SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLADD klad4, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till KLADDA, v.1]
(vard.)
1) motsv. KLADDA, v.1 1: kladdande, smetande, nedsmörjande. Auerbach (1909).
2) konkret: ngt kladdigt; särsk. om dåligt bakat bröd o. d.; jfr KLADDA, v.1 1, 2. Björkman (1889). Vad har ni ställt till för kladd här på bordet? Auerbach (1909). — särsk. (enst.) oeg., i uttr. hela kladdet, ”hela klabbet” (se KLABB, sbst.3 4). Hans sista önskan: att bli fri från hela kladdet var uppfylld (då hustrun o. barnet rymt). Strindberg Fagerv. 268 (1902).
3) (föga br.) motsv. KLADDA, v.1 7: kel, smek, kurtis. Björkman (1889).
4) motsv. KLADDA, v.1 8: kludd, klotter; särsk. konkret, om slarvigt l. suddigt osv. utförd skrift l. målning; ofta svårt att skilja från 5. Widegren (1788). På några eftermiddagstimmar (hade konstnären) kastat ned vad han själv kallar ett fruktansvärt kladd och sänt in dukarna (till utställningen). SDS 1935, nr 270, s. 6.
5) motsv. KLADDA, v.1 9: klåperi, fuskvärk; äv. konkret. Sahlstedt (1773). En Grekisk Krukomakares kladd. CAEhrensvärd (SVS) 1: 229 (1782). WoJ (1891).
Ssgr, se KLADDA, v.1 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content