SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLEPTOMANI kläp1tomani4 l. -å- l. -ω-, r. l. f.; best. -en, äv. -n.
Etymologi
[jfr d. kleptomani, t. kleptomanie, eng. kleptomania, fr. kleptomanie, clept-; bildat av gr. κλέπτειν, stjäla, o. μανία (se MANI). Med avs. på bildningssättet jfr DIPSOMANI m. fl. — Jfr KLEPTOMAN]
sjuklig drift att stjäla; jfr STÖLD-MANI. NF (1884). Som uttryck för en tvångsföreställning möter kleptomanien inom degenererade familjer, där tvångstankar i en eller annan form äro inhemska. Gadelius Själsl. 1: 281 (1921). ST 7/4 1935, Söndagsbil. s. 5.
Spoiler title
Spoiler content