[av nylat. Chelidonium, namn på svalörten, n. sg. av lat. chelidonius (jfr lat. chelidonia (herba), om samma ört), adj., av gr. χελιδόνιος, avledn. av χελιδών, svala]
(†) örten Chelidonium majus Lin., svalört, skelört. Fischerström 4: 352, 353(c. 1795). SvBot. nr 67(1803). — Anm. Till det nylat. namnet Chelidonium l. lat. chelidonia förekomma i ä. tid sådana ssgr som chelidonie-blad (BOlavi 63 b(1578)), -rot (Därs. 147 b).
SAOB
