[jfr d. kisselinke, d. dial. äv. (Bornholm) kisselinka (med ɟ-ljud), lättfärdig kvinna; första ssgsleden synes vara KISA, v.1, i bet.: kasta kärliga l. förälskade blickar o. d., andra leden torde sammanhänga med LINKA,nor. linka, göra kast l. slänga med kroppen, driva fram o. tillbaka, d. linke, linka, slingra med kroppen, l. möjl. med SLINKA, sbst. o. v. (jfr J. Brøndum-Nielsen i FestskrPipping 51 ff.(1924))]
(†) käresta; fästmö; flicka som man gör sin kur för; älskarinna, frilla, mätress; äv. allmännare: flicka, jänta. Tå (dvs. när han var rik) hadhe han Kijselinker. TJohannis Fästn. O 2 a(1604; om ”den förlorade sonen”). Den som haar många Kislinkor i waalet, han håller sigh sällan til een. Grubb 139(1665). (Fr.) maitresse, (sv.) mesterinna, frilla, kiszslincka. Swedberg Schibb. 282(1716). Dalin Arg. 2: nr 47, s. 4(1734; uppl. 1754: Fästmö). Han tror sig ej vara skapad til annat ändamål, än at förtjusa eller blifva förtjusd af kissslinkor. GbgMag. 1760, s. 282. Ack! hvilken lustig dag! / Se små Kisslinkor samlat sig från alla krogar. CIHallman 48(1775). Dähnert(1784; angivet ss. ”vulg.”).
SAOB
