långsträckt, låg byggnad, silvergrå av ålder. särsk. i n. sg. substantiverat, vanl. om silvergrå färgnyans l. silvergrått färgämne (i sht förr särsk. dels om färgämne av blyvitt o. sot, dels om färgämne av piplera o. mineralsvart; jfr skiffergrått). (1782; om färgnyans). (Ekenberg o.) Landin 779 (1894; om färgämne av piplera o. mineralsvart l. av blyvitt o. sot). Socknens unga grevinna, oftast klädd i silvergrått. (1931). —

-GRÅT. (i vitter stil, numera bl. tillf.) gråt med silverglänsande tårar; anträffat bl. mer l. mindre bildl.; jfr -tår 1. Liljan försmälter i silfvergråt / Vid sångens melodiska röst. (c. 1815). —

-GRÄS. (i sht förr) (ss. prydnad i vas o. d. använt) torkat o. preparerat, silverglänsande gräs; jfr makartsbukett. (1927; om ä. förh.). —

-GRÖN. (i sht i vitter stil) grön med skiftning i silvervitt; äv. i n. sg. substantiverat. Blad i silfvergrönt och gyllene bär (på vapensköld). (1900). Det silvergröna Kronborg. (1934, 1954). —

-GUD. [fsv. silfguþ] (numera bl. tillf.) gudabild av silver. (Bib. 1541). —

-GULT, n. [jfr t. silbergelb] (i fackspr.) för gulfärgning av glas använt färgämne innehållande silver (särsk. i form av silverklorid l. svavelsilver); äv. om den erhållna färgnyansen. —

-GUR. [jfr t. silbergur] (†) i fuktigt tillstånd grötlik jordart innehållande silver. (1747). (1788). —

-GYLLEN. [jfr d. sølvgylden] (förr) silvermynt svarande (l. avsett att svara) i värde mot guldmyntet gulden l. gyllen (o. utgörande en föregångare till l. tidig form av daler); särsk. om sådant mynt i Sv., Danmark o. Norge från förra delen av 1500-talet. (1872, 1875; om svenskt mynt). (1894; om danskt mynt). (1928; om tyskt mynt). —

-GÅNG. bergv. silverförande mineralgång; jfr -åder. (1633: silfuergånga). —

-GÅS. (numera bl. tillf.) jfr -fågel 2. (1619; om förh. i det antika Rom). —

-GÄLB. (†) silverglete. (1650: Silfwerhiäl; i plåster). —

(1—3) -GÄRD. (förr) = -hjälp. (1795). (År) 1522 upptogs af kyrkorna en frivillig silfvergärd till befrielsekrigets förande. (1893). —

-GÖRDEL. = -bälte 1; äv. allmännare l. mer l. mindre bildl., särsk. dels (i sht i vitter stil) om ngt (t. ex. långsträckt vattenyta l. strimma av månljus på vattenyta) som tänkes ss. ett silverglänsande bälte (jfr silver 1 b β α', β'), dels om band l. ring av silver kring ngt (jfr gördel 2). Amfitrites hand / Vid Månens sken, Din (dvs. Venus') silfvergördel spinner. (1813). En käpp af spanskt rör med silfvergördel. —

-GÖT. (i fackspr.) jfr göt, sbst.2 1, o. -tacka. —

-HAKE. (i sht förr) hake (se hake, sbst.2 1 c) av silver; i pl. äv. om par av hake o. hyska av silver. (1912; i pl., om par av hake o. hyska). —

-HALS. hals (se d. o. 6) av silver (på kärl o. d.). (i handl. fr. c. 1672). Tvänne kristallkaraffer med silfverhalsar. (1917). särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om hals täckt av silverpapper l. dyl. på champagnebutelj; förr äv. om champagnebutelj. (1847; om champagnebutelj). ”Hvem skall knäcka de der fyra silfverhalsarne, jungfru lilla?” (1864). —

-HALSBAND~02 l. ~20. [fsv. silfhalsband, silverhalsband] jfr hals-band 1. (1543). —

-HALS-PENNING. (†) platta l. medaljong av silver att bäras i kedja l. dyl. om halsen; jfr penning 3 g α o. medalj 1. —

-HALT. halt (se halt, sbst.1 1) av silver. —

-HALTIG. som innehåller silver. Silfwerhaltig Bly-Malm. (1697). —

-HAMMARE. jfr hammare, sbst.2 1. mindre bildl.; särsk. (i vitter stil, mera tillf.) i uttr. slå med silverhammare, om fågel: slå silverklingande drill(ar) l. dyl. (jfr silver 1 c). Silfwerhammar bryter snart en Järndörr. (1665); jfr silver 3. I denna dämpade timma (efter regnet i skymningen) slår näktergalen med silverhammare. —

-HAND.

1) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande hand. (1818).

2) (tillf.) hand vit o. glänsande ss. silver; anträffat bl. i bild. (1848; eng. orig.: silver hand). —

(2) -HANDDUK~02 l. ~20. handduk med vilken silverföremål (särsk. bordssilver) torkas efter diskning. —

(1—3) -HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) med silver; i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2; i sht förr äv. konkretare, om silversmeds affärsföretag (jfr handel, sbst.2 11 b ε). (1747). (1837; konkretare). —

-HANDFAT~02 l. ~20. (i sht förr) (1556). —

-HANDKAVLE~020 l. -HANDKAVEL ~020. (numera i sht i skildring av ä. förh.) på svärd l. värja o. d.: handtag av silver. —

-HANTERING. (i sht i skildring av ä. förh.) yrkesmässig verksamhet bestående i brytning av silvermalm o. framställning av silver. (1935; i skildring av förh. på 1500- o. 1600-talen). —

-HARPA. (i vitter stil) harpa (se harpa, sbst.1 1) av silver l. med silversträngar. (1810, 1838). —

(1 d, 5) -HATT. (†) om vart o. ett av de om stormhattar påminnande stycken i silver som tillsammans med blå stycken av samma form (”stålhattar”) bilda en art av heraldiskt pälsverk; anträffat bl. i pl. (1746). —

-HATTBAND~02 l. ~20. [fsv. silfhattaband] (i sht förr) jfr hatt-band 1 o. -galon. —

-HINNA.

1) tunt lager l. överdrag l. tunn beläggning av silver (på l. omkring ngt); företrädesvis om försilvring (se d. o. 2).

2) (i fackspr.) om silvervit hinna närmast fröet i sädeskorn l. ris l. kaffebönor o. d.; jfr -hud 2. (1921; i fråga om ris). (1934; i fråga om kaffebönor). —

-HJUL.

1) till 1: hjul bestående av l. glänsande ss. silver; äv. (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. med tanke på månen; jfr silver 1 b β α' o. -vagn slutet). (1814). (c. 1817).

2) till 1 d, 5; på vapensköld o. d.: i silver utförd avbildning av hjul. (1787, 1791). —

-HJÄLM. hjälm (med beläggning l. prydnader) av silver l. glänsande ss. silver. (1822). (1957). —

(1—3) -HJÄLP. [fsv. silfhiälp] (förr) tillfällig skatt l. pålaga erlagd i silver; jfr hjälp 1 d β slutet o. -skatt 2. (1524). —

-HJÄRTA. [fsv. silfhiärta] hjärtformigt prydnadsföremål av silver; jfr hjärta IV a. —

-HJÄSSA. (i vitter stil) hjässa med silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ'); äv. metonymiskt, om person med sådan hjässa. Hela fält / Af silfverhjessor, svigtande för ålder, / Stå väntande på straffets skördedag. (1821). (1876, 1880). —

-HOLK. (i sht i fackspr.) holk l. hylsa av silver (t. ex. på knivskaft). —

-HOLKAD, p. adj. [senare leden till holk, sbst.1] (mera tillf.) försedd med silverholk. En smal silverholkad käpp. (1918). —

-HORN. [fsv. silfhorn (i bet. 1); jfr t. silberhorn] horn (med beläggning l. prydnader) av silver l. glänsande ss. silver. (1805). särsk.

1) motsv. horn 3 (a). (c. 1700).

2) motsv. horn 5. (1888, 1891).

3) (numera bl. tillf.) motsv. horn 6, om hornformig huvudbonad av silver. (1861; buren av drusisk furstinna).

4) (i vitter stil) motsv. horn 6 e, om var o. en av de båda silverglänsande spetsarna på halvmånen; ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 1. (1672). Den sköna himlakroppen (dvs. månen), som ur sitt silfverhorn nu begjuter oss med ett mildt och kyskt skimmer. (1839). —

-HORNAD, p. adj. (numera bl. tillf.) försedd med silverhorn; särsk. (i vitter stil) om månen (jfr horn 4). (1817). —

-HORNERTS. [jfr t. silberhornerz] (†) hornsilver. (1789). (1916). —

-HUD. (numera mindre br.)

1) hos människa: gm starkt solsken skadad hud med silverglänsande färg; äv. bildl. (1930; äv. bildl.).

2) [jfr t. silberhäutchen] = -hinna 2. (1910; i fråga om kaffebönor). —

-HUS. (†) = -boett a. —

-HUVA. (numera bl. tillf.) silverglänsande huva; särsk. (i vitter stil) bildl., om snötäcke (på kulle; jfr silver 1 b β β'). (c. 1850). —

-HUVUD. i silver utförd avbildning av huvud; förr äv. i utvidgad anv., om silverbeslag på yttersta delen av knivskaft (jfr huvud 6). (1654; i utvidgad anv.). (1952). —

-HYPOSULFIT. kem. undersvavelsyrlighetens silversalt (Ag2S2O4). (1822). —

-HYTTA. [fsv. silfhytta] (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) hytta (se hytta, sbst. 2) för smältning av silvermalm. (1528).

Ssgr (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.): silverhytt-, äv. silverhytte-bälg. jfr bälg 3 a. (i handl. fr. 1687).

-konst. jfr konst 3 e.

-redskap. (1554). —

-HÅR.

1) silvervitt l. silvergrått l. silverglänsande hår; företrädesvis (i sht i vitter stil) om en människas silvervita osv. hår (ss. tecken på vördnadsvärd ålderdom; jfr silver 1 b β γ') l., metonymiskt, om ålderdom l. om huvud l. person med sådant hår. Bäfren eller Biwren hafuer tueggiahanda håår, huldhååret, och the långe glittrande sölfhååren. (1611). Man wet, / At ålderdomens skröplighet, / Får dyrt betala silfwer håren. (1716). Omkring de bruna silfverhåren / En krans af ekars löf hon (dvs. flickan) bar. (1822). Skulle vi samla storm och natt / Kring silfverhår? (1871). Från barnaår till silfverhår. Ramsay (1904; boktitel).

2) fint, silverglänsande julgransglitter. (1915). —

-HÅRAD, p. adj. (numera nästan bl. i vitter stil) = -hårig 1. Den .. rake och silfverhårade .. professor Schytteanus Kolmodin. (1870). —

-HÅRIG. [jfr t. silberhaarig]

1) om djur l. (i sht i vitter stil) person l. ngns huvud l. dyl.: som har silverhår (se d. o. 1); äv. bildl. (1825). (1847; bildl.). (Stuxberg o.) Floderus 3: 230 (1903; om flädermus).

2) i sht bot. om växt l. växtdel: som har silvervita l. silverglänsande hår. —

-HÅRING, m. [senare leden avledn. av hår, sbst.] (mera tillf.) silverhårig person. (1898). —

-HÄGER. [jfr t. silberreiher] (numera bl. mera tillf.) zool. hägern Casmerodius albus Lin., som har rent vit fjäderdräkt, ägretthäger (äv. kallad stor silverhäger); äv. (särsk. i uttr. liten silverhäger) om hägern Egretta garzetta Lin., silkeshäger. (1836; om silkeshäger). Stora Silfver-Hägern .. Lilla Silfver-Hägern. (1859). —

-HÄKTA.

1) (i sht förr) häkta (se häkta, sbst. III 1 a) av silver. (1563).

2) (numera föga br.) silverspänne; jfr häkta, sbst. III 1 b. (1794; på bok). —

-HÄKTE. (numera mindre br.) = -häkta 1. (1838). (1876). —

-HÄLL. (i vitter stil) särsk. bildl., om silverglänsande istäcke l. isblock; jfr häll, sbst.2 1 slutet, o. silver 1 b β β'. Isens silfverhäll. (1836). Vid gletscherns silfverhällar. (1854, 1862). —

-HÄNGANDE. (†) hängsmycke av silver; jfr hängande 1. —

-HÄNGE. (numera i sht arkeol. o. etnogr.) hängsmycke av silver. —

-HÄNGSLE.

1) (†) motsv. hängsle 1 a: hängsmycke av silver. (1558).

2) (numera bl. tillf.) motsv. hängsle 2, om silverband varmed ngt uppbäres. (1769; för uppbärande av trumma). —

-HÖLJA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) särsk. bildl.; jfr -färga, v. En tår på kinden stänker, / Den frosten silfverhöljer. (1809, 1837). —

(1, 2) -INDUSTRI. industri (se d. o. 3) som framställer silverföremål. —

-INFATTNING~020. konkret; jfr infattning, sbst.2 1 a. —

-INKRUSTERING~1020. (i fackspr.) jfr inkrustering 2 b; abstr. o. konkret. (1899; konkret). (1930; abstr.). —

(1, 2) -INKÖP~02 l. ~20. jfr inköp 1. (1846). —

-INLAGD~02 l. ~20, p. adj. försedd med silverinläggning. Silfverinlagd hjelm. (1873). —

-INLÄGGNING~020. jfr inläggning 1; abstr. o. konkret(are). (1881; konkret). (1939; abstr.). —

-INNEHÅLL~102, äv. ~200. jfr innehåll 2. (1797; i mynt). —

-INVÄVD~02 l. ~20, p. adj. invävd med silvertråd; jfr silver 1 e. Robe af hvit silfverinväfd reps. —

-IRIS. bot. (den bl. a. i sydöstra Europa inhemska, i Sv. stundom ss. prydnadsväxt odlade) svärdsliljan Iris pallida Lam., som har silvervita blomstödjeblad. (1946). —

-JETONG. jfr jetong 2. (1784). —

-JODID. [jfr t. silberjodid, eng. silver iodide] i sht kem. silversalt utgörande en förening av jod o. silver (AgJ), särsk. (på grund av stor ljuskänslighet) använt vid framställning av fotografier, jodsilver. (cit. fr. 1841). —

-JON. kem. o. fys. (1931). —

-JUBILEUM. [jfr amerik. eng. silver jubilee] (numera bl. tillf.) tjugofemårsjubileum; jfr -bröllop. (1897, 1902). —

-KAFFEKANNA~1020. —

-KAKA. (numera mindre br.) kakformigt stycke av silver (jfr kaka, sbst. 5 e); stundom: silvertacka. (1584). (Hertig Johan) länte .. (konung Sigismund) 125,000 daler i goda hårda svenska silfkakor. (1599). (1844). —

-KALK, sbst.1 jfr kalk, sbst.1 I; företrädesvis om nattvardskalk av silver; i sht förr äv. om supkalk (jfr -glas 3). (i handl. fr. 1578; i kyrkoinventarium). —

-KALK, sbst.2 [fsv. silfkalker; jfr t. silberkalk] (†) silveroxid l. silversalt (l. fällning o. d. innehållande silver); jfr kalk, sbst.2 4. (1747). (1795). —

-KALKA. (i vitter stil, tillf.) bildl.: förläna (ngt) silvervit färg (gm belysning); jfr kalka, v.1 4 slutet. Vaka, medan stjärnor silverkalka / murars rader. (1926). —

-KALKSTEN~02 l. ~20. miner. o. bergv. silverhaltig kalksten (se d. o. 1). (1789). —

-KAMLOTT. (†) kamlott innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. —

-KAMMARE.

1) [jfr t. silberkammer] till 1—3: rum (l. lokal med flera rum) för förvaring av (i sht furstes l. kyrkas) silver (särsk. o. i fråga om nutida förh. nästan bl. silverföremål; jfr fate-kammare); äv. om samling av silver i sådant rum (osv.); förr äv. dels om förråd av kungligt (bords)silver medfört i fält o. d., dels om stab av tjänare vid sådant förråd. Elden (var) löss paa slottet och bran wp, konunx maket och silffkama(re)n. (1525). Wår sölffkammer opå Calmarne. (1545). Vår .. begären (är), att tu (dvs. hertig Erik) ville gå udi innere maket i vår sölffkammer ther på Stocholm och anamme ther utt så månge tyske daler ther äre. (1556). (Den turkiske) Keisarens Skatt- och SilfKammar. (1694). (c. 1734; om stab av tjänare). Därs. 120 (om förråd medfört i fält). Den nuvarande K(ungliga) Silverkammaren, som liksom sina föregångare är en hophållen samling förvarad inom lås och bom i slottet.

2) (numera bl. tillf.) till 1: silverfärgat rum; särsk. motsv. kammare, sbst.2 7 a. (1786).

Ssgr (till -kammare 1): silverkammar-betjänt. (förr) tjänare med uppgift att vårda o. ha tillsyn över (furstlig l. högt uppsatt persons) silver; särsk. ss. sammanfattande beteckning för taffeltäckare o. silverknekt; jfr -betjänt, -mästare. (1730).

-dräng. (förr) jfr dräng 2 o. -kammar-betjänt.

-vagn. (förr) vagn avsedd för l. använd till forsling av silver från l. till silverkammare. —

-KANDELABER. —

-KANIN. zool. (ras av) tamkanin med mer l. mindre silvergrå färg. (1847). —

-KANNA. jfr kanna, sbst.2 1 (a, b). (1526; om dryckeskanna). —

-KANN-BÄGARE. (†) bägare av silver, rymmande en kanna (se kanna, sbst.2 2). (c. 1734); jfr (1845). —

-KANT.

1) kant (se kant, sbst. 7) l. bräm l. bård l. dyl. av silver l. (textilt material innehållande) silvertråd (jfr silver 1 e). (1664).

2) (i sht i vitter stil) silverglänsande kant (se kant, sbst. 4). Hur glittrar årans silfverkant, / Och våta nätet, som demant! (1814). —

-KANTAD, p. adj. försedd med silverkant; särsk. (i vitter stil) motsv. -kant 2. Silfverkantad sky. (1836). —

-KANTILJ. (i fackspr.) jfr kantilj 1 o. -buljon. —

-KANYL. med. —

-KAPPA. särsk. vap. om beslag av silver på övre ändan av kaveln på en sabel (jfr kappa, sbst.1 2 a ζ γ'). (1932). —

-KAPPE. (numera knappast br.) (liten) silverbägare; jfr kappe, sbst.3 1. (1666). (1921). —

-KAPSEL. jfr kapsel 1. En bönbok från 16:de seklet, i silfverkapsel. (1842). —

-KAR. [fsv. silfkar] silverkärl; numera företrädesvis (mera tillf.) dels om saltkar l. rökelsekar o. d. av silver (jfr kar, sbst.1 1), dels om större behållare (för vätska) av silver (jfr kar, sbst.1 2). (1523). —

-KARBONAT. [jfr t. silberkarbonat] kem. kolsyrans silversalt (Ag2CO3). (1873). —

-KARM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr karm 4 o. -vagn. (1839). (1906). —

-KAROLIN. (förr) karolin (se karolin, sbst.1) av silver. (1867; om görtzkaroliner). —

-KAROTT. (1935). —

(1, 3) -KASSA. (förr) om sedelutgivande banks kassa (se kassa, sbst.1 3 c) av silver o. silvermynt (vid silvermyntfot). —

-KASTEN. guldsm. (1862). —

-KATETER. med. (c. 1700). —

-KAVLE.

1) bot. till 1: (prydnads)växten Alopecurus lanatus Sm., som har silverglänsande ax; jfr kavle 5. (1948).

2) herald. till 1 d, 5: kavle (se d. o. 1 k) i silver. Hausen AntiqvForsknR 1876, s. 20. —

-KED, se -kedja. —

-KEDING ~ɟe2diŋ, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (-kiäding 1739) [senare leden av sv. dial. ked(d)ing, käd(d)ing, till kedja, sbst.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten kedja av silver. (cit. fr. 1739). —

-KEDJA, äv. (numera nästan bl. i högre stil) -KED. [fsv. silfkädhia] jfr kedja, sbst. 1 (b). (Bib. 1541: silffkädhor). 1 Silff keed den nyklarna hengia på med 30 Lenkiar runda. Öfver tröjan, rikt ornerad, / hänger dubblad sölfverked. (1898, 1902).

Ssg: silverkedje-bälte. (numera bl. tillf.) bälte i form av silverkedja. (1599). —

-KIS. [jfr t. silberkies] (numera i sht bergv.) silverhaltig kis; förr äv. om (silverhaltig) blyglans. (i handl. fr. c. 1750; om blyglans). (1887). —

(1—3) -KISTA. kista av silver l. för förvaring av silver. (1526). En sölffverkista till sal. Kongl. M:tz lijk. (1633). Gamla tiders kläd- och silfverkistor. —

-KJOL l. -KJORTEL. (numera bl. tillf.) kjol l. kjortel av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg; äv. bildl. (t. ex. om istäcke; jfr silver 1 b β β'); i fråga om nutida förh. bl. motsv. kjol 5. (1823: silfkjortel). Bore kommer åkandes från pol'n, / Mälarn står så styf i silfverkjoln. (1867). —

-KLAFF. mus. på blåsinstrument: klaff (se klaff, sbst.1 3 c) av silver. —

(1—3) -KLANG. [jfr t. silberklang] (i sht i vitter stil) klang av silver l. påminnande om silvrets; särsk. om ren, klar o. spröd klang (t. ex. hos musik l. röst; jfr silver 1 c); äv. bildl., särsk. (konst.) om klar o. glansfull färgton. (1805). Det omtalas .., att man i forntiden tillsatte silfver till klockmetallen för att, som det hette, ge klockorna silfverklang. (1825). O, silfverklang! o, guldets makt! (1837). (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 98 (hos röst). (1850; hos musik). (1906; om färgton). —

-KLAR. [jfr t. silberklar] (i vitter stil) (c. 1755).

1) motsv. klar 1—3: klar l. ren o. glänsande ss. silver; särsk. dels i fråga om ljus l. sken l. färg o. d., dels i fråga om vatten l. vätska l. luft o. d.; äv. i överförd anv., om kväll o. d.: klar o. fylld av silverglänsande sken; jfr -ren 2. (Stiernhielm o.) (1669; om luft). (1693; om källor). (1793; i fråga om hårfärg); jfr silver 1 b β γ'. Månen börjar, silfverklar, / Glittra på de ljusa björkar. (1880). (1898; om likör). Silverklara månskenskvällar. (1919).

2) motsv. klar 5, om ljud (ton, röst o. d.): klar o. silverklingande; jfr -ren 3. Silfverklara toner. (c. 1815). (1860; om röst). Det silverklara pinglet från hennes bjällra. (1931). —

-KLARHET~02 l. ~20. [jfr -klar] (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande klarhet; särsk. motsv. klarhet 1. (1813). —

-KLENOD. jfr klenod 1. (1561: selffuer klenodier). —

-KLIMP. klimp (se klimp, sbst.1 a) av silver; äv. (tillf., skämts.) i utvidgad anv., om silvermynt. (c. 1870) i 3SAH LV. 1: 226 (om silvermynt). —

-KLINGANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som klingar med l. har silverklang; särsk. om ljud l. röst o. d.; äv. i överförd l. oeg. anv., om talorgan l. vad som säges. Silfwerklingande stämmor. (1733, 1754). (Keruber) sjöngo med silfverklingande läppar. (1817). (1917) hos Bremer Brev 3: 538 (om svada). Ett silverklingande skratt. (1935). —

-KLINT. bot. (prydnads)-växten Centaurea ragusina Lin., vars stjälk o. blad äro vitludna. —

-KLIPPING. (förr) jfr klipping, sbst.2 (1535). —

(1, 5) -KLO. (numera bl. mera tillf.) särsk. motsv. klo, sbst.1 1 c. (1746). —

-KLOCKA.

1) klocka (se klocka, sbst. 1) helt l. delvis av silver; äv. bildl. (1748; på kollekthåv). Prinsessan ringer med en silfverklocka, som står på ett litet rundt mosaikbord. (1843). (1926; om kyrkklocka vari silver insmälts). (1936; bildl., om dialekt).

2) (i vitter stil) om silverglänsande, klockformig blomkalk; jfr klocka, sbst. 2 b. (1955).

3) (mera tillf.) bot. varietet av rivieraklocka med stora, silverblå blommor; jfr klocka, sbst. 2 c. (1944).

4) fickur (med boett) av silver; jfr klocka, sbst. 3, o. -ur. (1788). —

-KLORID. [jfr t. silberchlorid, eng. silver chloride] kem. klorvätesyrans silversalt (AgCl), klorsilver. (1832). —

-KLOT. klot (se klot, sbst.1 2) av silver l. (vanl.) silverfärgat l. silverglänsande l. silvervitt klot; särsk. om månen (jfr klot, sbst.1 2 h γ, o. silver 1 b β α'). (1804; om månen). Likvagnen .. har silverklot med kors uppe på taket. (1936). —

-KLUMP. jfr klump 1. (1766). —

-KLÄDD, p. adj. klädd l. betäckt l. överdragen med silver (l. klädd i kläder av textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e) l. ett lager l. hölje av silverglänsande material l. dyl.; jfr kläda I 1, 4 (särsk. 4 a α, e). Silfverklädda fiskar. (1782). Tusen silfverklädda väsen trädde fram med gyllne bloss: / Det var tingens helga vättar, och de sade: strid för oss! (1890). En silverklädd polsk ikon. (1948). —

-KLÄPP. jfr kläpp, sbst.1 1 a; äv. bildl. Kampanulor med silfverkläppar. (1829). (1891). —

-KNAPP. [fsv. silfknapper]

1) knapp (se knapp, sbst. 1) av silver; stundom äv. i utvidgad anv., om silvervit l. silverglänsande (upphöjning i form av en) knapp l. liten skiva l. dyl. (Bib. 1541). (1867; om silvervit knapp på tårta).

2) knapp (se knapp, sbst. 2) av (l. överklädd med) silver l. textilt material l. snodd o. d. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e). (1527). Silfwer Knappar på trä. —

-KNAPPHÅLS-PJE. (†) ss. prydnad vid knapphål anbringat smalt band l. snöre helt l. delvis av silvertråd; jfr silver 1 e. 275 al: Silfwer knapphåls pien. —

-KNAVLE, m. (-knafla) [senare leden sidoform till knavel, sbst.2 (se knavre); jfr sv. dial. (Finl.) knavle, handtag på lieorv] (†) stämnyckel l. stämskruv av silver till stränginstrument (jfr knavre 2)? Een sölf(we)r knafla à 1 1/2 rd:r in specie. (1674). —

(1—3) -KNEKT. [jfr t. silberknecht] (förr) tjänare med uppgift att vårda (furstes l. högt uppsatt persons) silver (o. biträda taffeltäckare vid taffel); jfr -kammar-betjänt, -vaktare, -vartare. (1730). (1916).

Ssg: silverknekts-, äv. silverknekt-dräng. (förr) tjänare som var silverknekten behjälplig i hans arbete. —

-KNIV. kniv (särsk. bordskniv) av silver l. (vanl.) med silverskaft. (1674). —

-KNIVSKAFT ~02 l. ~20. —

-KNOPP.

1) knopp (se d. o. 1) av silver (särsk. på käpp); äv. bildl. (1623). Spanskt Röhr med sölfwerknopp. (i handl. fr. 1706). (1861; bildl.).

2) (i vitter stil) om silverglänsande knopp (se d. o. 4) på växt. —

-KNYTNING. (†) knutet arbete (spets l. dyl.) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. ss. ämnesnamn; jfr knyta, v. 5 f slutet. Gull och Sölfwer knytningh .. 6 Pundh. (1748). —

-KNÄPPE. jfr knäppe 1, särsk. 1 a. (1811; på bokband). (1892; om hårspänne). —

-KNÖP. [fsv. silfknöper] (†) kula l. mer l. mindre rund knapp (delvis) av silver (särsk. använd ss. prydnad l. för att hopfästa klädesplagg). (1551). Tröjor med många snören och sölfknöpar beprydde. (1617). —

-KODEX. (numera föga br.) om silverbibeln; behandlat ss. egennamn. (1866). —

-KOGER.

1) (i sht i vitter stil) koger (se d. o. 1) (med beslag) av silver l. med silvrets färg. (1822).

2) (†) pistolhölster (med beslag) av silver; jfr koger 2 b. —

-KOKNING. (förr) försilvring utförd gm nedsänkning i uppvärmd silverlösning; jfr koka, v.2 I 1 h. (1861; t. orig.: Silbersud). —

(2) -KOLLEKTION. silversamling. (1962). —

-KOMPASS. (†) solur av silver. (i handl. fr. 1735). —

(1, 2) -KONFISKATION. konfiskation av silver; särsk. om indragning till kronan av kyrkan tillhörigt silver; jfr -reduktion. År 1527, då de verkligt systematiska silverkonfiskationerna togo sin början. —

-KONTERFEJ. (†) avbildning (porträtt) utförd (utfört) i silver. (1675). —

-KOPP. (i sht förr) jfr kopp, sbst.1 1 (a); äv. bildl. (1829; om silvervit näckros). (1888). —

-KORD. (†)

1) silversnöre l. silversnodd. (1830, 1865).

2) [jfr eng. silver-cord] fin, smalrandig (silvergrå) manchester. (1855). jfr (1845: Silver Cords). —

-KORDEN. (†) ripsliknande sidentyg innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. —

-KORDONG. jfr kordong 1 o. -galon. —

-KORG.

1) till 1, 2, motsv. korg 1: korg av silver l. avsedd l. använd för förvaring av silverföremål. (1938; äv. om korg för (mat)-silver).

2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 1, motsv. korg 2 e: vagnskorg av silver l. glänsande ss. silver. —

-KORK. (numera mindre br.) silverpropp; jfr kork 2 a. (om förh. c. 1780). —

-KORN. korn av silver.

1) motsv. korn 6; äv. i utvidgad anv., om silverglänsande korn (av annat ämne). (1730). Skall lacket glänsa af guld- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. (1869). särsk.

a) (numera bl. tillf.) motsv. korn 6 e, om den lilla rundade massa av silver som vid avdrivning stannar kvar på kapellet; jfr -regulus.

b) (i vitter stil, tillf.) bildl., om (silverfärgad) snöflinga. Han (dvs. vintern) far, och silfverkorn kring dina (dvs. hembygdens) lundar sår. (1804); jfr korn 1.

2) i sht mil. o. jäg. motsv. korn 8. —

-KORS. [fsv. silfkors]

1) kors (se d. o. I 2) av silver; äv. om (broderat) kors helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e). (1528). Ett wackert Estandaert af brunt Damas, der uppå .. ett Silfwer-kors war broderat. (1740).

2) (numera bl. tillf.) parerstång av silver; jfr kors I 4 e. (i handl. fr. 1696). —

-KRAGE. krage (se d. o. 2 a) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. prydd med silver; särsk. om ett i sht förr av samer (företrädesvis samiska kvinnor) ss. självständigt plagg använt (med ståndkrage försett) barmkläde med fastsydda silversmycken. (1962). —

-KRAMAS. (†) koll., om onödiga lyxsaker av silver. (1733, 1754). —

-KRANS. [fsv. silfkranz] särsk. (förr) motsv. krans 1 d. (1553). —

-KRATS. (i fackspr.) = -kräts. (1836). —

-KREDENS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr kredens 2. (1637). —

-KREDENSKAR. (†) = -kredens. (1832). —

-KREPIN. (i sht förr) krepin helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. —

-KRIMSKRAMS~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) (1819; på kläder). —

-KRISTALL. [jfr t. silberkristall] i sht kem. kristall (se d. o. 1) av silver; förr äv. om kristall av silvernitrat. (1747; av silvernitrat). (1842) hos Berzelius Brev 11: 241. —

(1 i) -KROG. (mera tillf., vard.) restaurang av god klass, som dock icke tillhör de allra finaste; jfr guld-krog. (1935). —

-KROK. jfr krok 1; numera företrädesvis (i vissa trakter, i sht skämts.) med anslutning till (silver 3 o.) krok 1 c, i bildl. uttr. som ange att ngn skaffar fisk gm inköp (i st. f. att fiska den själv) l. att fisk låter sig köpas o. d., äv. att ngn söker ernå ngt gm mutor l. använder onödigt dyrbara redskap för ett enkelt arbete o. d.; särsk. i uttr. fiska med silverkrok(en), äv. (om fisk) nappa på silverkrok. 20 St: Sollfkrokar till ett Snörlijff. (c. 1880: Fiska). (1911: nappa). (1964: fiskar). —

-KROMAT. [jfr t. silberchromat, eng. silver chromate] kem. kromsyrans neutrala silversalt (Ag2CrO4). (1883). —

-KRONA. [jfr t. silberkrone] krona av silver.

1) motsv. krona, sbst. 1, 3, 3 b; äv. dels om bild av sådan krona (äv. framställd gm broderi o. d. med silvertråd; jfr silver 1 e), dels mer l. mindre bildl. Jacob fläming en quittencia på en sölff krona förgylt .. som han vthtagit hadhe aff Virmo kyrkio til Rikisins geldz betalningh. (1530). (1775; om brudkrona). Echabraque .. med .. broderade silfverkronor i hörnen. Förödda voro mina krafter; tung / Låg ålderns silfverkrona på min hjässa. (c. 1827); jfr silver 1 b β γ'. Johan Flodaeus .. sökte (1681) stjäla en silfverkrona ur Johan III:s grafkor i domkyrkan. (1909).

2) motsv. krona, sbst. 5; särsk. dels motsv. krona, sbst. 5 c, om äldre dansk krona av silver, dels (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) motsv. krona, sbst. 5 d, om svensk enkrona av silver. (1641; om danska kronor). (1892; om svensk enkrona). —

-KRUCIFIX. —

-KRUKA. jfr kruka, sbst.2 1. —

-KRUS, sbst.1 (†) krusad remsa l. krusat band l. dyl. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e o. krus, sbst.2 2 a); äv. allmännare: ornering l. utsmyckning l. dyl. av silver (jfr krus, sbst.2 3). —

-KRUS, sbst.2 jfr krus, sbst.3 1. (1729). —

-KRYCKA.

1) krökt l. rakt tvärstycke av silver, tjänande ss. handtag på käpp; jfr krycka, sbst.2 1. (1901).

2) (mera tillf.) käpp med silverkrycka (i bet. 1); jfr -käpp. (1935).

Ssg (till -krycka 1): silverkrycks-, äv. silverkryck-käpp. (mera tillf.) käpp med silverkrycka. (1923). —

-KRYCKAD, p. adj. [jfr -krycka] (mera tillf.) om käpp: försedd med silverkrycka (se d. o. 1). (1929). —

-KRÄTS. [jfr t. silberkrätze, silbergekrätz] (i fackspr.) kräts av silver; jfr -krats. (1679). —

-KRÖNT, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) krönt med krans l. dyl. av silver; äv. allmännare l. bildl., särsk. dels om träd- l. bergstopp o. d.: krönt med (silverglänsande) snö (jfr silver 1 b β β'), dels om person: som har silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ'). (1802; om person). (1803; om trädtoppar). —

-KULA. [jfr t. silberkugel]

1) kula (se kula, sbst.3 1) av silver l. glänsande ss. silver; särsk. om silverglänsande kula placerad på en upphöjd ställning i trädgård ss. prydnad. (Betjänten) svängde sin staf, på hvars silfverkula det serbiska riksvapnet glimmade. (1889). Jag går bort och speglar mig i silverkulan som står på en björkstubbe mitt i rabatten. (1949). särsk. (i sht i fackspr.) om liten kula av silver, bildad (på kapellet) vid avdrivning (jfr -regulus); äv. om var o. en av de små kulor av silver som bildas på ytan av stelnande legering av silver o. järn. (1822). (1880).

2) (i sht förr) kula (se kula, sbst.3 2) av silver (l. innehållande silver). I gamla sägner talas om, att silfverkulor användes för att döda sådana personer, som voro ”hårda”. (1887). Björnen .. som, då han blifvit slagbjörn, blott kan fällas med silfverkula. (1891). jfr: När man skjuter med silverkula, är fästningen snart vunnen (dvs.) (med mutor skaffar man förrädare). (1964); jfr silver 3 o. -lod 2. —

-KUNG.

1) [jfr amerik. eng. silver king] (numera bl. mera tillf.) magnat inom silverproduktionen (i Förenta staterna). Silfverkungen John Mackay. Colorados ”silverkungar”.

2) [jfr t. silberkönig] (†) silverregulus. (1785). (1828). —

-KUPA.

1) (i sht förr) sigillkupa av silver. (1728).

2) kuppa av silver; jfr kupa, sbst. 6 a. —

-KUVERT. kuvert av silver.

1) motsv. kuvert 2. (1848).

2) motsv. kuvert 3. Bih. s. 1. —

(1—3) -KVANTITET. jfr kvantitet 6 o. -mängd; särsk. till 1, 3. —

-KVAST. (†) silvertofs l. silverfrans. (i handl. fr. 1686). —

-KVÄLL. (i vitter stil, numera bl. tillf.) kväll med silverglänsande månsken (jfr silver 1 b β α'). (1824). —

-KYLARE. motsv. kylare b: iskylare av silver. (1922). —

-KYLFAT~02 l. ~20. (i sht förr) —

-KÅSA. [fsv. silfkausa] (numera bl. dels i vissa trakter, dels i kulturhistoriskt fackspr.) kåsa av silver.

1) motsv. kåsa, sbst. 1. (1586: sölffkoose).

2) motsv. kåsa, sbst. 2. (1780: silfver-kosa). (1962). —

-KÄLLA. (i vitter stil) silverklar källa. (c. 1785). (1852, 1862; i bild). —

-KÄPP. (mera tillf.) särsk.: käpp med silverkrycka (se d. o. 1). (1938). —

-KÄRL. (Bib. 1541: silffuer kärille). (1635: Sölffkärill; om nattkärl). I Städerne frambär .. (klockaren) tilräckeligt Win och Oblater vid Communion, samt sköljer och torkar Silfwerkärilen efter Acten. (1759). —

(1, 2) -KÖP.

1) köp (se d. o. 1) av silver, silverinköp; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om banks inköp av silver att användas ss. säkerhet för sedelstocken vid silvermyntfot. (1528). Wid Bankens silfwerköp .. (får) Guld i Ducater .. i afräkning emottagas. (1852; om köp av guldsmedsarbeten av silver).

2) (†) pris på silver; jfr köp 2. (1633).

Ssg (till -köp 1): silverköpe-tjänare. (†) = silverköpar-tjänare. —69 L, s. 65 b. —

(1, 2) -KÖPARE. (silver- 1525 osv. silvers- 1544 (: sölffs köpare)) [fsv. silfköpare] köpare av silver; särsk. till 1. (1940). särsk. (förr) om befattningshavare med uppgift att för K. Maj:ts räkning köpa upp silver (från gruvor). (1525).

Ssgr (till slutet; förr): silverköpar-, äv. silverköpare-båt. båt avsedd för l. använd av silverköpare.

-segel. (-köpare-) (†) segel på silverköparbåt.

-tjänare. tjänare som var underställd silverköpare. —

-LAD. (förr) jfr lad, sbst.1 —

-LADDAD, p. adj. (†) lastad med silver; jfr ladda, v. 1. Den silfwer-laddade Flottan. (1724). —

(4) -LAG. (mera tillf.) sport. lag (av fotbollsspelare o. d.) som erövrat silvermedalj. —

-LAGER. jfr lager, sbst.3 1. (1888; i fråga om försilvring). —

-LAMÉ. med silvertråd genomvävd lamé; jfr silver 1 e.

Ssgr (mera tillf.): silverlamé-duk. (1951).

-klänning. —

-LAMELL. (i sht i fackspr.) (1899). —

-LAMM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) lamm med silvervit ull; äv. oeg. l. bildl., särsk. ss. smeksam benämning (på kvinna). Min ros — mitt silfver-lamm — Gudinna! (1771). Svart blodet flöt ur silfverlammets sår. (c. 1815). (1886; bildl.). —

-LAMPA. lampa av silver; äv. bildl., om månen (jfr lampa, sbst.1 a α, o. silver 1 b β α'). (i handl. fr. c. 1720). (1845; om månen). —

-LAN. (i fackspr.) jfr lan, sbst.1 1. (1570: selfflane). —

-LAND.

1) land med (rika) silverfyndigheter l. där (mycket) silvermalm brytes; jfr -zon. Silfverlandet Mexiko. (1888).

2) (tillf.) land med silvermyntfot. —

(1 i) -LATIN. (i fackspr.) latin från den latinska litteraturens silverålder (se d. o. 2). (1931). —

(1 i) -LATINITET. (i fackspr.) jfr -latin. —

(1 i) -LATINSK. (i fackspr.) jfr -latin. —

-LAX. [jfr t. silberlachs]

1) (i sht i vissa trakter) om lax l. laxöring (i silverblank lekdräkt). (1857). (1895). (1900).

2) (mindre br.) fisken Argentina sphyræna Lin., silverfisk (se d. o. 1 b). (1935). (1953). —

(1, 3) -LEDUNGSPENNINGAR. (-ledings-) (†) stående skatt utgående från ledungspenningar erlagda i silvermynt. (1687; i rusttjänsttaxa för Skåne, Hall., Blek. o. Bohusl.). —

-LEGERAD, p. adj. (i fackspr.) om metall: legerad med silver. (1963; om koppar). —

-LEGERING. (i sht i fackspr.) legering vari silver ingår ss. (en mera framträdande) beståndsdel. —

-LEJON.

1) [jfr t. silberlöwe] zool. till 1, om det amerikanska rovdjuret Felis concolor Lin., som har mörkt gråröd till silvergrå päls med ljusare undersida, puma; jfr bergs-lejon 2. (1874).

2) till 1, 5: avbildning av lejon i silver. (1746). —

(1, 2) -LEVERANS. (i sht i fackspr.) jfr leverans 2. (1854). —

-LIGATUR, sbst.1 (mera tillf.) med. ligatur (se ligatur, sbst.1 1) utförd med l. bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. —

-LIGATUR, sbst.2 (†) band av ligatur (se ligatur, sbst.2), helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. —

-LIK, adj. En smidig silfverlik regulus. (1788). (1876; om vattenpärlor). —

-LIKNANDE, p. adj. (1915; om vitmetall). —

-LILJA. [jfr t. silberlilie] (i vitter stil, numera bl. tillf.) silvervit lilja; äv. bildl. (c. 1815). (1857; bildl.). —

-LIND. [jfr t. silberlinde] bot. (det i sydöstra Europa o. Mindre Asien inhemska, i Sv. ss. prydnadsträd odlade) trädet Tilia tomentosa Moench, vars blad ha vitluden undersida (äv. kallat äkta, i sht förr äv. europeisk silverlind); äv. om prydnadsträdet T. petiolaris DC. (äv. kallat hängande, förr äv. nordamerikansk silverlind). (1861). (1874: nordamerikansk). Därs. (: europeisk). (1948: äkta). (1958: hängande). —

-LINJE. (numera bl. mera tillf.)

1) motsv. linje 1 a: med silverbläck skriven linje. (1928).

2) motsv. linje 1 e: silverglänsande smal rand l. dyl. (1862).

3) motsv. linje 2: silverglänsande konturlinje. (1860). —

-LIST. (numera bl. tillf.) jfr list, sbst.2 3. (1644). —

-LITS. (numera föga br.) = -gans. (1664). —

-LITSKVARD. (†) = -gans; äv. ss. ämnesnamn. Tiocke Söllfwer litzkorn. alner silfwer Litzqward. —

-LJUD. (i sht i vitter stil) silverklingande ljud; jfr -ton 1. (1795; hos klocka). —

-LJUDA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) ljuda med silverklang. Gyllne vingar silfverljuda / Där genom rymderna jag far. (1815). —

-LJUS, n.

1) (i sht i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt ljus (se ljus, sbst. 1, 1 a); särsk. om månsken (jfr silver 1 b β α'). Månans silfverljus. (1811). Solskenet svider i ansiktet och ögonen värker av vågornas silverljus. (1937).

2) (numera föga br.) ljus (se ljus, sbst. 4 b, c) i silverstake. Och silfverljusen brinna / På rika bord, i långa högtidsquällar. (c. 1820). —

-LJUS, adj. (i sht i vitter stil)

1) ljus (se ljus, adj. 1, 3) ss. silver; särsk. i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ'): silvergrå l. silvervit l. silverblond. (1859; om hjässa). (1909; i fråga om silverblond hårfärg). Ute i landskapet stiga rökarna, raka och silverljusa, mot middagshimlen. (1917).

2) ljus (se ljus, adj. 4) o. silverklingande. Lärkans liksom silfverljusa toner. (1899). —

-LJUSLAMPA. (†) lampa av silver med (vax)ljus ss. ljuskälla. (1736). —

-LJUSPLÅT~02 l. ~20. ljusplåt av silver; förr äv. om silverljusstake bestående av en platta med ljuspipa. (i handl. fr. 1668). Tre stycken silfwer ljusplåtar med stämpel R. under foten. (1781). —

-LJUSSTAKE~020. (Bib. 1541). —

-LOCK, sbst.1 [jfr t. silberlocke] (i vitter stil) silvervit l. silvergrå lock (se lock, sbst.1 2) l. (i pl.) silvervitt l. silvergrått hår; särsk. om lock l. hår hos åldrande l. gammal person (jfr silver 1 b β γ'); äv. bildl. (jfr lock, sbst.1 2 d). Silfverlockar kring pannan han (dvs. en gammal man) bär. (1818). Furan trygg åt larmet log, / Skakade med silfverlockar / Kronan i den höga skog. (1821, 1832). Ett släktdrag fanns .. / Bland korpsvart hår kring mors och dotters panna / En liten vågig silfverlock låg gömd. (1871). —

-LOCK, sbst.2 jfr lock, sbst.2; äv. bildl. 1 trä stoop med sölf låck. (1632). (1857, 1862; bildl.). —

-LOCKIG. [jfr t. silberlockig] (i vitter stil) jfr -lock, sbst.1 Silfverlockiga Prester. (1817). (1853; om hår). —

-LOD.

1) [jfr t. silberlot] (i fackspr.) motsv. lod, sbst.4 1: lod för lödning av silver(arbeten); jfr -slaglod, -snällod. (1839).

2) motsv. lod, sbst.4 2: projektil l. kula av silver; numera bl. ngn gg oeg., i nedan anförda ordspr. När man skiuter medh Silfwerlood, så är Fästningen snart wunnen. (1665); jfr silver 3 o. -kula 2.

3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. lod, sbst.4 6: viktenhet för silver, utgörande 1/16 av en lödig mark silver. (1766). (1927).

4) (numera bl. tillf.) lod (se lod, sbst.4 7) av silver; anträffat bl. oeg. l. bildl., om kvicksilvertermometer för mätning av temperatur i källor o. d. (jfr silver 5). (1851, 1870). —

-LUDEN. i sht bot. om växt l. växtdel: beklädd med silverglänsande, tätt sittande, mjuka hår. —

-LUR. (i sht förr) (hör)lur av silver. —

-LYKTA. (i vitter stil) lykta av silver l. med silvervitt ljus; äv. mer l. mindre bildl., om månen (jfr silver 1 b β α'). Medan månen vänligt tänder / Silfverlyktan på vår väg. (1896). (1917). —

-LYSANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande. (1906). —

-LYSTER. (i sht i fackspr.) silverartad lyster (se lyster, sbst. 2, 2 a). (1832). —

-LÅDA.

1) till 1: låda av silver; särsk. (förr) motsv. låda, sbst.1 2 b. (1561).

2) till 2: låda för förvaring av silverföremål. (1640; under argyrotheca). —

-LÅGA. (i vitter stil) jfr -flamma; äv. bildl. (c. 1815). (1860; bildl.). —

-LÅN. (förr) (av bank upptaget) lån i silver. (1766). —

-LÅS. (i sht förr) lås (se d. o. 1) av silver; äv. i utvidgad anv., om spänne l. tillslutningsanordning l. dyl. av silver (jfr lås 2). Jag hade ljusblå atlas-strumpeband med silfverlås. (1836). —

-LÄDER. (i sht förr) gyllenläder med försilvrat l. silverfärgat mönster i relief. (1669). Porträtt av Gustav II Adolf i pressat silverläder. (1945).

Ssgr (i sht förr): silverläders-stol. stol klädd med silverläder. (i handl. fr. 1672).

-tapet. (1903). —

-LÄNK. jfr länk 1, 6 (a). —

-LÄNK-BÄLTE. (numera bl. tillf.) bälte av silverlänkar. (1733). —

-LÄTT. (i vitter stil, tillf.) lätt (se lätt, adj.2 12) o. (sprött) silverklingande; jfr silver 1 c. Från träd till träd i nyutsprucken lund / en kör af späda stämmor sölflätt sväfvar. (1902). —

-LÖDNING. [jfr t. silberlötung] (i fackspr.) lödning av silver l. med silverslaglod. (1789). särsk. (numera föga br.) konkret, om silverslaglod. —

-LÖNN. [jfr t. silberahorn, eng. silver maple] bot. det nordamerikanska trädet Acer saccharinum Lin., vars blad ha silvervit undersida o. som i Sv. odlas ss. prydnadsträd. (1857). —

-LÖSNING. [jfr t. silberlösung] (i sht i fackspr.) lösning (se lösning, sbst.2 4) innehållande silver (i fri form l. i form av silverförening). (1874). (1931). —

-LÖV. löv av silver.

1) motsv. löv, sbst.1 3 a. (1711).

2) (i sht i fackspr.) motsv. löv, sbst.1 3 b. —

-LÖVVERK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr löv-verk 2 o. -löv 1. Ramen .. omkring (spegeln) war vtaf Olive-trä, rikelig med silfwerlöfwärck inlagd. (1740). —

(2) -MAGASIN. (†) silversamling. (1872). —

-MAL. [jfr d. sølvmøl, t. silbermotte, eng. silver moth] (numera bl. i vissa trakter) = -fisk 3. (1785). —

-MALJA. [fsv. silfmalia] (numera i sht etnogr.) jfr malja, sbst.1 a. (1558). —

-MALM. [fsv. silfmalmber]

1) mineral varur silver kan utvinnas (l. bestående av silver); jfr malm II 1. (1544). (1838; med inbegrepp av gediget silver). Blyglansen .. innehåller nästan undantagslöst som inblandning .. (silversulfid) och är då en viktig silvermalm. (1923).

2) (†) om silver l. silverlegering i medalj; jfr malm II 3. Låt Gull och Silfwer-Malm des (dvs. drottning Ulrika Eleonoras) Bild och Stempel få; / Här skal hon, full af lif än efter döden stå. (1693, 1713).

Ssgr (till -malm 1): silvermalms-anledning. bergv. jfr anledning 2 b. (i handl. fr. 1785).

-anvisning. bergv. jfr anvisning 10. (1747).

-gruva. (numera bl. tillf.) silvergruva. 1: nr 18—19, s. 11.

-gång. bergv. jfr gång III 2. (1788).

-slagg. (-malm- 1687) bergv. (1687: Silfwermallm slagh).

-streck. (-malm- 1697—1936. -malms- 1543 osv.) bergv. långsträckt förekomst l. ansamling av silvermalm. (1697). jfr: Wij förstå aff thin schriffuelse Mickel Helsingh, att tu haffwer latidt ryme ther offwanför Ladugårdz gruffwan, och är nu kommen nijd på klyfftenne, som är clar sölffmalms strecket. (1543). —

-MALÖRT~02 l. ~20. bot. växten Artemisia stelleriana Bess., som har vitludna stjälkar o. blad, sandmalört; äv. (o. numera vanl.) om växten A. argentea L'Hér., som har silverludna blad. (1903). (1948; om A. argentea). —

-MAN, sbst.1 silvervit l. silvergrå l. silverglänsande man (se man, sbst.1).

1) (i sht i vitter stil) motsv. man, sbst.1 1. (1834; i bild).

2) (i sht ngt skämts.) motsv. man, sbst.1 2. (1957). —

-MAN, sbst.2 jfr man, sbst.2 5 c.

1) [jfr amerik. eng. silver man] (om ä. förh. i Förenta staterna) till 1: anhängare av fri utmyntning av silver. (1898).

2) sport. till 4: idrottsman som erövrat silvermedalj. —

(2) -MANER. (numera bl. tillf.) jfr maner, sbst.1 1, o. -modell 2. (i handl. fr. 1653). (Slevar att servera med) giorda på Silfwer maner. —

-MANTEL. (i vitter stil) mantel av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. glänsande ss. silver. (c. 1815). —

-MANTLAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) klädd i silvermantel. (1809, 1837). —

-MARK.

1) (förr) mark (se mark, sbst.3 1 a) silver.

2) mark (se mark, sbst.3 2 a, b) av silver; i fråga om nutida förh. bl. (mera tillf.) om tysk mark av silver. (1643). (1889; i fråga om förh. i Finl.). —

-MARTORN~02 l. ~20. bot. (prydnads)växten Eryngium giganteum M. B., som har gråvita blomhuvuden med gråvita svepen. (1946). —

-MASKIN. (†) sak l. tingest av silver; jfr maskin 2 e. —

(1—3) -MASSA. (numera bl. tillf.) (stor) mängd l. myckenhet av silver; jfr massa, sbst.2 3. (1713). (1819; om mängd av silverföremål). —

-MATSKED~02 l. ~20. —

-MATT. (i sht i vitter stil) matt (se matt, adj.2 4 g, h) o. silvervit. (1854). Månskäran silvermatt / över oss skiner. (1928). —

-MEDALJ. jfr medalj 2, särsk. 2 b; särsk. sport. om medalj av silver, utdelad ss. pris i tävling (vanl. till den person l. medlemmarna i det lag som placerat sig ss. nummer två; jfr silver 1 i). Stor, liten silvermedalj (sport.), utdelad ss. andra resp. tredje pris. Silfvermedaljen för medborgerlig förtjenst. —

-MEDALJÖR. person som erhållit silvermedalj. —

-MELODISK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) melodisk o. silverklingande. (c. 1815; om röst). —

-METALL.

1) (numera bl. mera tillf.) om silver (ss. metall); förr äv.: silvermalm (se d. o. 1). (1670; om silvermalm). Silverjonen urladdas lätt och övergår till silvermetall. (1931).

2) el.-tekn. smältsäkring vars viktigaste del utgöres av en smälttråd av silver l. en smal remsa av silverplåt. (1909). —

-MINA. [jfr t. silbermine, eng. silver mine] (numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.) silvergruva; jfr mina, sbst.1 2. Peruiske silfverminerne. (1656). Wår Silfwermina wedh Lapland. (1671). Silverminor i Spanien. (1913). (1939). —

-MINERAL. (i fackspr.) mineral som innehåller silver; jfr -malm 1. —

-MINK. (i fackspr.) om skinn av silverfärgad mink. —

-MITRA. (mera tillf.) mitra (se mitra, sbst.1 2) av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. prydd med silverutsmyckning l. dyl. En rysk silfvermitra. (1899). —

-MJÖLK. (i vitter stil, tillf.) bildl., om silverklart (se -klar 1) källvatten tänkt ss. mjölk varmed ngn näres från sin (späda) barndom. Hell dig, Kalliopés och ljusets Son (dvs. Orfeus), / .. Med skaldekällans friska silfvermjölk / Af Muser ammad upp i lagerlunden! (1822). —

-MOAR ~mωa2r l. ~mo-, l. -a2r. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -moaré. En Råck .. fodrad med wattrat Silfwer-Moir. Ett fyra tum (10 cm) brett band av silvermoire. (om förh. på 1650-talet) [efter fr. moire d'argent].

Ssgr (†): silvermoar-ullenströja. = -undertröja.

-undertröja. undertröja av silvermoaré. —

-MOARÉ. moaré (se d. o. 1) innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. —

-MODELL.

1) (i fackspr.) till 1: modell (se d. o. 1) av silver.

2) till 2: form l. fason l. typ hos silverföremål l. utmärkande för silverföremål; jfr modell 1 c o. -fason, -maner. 4 dussin salladfat (av lergods), silfvermodell. (i handl. fr. 1733). Den mycket omtyckta s. k. franska silvermodellen (i fråga om bordsbestick). (1916). (1950; hos föremål av tenn). —

-MOHÄR. (-moe 1676. -moer 1670—1710. -mor 1873—1945. -moär 1658—1687) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -moaré. (1945; om förh. c. 1720).

Ssgr (†): silvermohärs-botten. botten (se botten II 1 b) av silvermoaré. (c. 1700: Sölf Moers botten).

-kappa. kappa av silvermoaré; anträffat bl. bildl., om snötäcke. (1873: silfvermorskappa). —

-MOLEKYL. fys. o. kem. —

(1 d, 5) -MOLETT. herald. jfr molett 3. (c. 1847). —

-MOLLA. bot. om var o. en av de två mollväxterna Atriplex rosea Lin. o. (numera mindre br.) A. tatarica Lin. (axmolla), vilka ha mer l. mindre silvergrå färg. (1806; om axmolla). (1883; om A. rosea). —

-MOLN. [jfr t. silberwolke] (i sht i vitter stil; se dock slu

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång