SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLANGKLANG klaŋ3~klaŋ2 l. 4~1, n.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.; jfr KLANG, interj.]
(tillf.) = KLINGKLING 2. Fröding Eftersk. 1: 127 (1894, 1910; se under KLINGKLING 2).
Spoiler title
Spoiler content