SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLATT klat4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter d. klat; av mnt. klatte, nt. klat, klatte, motsv. t. dial. klatz, eng. dial. clat; sannol. till en rot klat, klibba; jfr KLADD, sbst.2, KLATER, sbst.1]
(i vissa trakter, föga br.) liten klump, klick, ”kladd”; äv. om klick av tjockt flytande vätska o. d. Våta, långsamt dalande snögubbar .. sätta sig fast i vita klattar på de stora fönsterglasen. Söderberg Mörkn. 184 (1907). Ett stycke buljongkött med en klatt pepparrotsås. Janson DBarn 70 (1913). GHT 1934, nr 64, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content