SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KIRRA kir3a2, v.3 -ade.
Etymologi
[jfr rommani kira, göra, arbeta (Djos Per Anderson hos Sundt Fantefolket 1: 379 (1850)); upptaget från zigenarspr.]
(starkt vard.) ordna l. klara (ngt), ”greja”. Jaa, så var det kirrat. Siwertz ResK 118 (1929). Röst från galleriet (vid dressyruppvisningen): — Ta bort lejonet, ska jag komma ner och kirra saken. DN(A) 1933, nr 224, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content