KAUKASIER ka͡uka4sier, äv. ka͡ω-, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =; äv. KAUKAS -ka4s, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kaukas 1897—1904. kaukaser, pl. 1819. kaukasier, sg. 1865 osv. kaukasier, pl. 1840 osv.)
Etymologi
[jfr t. kaukasier, ävensom eng. caucasian, fr. caucasien; avledn. till KAUKASIEN l. KAUKASUS]
1) manlig individ som tillhör ngt av de folk som utgöra de ursprungliga bebyggarna i Kaukasien; äv. allmännare: person bosatt i l. härstammande från Kaukasien; i pl. om individer av dessa folk osv. utan hänsyn till kön. Thomée GeogrLb. 372 (1851). Svensén Jord. 116(1884). Ahrenberg Männ. 1: 145(1904).
2) person som tillhör ”den kaukasiska rasen”; i sht i pl. VFPalmblad i Svea 2: 157(1819). Kaukasierna eller medelhafsfolken innehafva Europa, Främre Asien till Bortre Indien, Nordamerika (osv.). Hagman FysGeogr. 218(1903).
