publicerad: 1935
KELIM ke4lim, stundom KILIM ki4-, r., stundom n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er (Beyel osv.) l. -s (NKKatal. 1903—04, s. 11, osv.), äv. = (NKKatal. 1913—14, s. 24, Jaroszynska MinnesrÅr 56 (1925)).
Ordformer
(ke- 1903 osv. ki- 1918—1927)
Etymologi
[jfr t. kelim; ytterst av turk. kilim]
brokig, österländsk matta l. bonad framställd i vanl. liksidig tapisseriteknik av färgat ullgarn, vanl. på varp av ull l. bomull, antingen i geometriska mönster l. med rika naturalistiska detaljer; äv. om västerländsk imitation därav. NKKatal. 1903—04, s. 11. En divan med kelim och brokiga kuddar. Siwertz Eld. 436 (1916). Beyel Turk. 45 (1918). SvD(A) 1922, nr 335, s. 14.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content