SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLINKA, sbst.2, f.; pl. -or.
Ordformer
(äv. skrivet cl-)
Etymologi
[av mnl. clinke, järnbult för att fastsätta ngt med; jfr KLINKA, v.2]
(†) klinkbult, klinknagel, nitnagel. Opbördh påå Clinckor och spick. SkeppsgR 1543. ArkliR 1558: 3 (1558).
Spoiler title
Spoiler content