SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KISSLA ɟis3la2, v.1, l. KÄSSLA ɟäs3la2 l. KÄTTLA ɟät3la2, förr äv. KITSLA, v.1, l. KITTLA, v.1, l. KÄTSLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(kissla (kisla) c. 1755 osv. kitsla c. 17551838. kitla c. 1755. kässla (käsla, kie-) c. 17551852. kätsla c. 1755. kättla (kiä-) 17721918)
Etymologi
[sv. dial. kissla, kittsla, kässla, kättla, källa, motsv. nor. dial. kjetla, kjesle, kisle; i olika trakter på olika sätt utvecklad avledn. (urnord. kattilōn) av KATT]
(bygdemålsfärgat, i mellersta Sv. i formerna kissla o. kässla, sydligare i formen kättla) om katta: få ungar, yngla. Schultze Ordb. 2249 (c. 1755). Dalin (1852). Beckman SprL 32 (1918).
Spoiler title
Spoiler content