SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1936 KLINK, sbst.3, r. l. m. Etymologi [av holl. klink, smällande slag, örfil, till klinken, klinga (se KLINKA, v.1); jfr eng. dial. clink, hårdt slag] (†) hårdt slag. Jagh gifwer tigh än een klinck på Nacken. Brasck Apg. K 1 a (1648). — särsk. bildl., i uttr. stå klinken, stå risken. Den (som skall vidarebefordra smuggelgodset) får sedan stå klinken, om olycka händer. Carlén Ensl. 3: 126 (1846). SAOB Alfabetisk lista klining klinisk adj. kliniskt klink subst.1 klink subst.2 klink subst.3 klink subst.4 klink subst.5 klinka subst.1 klinka subst.2 klinka subst.3 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
