KLATT klat4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter d. klat; av mnt. klatte, nt. klat, klatte, motsv. t. dial. klatz, eng. dial. clat; sannol. till en rot klat, klibba; jfr KLADD, sbst.2, KLATER, sbst.1]
(i vissa trakter, föga br.) liten klump, klick, ”kladd”; äv. om klick av tjockt flytande vätska o. d. Våta, långsamt dalande snögubbar .. sätta sig fast i vita klattar på de stora fönsterglasen. Söderberg Mörkn. 184 (1907). Ett stycke buljongkött med en klatt pepparrotsås. Janson DBarn 70 (1913). GHT 1934, nr 64, s. 12.
