KLOCKA klok3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i fackspr.) motsv. KLOCK 2, KLOCKA, sbst. 2 d, i fråga om (del av) klädesplagg: hava l. giva mer l. mindre klocklik form; särsk.
a) i p. pr., om del av klädesplagg (ss. brätte av hatt): vars form närmar sig l. övergår i klockformen. Vida, skuggande eller klockande brätten (på damhattar). UNT 1931, nr 10826, s. 8. Ärmholkar (falla) klockande från axlarna. DN(B) 1931, nr 290, s. 5.
b) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som har fått klockform, i klock. Kjolen (är) klockad genom infällda godeter. DN(B) 1931, nr 290, s. 5. Den vanliga raka eller klockade hatten har även en väl arbetad kulle med inlagda veck. STSD(A) 1933, nr 252, s. 5.
c) ss. vbalsbst. -ning, konkret: klockformig utvidgning. En liten chic klockning på (klännings-)ärmen. AB(A) 1925, nr 268, s. 3.
