KETSCH kät4ʃ (äv. med engelskt uttal), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar; äv. KITS kit4s, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er (Stiernman Com. 4: 209(1679), Klint(1906)) ((†) -ar KKD 11: 284(1703)).
[jfr t. ketsch; av eng. ketch (ä. eng. catch) resp. av holl. (från eng. lånade) kits, trol. av eng. catch, sbst., bl. a.: jakt, förföljande, till catch, v., gripa, i ä. eng. äv.: jaga, med liknande bet.-utveckling som i JAKT, sbst.2, i förh. till JAGA]
sjöt.
1) eg. o. urspr.: grovt byggt, med stagsegel o. ett stort främre o. ett litet aktre gaffelsegel försett, tvåmastat segelfartyg, vanl. av 100—250 ton, förr ofta användt ss. bombfartyg; numera om på samma sätt riggat mindre segelfartyg av kuttertyp. De store och kostbare skeppen (skola) afskaffas, och i det stället store lastdragare, fleijter och boijortar, kitzer och beqväma skutor byggas. Stiernman Com. 4: 209(1679). Nordberg C12 1: 308(1740). NF(1884). De gamla bankskutorna ha undanträngts av de från England inköpta fiskekuttrarna, eller rättare ketcharna. TurÅ 1917, s. 85.IdrBibl. 12: 39(1919). Nilsson Skeppsb. 220(1932). — jfr BLOCKHUS-,BOMB-,BOMBARDER-KITS.
SAOB
