KLASSISERANDE klas1ise4rande, i Sveal. äv. -e3rande2, p. adj.
Etymologi
[bildat till KLASSISK i anslutning till sådana ord som GALLISERA, GRECISERA m. fl.; jfr eng. classicize (i sht i p. pr. classicizing), efterlikna klassisk stil o. form m. m.]
(i sht i fackspr.) efterbildande l. anslutande sig till klassicismen. (Ronsard) lyckas bäst, då han besjälas av sin känsla för naturen och av sin elegiska stämning, således av mera romantiska än klassicerande element. Sylwan (o. Bing) 1: 195 (1910). Wrangel TegnKärlekss. 44 (1916).
