KATTDREJARE kat3~dräj2are l. KATTREJARE kat3~räj2are, äv. KATTKREJARE kat3~kräj2are, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-drejare 1790 osv. -krejare 1884—1910. -rejare 1840 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne) kadrejare (med huvudtonen på tredje stavelsen från slutet), d. kadrejer (i bet. 1, 2); efter holl. kadraaier (i bet. 1, 2), vbalsbst. till kadraaien, från båt sälja mat o. dryck o. d. till stora fartyg, avledn. av kadraai (i bet. 1), av port. catraia, f., benämning på ett slags med segel l. åror framförd liten farkost (båt) som användes på floden Tajo; av ovisst urspr. Anm. 1:o Formen kattdrejare beror på folketymologisk omtydning av holl. kadraaier med anslutning till KATT o. DREJA. Formen kattrejare utgår snarast från formen kattdrejare. 2:o Formen -krejare beror på formell anslutning till KATT o. KREJARE]
(numera bl. i fråga om utländska förh.) sjöt.
1) mindre farkost (båt) från vilken matvaror, frukt, tobak, drycker o. d. avyttras (ofta i utbyte mot andra varor, särsk. tågvirke av hampa) till förbipasserande l. på redd (i hamn) liggande fartyg; förr äv. ss. nedsättande benämning på fartyg. Möller (1790). ”Vi hafva en (fientlig) båt babord här.” .. ”Låt oss få taga den kattdrejaren, herr fändrik!” Sparre Sjökad. 499 (1850). 2NF 13: 1311 (1910; med hänv. till bumbåt).
2) person som från kattdrejare (i bet. 1) driver köpenskap (ofta byteshandel) med förbipasserande l. på redd (i hamn) liggande fartyg. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stenfelt Skepp. 105 (1903; i fråga om förh. i medelhavshamnar). I Sundet blevo vi prejade av kattrejare, vilka i utbyte mot gammalt tågvirke .. o. d. lämnade brännvin. VFl. 1922, s. 123; möjl. till 1.
