publicerad: 1935
KEMO- ɟe1mω- l. -mo- l. -må-, i vissa fall äv. 01—.
Ordformer
(äv. skrivet chemo-)
i ssgr: kemisk.
Ssgr: KEMO-TAKTISK1040. bot. o. zool. adj. till -TAXI. MedMånRevy 1898, s. 176. Pettersson Bakt. 28 (1926). —
-TAXI1004 l. 0104 l. -TAXIS1040. [jfr t. chemotaxe, t. o. eng. chemotaxis] bot. o. zool. företeelsen att kemisk retning hos fritt rörliga organismer o. hos vissa organ utlöser rörelser som innebära en lokal förflyttning; äv. zool. om liknande, gm luktsinnet förmedlad rörelse hos högre djur; jfr -TROPISM. 2NF 5: 142 (1906). Pettersson Bakt. 28 (1926). —
-TERAPI10104. [av t. chemoterapie; jfr eng. chemotherapy; termen bildad av den tyske läkaren P. Ehrlich († 1915)] kem. o. med. (veter.) behandling av sjukdomar, orsakade av bakterier, spiriller o. andra mikroorganismer, medelst kemiska preparat som framkalla de sjukdomsalstrande organismernas död, utan att värdorganismen därigm skadas. KemT 1913, s. 129. LAHT 1917, s. 33. Santesson Läkem. 76 (1924). —
-TROPISM1004 l. 0104. [jfr t. chemotropismus, eng. chemotropism] bot. företeelsen att kemisk retning utlöser krökningsrörelse hos fastsittande (icke fritt rörliga) växter o. växtdelar; äv. zool. om liknande, gm luktsinnet förmedlad rörelse hos djur; jfr -TAXI. Wallengren (o. Hennig) 1: 31 (1909). FoFl. 1913, s. 87. 3NF (1929).
Spoiler title
Spoiler content