SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLISTERNING, sbst.1 (sbst.2 se KLISTIR avledn.), r. l. f.
Etymologi
[bildat med suffixet -ning till KLISTRA i anslutning till t. kleisterung]
(†) klistring; äv. konkret, om papper, väv o. d., användt ss. material vid överklistring l. tätning (jfr KLISTRA 3 e). (En gammal väggbonad har blivit) nyttiat till klisterning wid de andre husens förbättrande. Fatab. 1918, s. 65 (1672). (Sv.) Klistring, Klisterning, .. (lat.) Glutinamentum, conglutinatio chartarum. Schultze Ordb. 2303 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content